Elven.nu

Jag är en skadad själ.
Jag har bränts, jag har sårats och förlorat vid ett antal gånger i livet. Men jag ser det som erfarenheter idag.
Ändå är jag ärrad och vid några tillfällen står jag handfallen och vet inte alls vad jag ska göra.

Jag vill gärna veta precis vad som händer i framtiden. Gärna dag och klockslag på när saker händer. Men hela livet kan inte planeras…

När oväntade saker händer är jag antingen stark och stabil, för att jag tidigare tänkt att det kan hända. Eller, när så totalt otänkbara saker händer då ligger jag och skakar under en sten, totalt livrädd och bortkopplad från verkligheten.
det är då min hjältinna kliver in, min Elven.

Elven kom in i mitt liv i en skakig period. På tre år hade jag förlorat fyra betydande personer i mitt liv, personer som alltid varit där i mitt liv. Jag var ung, osäker på framtiden och min flicka lärde sig trösta, älska mig ändå.
Hon blev mitt ankare, den som höll mig kvar i verkligheten när sambon gått på jobbet och ensamheten kom krypande. Då fanns hon där, nära.

För bara dagar sedan sviktade marken under mina fötter igen. Stress… För mycket hände, både väntat och oväntat och jag tappade fotfästet och jag föll hårt.
Min framtidstro försvann, jag såg ingen utväg ur mörkret och tårarna ville inte ge sig.
Men vid mitt ben låg hon avvaktande, väntande på att bli välkomnad med öppna armar. Hon tränger sig inte på, hon avvaktar till jag själv kan ta emot värmen hon erbjuder.

Idag ser jag framtiden igen. Vågar planera, se framåt. Och det tack vare under och mirakel och kärlek.
Elven har nu också lärt upp River som nu också avvaktar för att sedan älska när jag kan ta emot det.
"Vanlig" terapi hjälper mig inte, fråga mig och ni får tandgnissel till svar. Men den terapi som mina fjärilsflickor ger mig, den kan inte köpas för något i världen…

Det är så gott som klart. Bara detaljer ska fixas men söndagen spenderar jag i huvudstaden, mest troligt.

Det är planerat ett papillonuppfödarmöte, och frågor om ögonlysning, PRA och DNA-test, patella, blåsljud på valpar, köpekontrakt och lite annat som ska tas upp.
Jag vet ännu inte så mycket om DNA-testet för fjärilshundarna, bara att de kan hitta genen på en konstaterad bärare (förälder till hund med sjukdomen) och i sin tur kontrollera om andra avkommor har just den genen… OM jag uppfattat det rätt.
Det är mycket därför jag far, jag vill veta hur långt forskningarna gått och vad undersökningarna visar för resultat.

Jag vill också visa klubben (Papillon-Ringen) att jag bryr mig om klubbens verksamheter. Jag är ombud för norra delarna av Sverige, men har ännu inte arrangerat några gemensamma träffar eller så. Jag har inte heller varit på några av klubbens egna utställningar eller andra verksamheter, så varför inte fara på ett såpass viktigt möte som uppfödarmötet…

[EDIT 2009-05-25] Hittade info om DNA-testet. De vet att det finns två typer av PRA hos fjärilshundarna, och de har hittat en av dem och det är det som kan testas… Läs själva on mi är intresserade: http://www.canigen.com/in_english/gene_tests/gene_tests/pra_test_for_phal_nes_and_papill/

Resan till stugan har gjort mig gott. Dygnet ät tillbaka på 24 timmar och jag får sova åtta timmar per natt utan att vakna av mig själv efter fem-sex.
Jag känner att energin kommer tillbaka, att inspirationen finns där trotts allt.

Undrar ni hur det gick på Armin (valpen som är kvar från A-kullen) på hans hjärtundersökning igår. Läs på Kennel Anthems nyhetssida. Han har fått en köpare och flyttar nästa vecka… Ett lyckligt slut får vi hoppas.
Tack Micke för att vi fick låna bilen!

