Situationen är sådan att huset blir nog inte vårt vid den tiden vi måste vara ute från lägenheten… Enligt kontraktet ska vi ha tillträde 1 oktober, vara ute ur lägenheten 31 september, men det är för husägarna det blivit krångel och vi blir lidande av det. Vi blir för en månad eller mer hemlös.
De har ett boende från 1 november men vad tusan gör vi med vårt bohag, oss själva och fyra vovvar, varav en kommer ha valpar i oktober?

Som krisplanerare står jag och stampar på samma ställe i huvudet och nya bekymmer kommer hela tiden till. Inhägnaden kommer vi inte hinna göra innan vintern, dubbla adressändringar varav en vet vi inte ens var den ska gå, vad ska packas i lådor och vad ska packas i väskor osv.
Så sjukt att när vi väl fått fram finansieringen till drömmen att ha ett hus, då får vi inte tillgång till huset!

Sömnbristen p.g.a för många tankar i huvudet samtidigt var väntad, att den skulle komma natten innan mitt nästa tandläkarbesök var det inte.

Jag tittar avundsjukt på sambon som sover, jag missunnar honom den sömnen han får men jag blir utan. Tårarna kommer, astman p.g.a ansträngningen att få ett utbrott tyst är också där. Jag har väntat tårarna också, paniken kan inte vara långt borta.
Jag smyger upp, knappa tre timmar till tandläkaren, ingen idé för mig att försöka sova. Han får sova, jag ska klara paniken själv…

Sitter i detta nu i Porjus på cafetet inne på Laponiaporten. Rätt fint, väldigt ljust i alla fall.
Måste berätta åter hur underlig jag är. När jag gick hit gick jag under kraftledningarna och de gjorde som vanligt… Knastrade.
Jag kom på mig själv med att le! det är så mysigt, men fortfarande kommer jag hålla mig från dem vid åskväder… Varför utmana ödet?

Men jag tycker om detta, och kommer överens med koden, är det inte det som räknas?

Vi har ännu inga planer för dagen. Vår största belöning för att ha hållit ihop så länge, i både upp och ned-gångar, blir vårt eget hus som vi får flytta till till hösten. Ett eget hus, som man själv får bestämma över. Kunna tvätta när man vill, släppa ut hundarna på gården en stund när man vill. Mycket arbete väntar också, men så vi sökt detta hus, och nu är det snart vårt!

Tack Älskade för denna tid, och mina planer är att "Bli gamla ihop"…

Andreas och Johanna 2000

Andreas och Johanna 2010

Jag gråter inte lika mycket som för en vecka sedan, men jag börjar tvivla att det lättar. Det är snarare lättare att fejka glädje när man är helt urgråten. Nu är jag spänd, vågar inte släppa hämningarna och paniken fri och oroar mig ständigt för vad som kommer hända när allt väl brister.

Till något roligare… Kennel Anthems hemsida är uppdaterad och omdesignad. Att gömma mig undan offentligheten en tid gav mig både inspiration och tid att ta mig an mitt hjärta av hemsidor. Hon är verkligen speciell, min kennel-sida. Och jag är riktigt nöjd, sånär som på några detaljer och den engelska delen har fått vänta. Men planen är att lägga in den engelska och fixa resten till helgen.

Är avis på de andra fem flockmedlemmarna som sover runt mig. Vill också få sova! Har så många åtaganden jag lovat göra och bara tyngden av vetskapen om det stjäl energi.
Har svårt att äta och dricka också. Vätskebrist gör sig gång på gång påmind.
Vad tråkigt inlägg det blev idag. Och jag som sagt att jag inte ska prata om min sviktande hälsa. Jag skyller på min sömnbrist…

Mitt huvud går som vanligt på högvarv. Speciellt natten mellan tisdag-onsdag då Andreas var i Stockholm igen. Ensamhet med allt för många tankar i huvudet har bara ett slut… Tårar.
Speciellt när jag inte kan göra något annat än vänta, andra måste komma med svaren och det tar tid!

Helgen i stugan var hur som underbar. Ett dygn fick jag själv med hundarna, sedan kom sambon också men just nu var det nog nyttigt att inte vara ensammen så länge. Vi planerar ny vistelse där under sommaren, när vi har fler svar…

Mana, collien, har hunnit bli sex månader. Tiden går fort!

