Elven.nu

Vi försökte para River för 30 dagar sedan men hanen visade sig vara sjuk (tillfälligt) och kunde inte… Så vi får vänta till nästa löpa.
Gina parades för 18 dagar sedan. Men ännu ser man ju inget och vet inte om hon är dräktig eller inte.

Vi var påväg att flytta till hus, men det sprack och nu sitter vi i en uppsagd lägenhet, skall vara ute om några månader men har ingenstans att ta vägen och helst av allt vill vi till hus i Porjus…

Har opererat ut en till visdomstand. Det gick jättebra förutom all otur som mina avlägsnande av visdomständer alltid för med sig.

För Ginas parning var jag ner till skåne för andra gången på tre månader.
Har där satt upp mig på lista för collievalp till vintern.

Vi har en del nya jobb i firman också.

Att förlora huset var ett rejält bakslag. Mycket låg på is fram till det att vi var inflyttade och kunde börja leva istället för den rena överlevnaden vi alltid levt i. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska starta om och hur vi ska göra med ev valpkull och valp påväg.

Jag vill dela med mig av något glatt och roligt nästa gång jag skriver här.

Hitta på något jag kan roa med!

Ja, drömmen om att få vara sin egen, växa upp, bli vuxen, sköta sig själv, bo i något som är ens eget, den är långt borta.

Jag bokade tid med min bank, ville se mina möjligheter, och får svaret att "om du vill låna pengar av oss inom de närmsta fem åren måste du byta identitet…" Det var en spark i magen. Snacka om att ta vara på de unga som vill stanna kvar!
Så illa är det inte i mina ögon. Två betalningsanmärkningar från innan företaget var igång för lite mer än ett år sedan. Inte var de på mycket pengar heller. Men ändå skulle jag inte få låna ens med borgensman. För osäker inkomst eftersom firman inte varit igång i femton år…

Nä, framtidsdrömmarna får stå stilla. Vi får bo kvar i betongbunkern, företaget får klampa kvar på samma ställe.
Hunduppfödningen får vara här hemma i fyra veckor av valparnas liv, sedan får vi fara upp och låna rummet hos pappa resterande fyra veckor. Känns riktigt sugit att tvinga sig på, vara ivägen, inte kunna leva och sköta sitt eget under såpass viktigt tid i valparnas liv. För inte kan jag bjuda hem folk och socialträna dem hur som helst om jag inte är hemma hos mig själv.

Är riktigt nere över detta, men vad göra? Andra bryr sig väl inte om ens eget livsmotto "Aldrig mer jobba med saker som får en att må dåligt".

Och mina andra dröm, min långnäsa, min collie… Hon är ännu längre bort.

Vi får fortsätta överleva och inte börja leva livet ännu.

Det mörknar bra nu på nätterna, och vad jag minns brukar inte lamporna ute gå igång förrän sista veckan i augusti. Det känns dystert, och inte blir det bättre av att jag inte får sova bra.

Jag har börjat reta upp mig rejält på lokala utestället och dess ljud under nätterna. Jag har tidigare sovit så bra när det har varit lite livat omkring mig, men nu stör det mig ordentligt. I så pass stor grad att jag börjat hata lägenheten och allt vad den står för. Jag vill härifrån och det är snarast.
Drömmen om eget hus har aldrig varit större, och nu kanske vi hittat ett… Inte idealiskt, men man får väl göra det idealiskt med tiden… Om nu allt bara går att arrangera praktiskt.
I nattens brist ljus ser det mörkt ut på alla fronter. Pga mörkret, bristen på sömn och min ovilja att vara kvar här vaknar pessimisten i mig och säger att jag nog blir kvar här för evigt. Att jag aldrig kommer härifrån förrän alla mina drömmar krossats och jag måste flytta för att jag inte längre får bo här.

Jag vill inte lämna kommunen, jag trivs här, här är mitt hem. Men det behöver inte betyda att jag stannar i tätorten. Jag känner mig inte trygg i centrum längre, vågar knappt gå ut nattetid oavsett midnattssolen eller gatlysen…
Tack och lov finns Andreas där. Han tar hand om vovvarna när jag misströstar och är ledsen. Han kämpar vid min sida för att hålla mig ovan ytan.
Just nu sover han… Jag vill inte störa. Han har haft en lika tung dag som jag, men sömnen kommer inte för mig ändå.

Jag vill ha vårt hus snart. Vill att företaget ska kunna utvecklas både på hunduppfödningsbiten och designbiten. Och har vi lite större kan vi också gå lite längre. Vi kan ha ett fast kontor, ett valprum eller två om det skulle behövas. En möjlighet att ha hundarna ute lösa på ett inhägnat område…
Drömmen…

Insåg just att jag har ett möte imorgon, dags för utbildning för en kund. Om jag inte fått sova blir det nog lite ansträngande att komma ihåg allt.

Det är så rörigt i mitt huvud. Så mycket att minnas, att tänka på, att få gjort. Tårarna kommer igen, sedan onsdag (farfars begravning) har de inte gått att hejda.
Jag är så trött.

Är någon villig att köpa och ge oss vårt tilltänkta hus så jag är ett steg åt rätt håll i alla fall?

