Elven.nu

Varför ska det vara så svårt att hålla kontakten med människor? Jag är inte duktig på att göra det själv, men jag hälsar åtminstone på gamla vänner om vi möts någonstans.

Den här sommaren har jag känt att det blivit värre. Det är nästan bara Madde jag har kontakt med fortfarande, och det är ändå inte ofta.
Förra helgen blev jag flyförbannad då jag såg en människa jag trodde att jag fortfarande hade hyfsad kontakt med frysa ut mig. Vi såg varandra, hon såg då mig är jag säker på, men att det inte går att hälsa, inte visa minsta sken av att vilja det ens fick det att börja koka i mig. Tur att jag inte kände mitt sällskap så mycket, så jag var tvungen att behärska mig.

Man vill inte bli ovän med mig, jag blir inte arg för stunden så ofta, men jag ältar det lääänge.
När till och med mina artighetsbekanta kan var snällare än gamla vänner tar jag åt mig mycket.
Vad är en artighetsbekant kanske ni frågar… Det är min förklaring på en bekant som man känner genom någon annan. Man kan hälsa på varandra ute på gatan eller i affärer, men man träffar bara varandra på fester eller likande, för att de är vän med en vän till mig. Och då pratar man med varandra av artighet till vännen.

Vänner har jag inte längre många kvar sedan skoltiden, de liknar med artighetsbekanta nu, för man vet inte vad de gör längre.
Jag har hittat nya bekantskaper som jag hoppas kan utvecklas till vänskap, människor jag har mer gemensamt med, på olika sätt.