Flickorna…

Har väckt upp gamla twitterkontot @anthems också. Vill twittra igen om vardagen och inte bara om kennelverksamheten. Har saknat att twittra svammel!

Jag och Andreas (och våra fäder) har varit och tittat på ett hus i stan. Föll… Jag har redan tankar om vad som ska finnas var och hur rutinerna ska vara. Inte bra, för fixar sig inte finansieringen och huset inte blir vårt och då såras jag igen! Mitt största problem, själen blöder lätt…

Är djupt inne i oro och tråkiga tankar mest hela tiden. Bara att jag faktiskt var så nära att börja grina på ett möte igår säger väl allt! Rösten sprack och jag tror det blev fallsett-röst av det hela efter en stund. Men då slog mitt vältränade försvar på och jag blev fånig istället. Förhoppningsvis ger helgens stugvistelse lite energi och kraft tillbaka!

Mmm, stugan! Bara tanken på att jag och vovvarna ska upp gör mig pirrig i kroppen. Pappa sa att det fortfarande är minusgrader på morgonen där med jag bryr mig inte… Det ger ju bara mindre mygg! *skygglappar på*

Jag fick en komplimang igår, jag blev kallad prylnörd (som en karl) och det instämmer jag med, lätt! Jag älskar prylar, men jag använder dem också. Det tydligaste exemplet är väl att jag fortfarande använder mitt Nintendo DS, trots att jag också har min iPhone.
Men jag är också stolt Apple-suporter. Har både mp3-spelare, surfmaskin, laptop och telefon med ett äpple på. Och jag trivs enormt med dessa prylar. Men samtidigt tror jag inte det blir någon ny iPhone när den nuvarande säger upp sig, jag behöver mer batteritid och har andra prylar jag bär med mig med mobilt bredband och musik…

Nu, frukost.

Mycket har hänt sedan November… Klein-valparna kom och flyttade. Gina var en duktig mamma, både och föda och ta hand om dem. Alla valparna flyttade till Norge, en kommer troligtvis flytta vidare ut i europa, om han inte redan gjort det.

Mana har kommit… Mana är min Collie! Jess, fick henne tillslut och hon är redan över halvåret!

Andreas har hunnit vara i personlig konkurrs och löst sig ur den. Därav inte så mycket skrivet. Det var en känslo-berg och dalbana ett par månader men nu är det som sagt löst och han har fått jobb.

Vi är inte i hus ännu men söker aktivt. Både i Jokkmokk och i Porjus. Men det är få enplanshus till salu på båda ställena. I alla fall någorlunda friska enplanshus…

Har jobbat som ett djur, både ideellt och med firman.
Kroppen skriker efter semester så planerna är att fara till stugan i helgen, bara jag och vovvsen (tikarna).

Ska åter till tandläkaren imorgon. Det är enorm väntetid så småhålen som beslutades skulle lagas för ett år sedan har ännu inte lagats. Har fått göra tre rotfyllningar varav två inte är klara, de ska slutföras imorgon.

Och, jag kan inte alls sova inatt. Jag hoppas det bara är nerver för tandläkaren och deklarations-påskrivande imorgon.
Ska nog försöka blunda en stund till, och ses förhoppningsvis efter helgen igen.

Förresten vill jag tipsa om ett viktigt projekt om Collies mentalitet som pågår på SLU just nu. Har du ägt eller äger du en collie gå in och läs mer här.

Det är ett känt fel på just denna "årsmodellen" av Macbook Pro, så egentligen har jag i bakhuvudet alltid vetat att det kan hända, och nu har det hänt.
Så, min mac ska få åka in på service. Tack och lov är garantin för just detta fel förlängt pga alla inrapporterade fall, och det kommer gå på garantin. Men, trots det är min reservdator en PC, och jag är dömd att sitta vid PC i minst en vecka framåt (I-landsproblem, jag vet…).
En skärm på typ 10 tum, jag håller på att få spader och kommer koppla in en större skärm (om jag kan få det att fungera).

Prövning efter prövning sätts jag på, och jag hoppas det vänder snart och vill gå vår väg. Jag är så leds att kippa efter andan dagligen och se hur världen blir nattsvart för en tid.
Jag vill HEM!

Mirakel!
Hälsa och
En framtid någon annanstans där jag trivs bättre och kan börja leva isället för ständig kamp för överlevnad…