Elven.nu

Jag är en sådan människa som ofta har för stora förväntningar på saker, den här helgen är en sådan…
Har sett fram emot att fara någon vecka nu, helt enkelt för att jag tycker det är skoj att fara på hundutställning. Jag älskar stämningen, så länge det är de snälla människorna man sitter vid och inte de som far dit bara för att kritisera de andras hundar. Älskar också människorna med stor erfarenhet at utställningar, som ger en tips och råd, de vill verkligen bara att det är en trevlig upplevelse för en som är ganska så ny på området.

Den här utställningen har jag velat fara på många gånger, men jag har inte velat belasta någon annan som inte är utställare att fara. Det är nog ganska tråkigt för en som inte är van eller har intresse för det.
Men iår finns chansen… Vi har en bil till förfogande, pappas och han kan betala bränslet så det behöver vi inte heller oroa oss för.
Och så nu, mitt i natten kommer känslan jag börjat få senaste tiden. Förväntar jag mig för mycket? De andra jag släpar med är ju inte intresserade, de kommer att ledsna och jag kommer inte ha tålamod att vara där med sådana som suckar och skruvar på sig. så jag kommer med stor säkerhet inte besöka BIS-ringen när de utser hela utställningens vackraste hund, den här officiella tävlingen heller…

Men helgen är ju inte bara utställningen och jag funderar redan nu om resten är en så bra idé det heller. Och det har hittills gått tre och en halv timme på lördagen.

Blir helgen lång eller kort? Blir jag ledsen och besviken eller kan jag njuta?
Som om det inte var nog att bekymra sig om med nyheterna jag fick tidigare i veckan. Hemliga än så länge men bestämma mig kan jag inte… Ni kanske får veta det om någon vecka, kanske inte, det beror på hur allt blir, och om jag hinner bestämma mig i tid.