Hör världen igen…
…i alla fall på ett öra.
Förkylningen börjar äntligen släppa sitt tag om mig. Men jag hade lite panik under fredag-lördag när allt jag gjorde och sa gjorde ont.
Nu ska jag försöka ta nya tag och kämpa mig tillbaka till vardagen. Försöka få ordning på huvudet också.
Hålet efter tanden är ännu ganska stort och jag måste fortfarande tänka på vad jag äter. Makaroner går inte… Det far direkt i hålet och jag får själv skrapa ut det för vidare fräscht är det inte att ha mat liggande där.
Ris går förvånansvärt bra. Det har jag bra kontroll på i munnen och jag tuggar det på andra sidan och det far ingen annan stans än där jag sätter det.
Så, nu lever jag på ris!
Spelade inte så stor roll vad jag åt i helgen förresten. Inget smakade något.
Jag har ett dilemma… Jag fick igårkväll mail om att det i slutet av månaden är en papillonträff i Örnsköldsvik, och nu på morgonen ringde min far och sa att det kommer bli en släktmiddag bara kvällen före träffen. Vet inte hur jag sa göra.
Jag träffar inte hela släkten speciellt ofta, men jag känner nästan inget papillonfolk här i norr heller, och jag är ändå kontaktombud.
Åh, allt hade varit så mycket enklare om jag haft körkortet…
