Min kunskap är lika mycket värd, det vet jag nu!
Jag skäms!
Igår när jag just skulle till att sluta ögonen för att sova insåg jag en sak.
Under helgen, under RYLA-seminarierna var det en kille som var där för att berätta om hur det är att vara ung och ledare. Han var VD på ett stort företag…
Han sa att den stora krocken för honom varit fördomarna. Just det att man kan inte vara ung och leda något så stort.
Jag trodde faktiskt att jag tog något med mig från det. Att jag som ung, kvinnlig egen företagare inte själv hade de fördomarna, men oj, så fel jag hade.
I onsdags var det årsmöte på Brukshundklubben. Vi var en liten skara, styrelsen och några till…
När det var dags att välja folk till valberedningen och sistaplatsen återstod, så var bara jag och två andra aktuella som val, eftersom vi var de enda som inte var för mycket inblandade i styrelsen och kan göra valen av styrelse nästa gång.
Jag blåvägrade, först… De två andra också av diverse orsaker, en av dem är lika inblandad som jag i klubb och möten då vi båda sitter i sektioner… Men hon var inget alternativ, just av den orsaken.
Och trycket av de andra var så hårt, att jag vek mig. Åh, så bra ledare jag var då! Viker mig vid minsta motgång! Det var i alla fall så jag kände mig när jag kom hem. När ilskan lade sig och tårarna kom.
Nu kan det ha varit så att det är förkylning som ligger och stjäl energi och styrka av mig, för på torsdag morgon hade jag 38,9 gradig feber…
Men ändå, besvikelsen på mig själv var så enorm.
Igår, just när ögonen föll igen kom dock insikten…
Det är just för mina egna fördomar mot mig själv, min ålder. Min "vetskap" att min kunskap inte är lika mycket värd som de andras, för att jag inte på pappret kan visa upp den. Det är det som gör mig svag för dem på klubben. Att vara den yngsta inblandade är tungt, för mig själv.
Igår kväll var jag på den planerade Rotartmiddagen. Och där var jag någon… Jag var fortfarande ung, men jag var en av de utvalda. De ville att min kunskap skulle bli större och det var därför de skickade mig på RYLA.
Lokala Rotary och Strukturum valde mig.
Jag kunde visa min kunskap inom mitt eget företag, visa att trots jag är ung i Jokkmokk, drivit firma i knappa året, så vill jag stanna här, fortsätta med det jag och Andreas gör så bra.
Motivationen och tron på mig själv var tillbaka i en handvändning. Det som så brutalt tryckt ner mig på onsdag kunde vändas till insikt senare.
Och med insikten att jag själv bär på dessa fördomar, kan jag träna bort dem, vara bättre förberedd nästa gång!
pepp pepp intressanta tankar!
Alltså, jag förstår inte? Vek nu dig och fick förtroendet att bli invald i valberedningen trots att du inte vile, eller blev du inte vald fast du ville? Jag har ju själv varit sammankallande i valberedningen, och även om det är ett stort ansvar som ska tas på allvar så är det ett ganaka lätt jobb i en välfungerande klubb som JBHK. Svårigheten är inte att hitta folk som man tror ska vara duktiga utan att hitta folk som vill ställa upp. Det blir ett antal timmar intensivt jobb, men inte speciellt många.
Jag ville inte sitta i valberedningen oavsett om jag var sammankallande eller inte… För senast jag var det, var det en horribel upplevelse. Jag hade ingen aning om hur allt gick till, jag var inte sammankallande men fick samma dag som årsmötet var veta att jag var den enda i valberdningen som skulle vara på mötet, och endast en av de som skulle väljas/väljas om hade tillfrågats. Jag var helt ny, hade varit på ett årsmöte innan, hade ingen aning om vad som skulle göras, sägas och jag bröt ihop tio minuter innan mötet… Bör tilläggas att jag inte alls mådde bra den perioden och jag var känslig…
Även fast det kanske inte alls är mycket jobb, är det ett ansvar jag inte är villig att ta, pga tidigare dåliga erfarenheter och associationer…
Nästa gång kommer jag att stå på mig och stå för mina åsikter, inte böjja mig.