Nu har jag tagit beslutet att lägga elven.nu vilande en period.
Tidigare var det min dagbok som blev ett terapiredskap (skrev av mig känslor och redde ut tankar).
Men nu hjälper det inte att skriva av mig längre. Jag står ändå och stampar när inlägget är klart. Och jag vill inte gnälla mer i denna blogg.

Jag skriver säkert då och då, mer sällan ifall jag vill informera om något.
Hundarna är ännu en stor del av livet och jag kommer fortsätta skriva och uppdatera på Kennel-Anthems.com eftersom både tävlingssäsong och valpar planeras…

En sista kom ihåg till mina läsare… Rösta lila i Juni!…

Jag är lite osäker på vad jag ska göra med elven.nu i framtiden.
det hundrelaterade har jag flyttat helt till kennel-anthems.com, det är då tanken…

Och jag vill inte att elven.nu ska vara en "så dåligt mår jag idag-blogg" heller. Men, vad göra med den?
Den blir nog rätt vilande ett tag. Skriver bara när jag tycker mig ha något att skriva. Kritik eller lovord.

Kanske jag gör en widget som säger när jag uppdaterat nyheterna på kennel-anthems.com,..

Har någon en idé på vad jag kan göra?

Resan till stugan har gjort mig gott. Dygnet ät tillbaka på 24 timmar och jag får sova åtta timmar per natt utan att vakna av mig själv efter fem-sex.
Jag känner att energin kommer tillbaka, att inspirationen finns där trotts allt.

Undrar ni hur det gick på Armin (valpen som är kvar från A-kullen) på hans hjärtundersökning igår. Läs på Kennel Anthems nyhetssida. Han har fått en köpare och flyttar nästa vecka… Ett lyckligt slut får vi hoppas.
Tack Micke för att vi fick låna bilen!

Andreas är i Luleå idag. Piratparti-möte.
Hade själv velat fara till Luleå och hälsa på valpköpare, men då skulle vovvarna här hemma bli ensamma så länge, så jag stannar hemma och städar lite istället.

Vi far hem imorgon. Några meddelanden via mail, sms och annat tvingar mig hem. Ibland är det jobbigt att alltid vara tillgänglig…

Jag har just kommit igång bra med eldningen. Har bara misslyckats med en brasa, jag ströp luften lite för tidigt.

Dessvärre är River ganska skadad. Hon har ett fult sår på ena tassen, en skärskåda av skaren och skoterspåren. Såret går ända från övre trandynan (den vid sporren) och ner till mitten av de andra trampdynorna. Jag har smort lite kådsalva, men det nöts ju bort lika fort.
Även andra tassen är irriterad.
Lika bra att åka hem och kurera flickan.
De andras tassar är fina.

Har fått grannar på de nedre sidorna av stugan. Ett par med hundar. Lajkor… Tror ni Elven och River var imponerade? Jag sa direkt till dem att deras hundar skulle bli utskällda, eftersom de ännu hatar svarta lajkor sedan attacken på Elven för ett år sedan.

Nä, lika bra att åka hem. Mindre gnäll och skäll, mindre skada, och kanske man kan få till en kaffe-date med Madde?

Jag och flickorna är i stugan. Det snöar, har alltså inte fått vara ute i solen ännu, men det skulle komma till helgen.

iPhonen fungerar här uppe, så jag kan kolla mailen, uppdatera mig om twitter, skriva blogginlägg osv. Det går dock lite långsamt, har ingen 3G täckning.

Hur gick då undersökningen av Armin? Så många verkar vilja veta, men ni får vänta till måndag… Veterinären vart sjuk och vi ombokades. Tack och lov innan vi åkt hemifrån.

Nä, nu ska jag lägga en till klabbe på elden, fundera om jag ska sova en stund till eller om jag ska äta frukost.

Är tillbaka i stan på söndag.

Nu har jag tröttnat på att vara orkeslös och försöka vända på dygnet utan att lyckas. Så nu gör jag det som alltid annars funkat…

Jag åker till stugan…

Men jag åker först när jag vet hur det blir med Armin. Hans hjärta ska undersökas på onsdag och ser det inte allt för illa ut kommer han få en ny ägare.
Så, jag åker till Nautijaur när han har flyttat… och jag tar flickorna med mig. De kan också behöva lite lantluft.

Det härliga nu är ju att jag inte behöver ha internetabstinens där uppe. Jag har en iPhone jag kan surfa med nu. Bara att kunna kolla mailen är en trygghet, annars har jag ju i halvtid i stugan blivit orolig att jag släpat efter med några plikter som kommit med mail.

Jag verkar vara en bakvänd person. Jag får inte höstdepression, jag får det på våren… Det här är tredje året jag åker för att vara själv med hund uppe i stugan kring senvinter/vår, och det är nyttigt.
För mig som övertänker allt, från alla vinklar, och som påverkas mycket att läsa och höra vad andra säger… Att bara vara ensamen med mina egna tankar, att kunna lägga upp egna planer om upplägg för kommande sommars stress, det känns säkert.
Jag kommer inte åka därifrån förrän jag vet precis hur jag ska göra, och när jag känner att dygnet har 24 timmar igen.

Jag, flickorna, ett renskinn, en stickning och en termos te i solen… Jag saknar dig stugan, men snart är jag där!