Andreas är i Luleå idag. Piratparti-möte.
Hade själv velat fara till Luleå och hälsa på valpköpare, men då skulle vovvarna här hemma bli ensamma så länge, så jag stannar hemma och städar lite istället.

Vi far hem imorgon. Några meddelanden via mail, sms och annat tvingar mig hem. Ibland är det jobbigt att alltid vara tillgänglig…

Jag har just kommit igång bra med eldningen. Har bara misslyckats med en brasa, jag ströp luften lite för tidigt.

Dessvärre är River ganska skadad. Hon har ett fult sår på ena tassen, en skärskåda av skaren och skoterspåren. Såret går ända från övre trandynan (den vid sporren) och ner till mitten av de andra trampdynorna. Jag har smort lite kådsalva, men det nöts ju bort lika fort.
Även andra tassen är irriterad.
Lika bra att åka hem och kurera flickan.
De andras tassar är fina.

Har fått grannar på de nedre sidorna av stugan. Ett par med hundar. Lajkor… Tror ni Elven och River var imponerade? Jag sa direkt till dem att deras hundar skulle bli utskällda, eftersom de ännu hatar svarta lajkor sedan attacken på Elven för ett år sedan.

Nä, lika bra att åka hem. Mindre gnäll och skäll, mindre skada, och kanske man kan få till en kaffe-date med Madde?

Idag (31 mars) var jag till tandläkaren igen för fortsatt arbete med min rotfyllning.
Det var inte en upplevelse jag vill vara med om igen.
Tanden var i allra högsta grad fortfarande levande, nerverna var dessutom uppretade. Jag har ju känt det senaste två veckorna, men jag visste ju att jag inte kunde få någon tid med min tandläkare tidigare, och jag vill inte hoppa mellan olika, som inte känner mina tänder eller min periodvis känsliga mun.

Jag hade en timme uppbokad, för permanent lagning. Men jag sa med en gång att tanden känns när jag biter ihop och då kom bedövningen fram. Men, trots att jag fick ganska mycket domnade det inte, så jag fick en dos till.
De började ta bort den tillfälliga lagningen och… Den värsta smärtan jag känt någonsin, vad jag kan minnas.
Undrar hur många barn jag skrämde med mitt skrik… Traumatiserat dem för livet… Kunde inte annat än stöna av smärtan sen, hade en trasa i munnen också, och tårarna rann.
Så då blev det bråttom och fram med en till bedövning, annan sort, och ännu en till. Jag kunde till slut inte blinka med vänster öga, så högt var jag bedövad.
Men jag kände inget efter det, trots att mina nerver inte ville ge med sig. Det var tre rötter i tanden. En ordentligt krokig så den inte kunde rensas ur på effektivt sätt, och ett bra antal pinnar (något som raspar ur rötterna) hann gå av också, så de bytte till titanpinnar.
Sedan röntgade de för att se att all skit var ute. Jag hade dock ännu trasan i käften och höll på att kräkas!
Men plåten såg bra ut och de fyllde igen.

När jag fick kliva upp igen hade jag legat i stolen i 1 timme och 45 minuter. Benen höll knappt för att jag legat och spänt mig hela tiden.
Att gapa hela den tiden var inte heller det lättaste.

Andreas fick komma och möta upp mig, jag var lite skakis. Och sedan åkte en hel del medicin fram och i mig. Det har värkt bra på kvällen.
Lyckas inte det här försöket att ta kål på tanden kommer jag be dem ta bort den. Det är ju den krökta roten som tjorvar och varför nöta.
Jag får veta imorgon när jag ska dit igen, de hade datorkrångel när jag skulle boka ny tid.

titeln på inlägget kommer från ett avsnitt av Angel, 1:8, I Will Remember You, där det dock sa "I dont want to forget" men sedan ändå inte mindes något.

-

Nu är jag dock vaken pga nervositet.
Imorgon (1 april, nej ingen skämt) ska jag iväg och undersöka Armins hjärta. Ser det bra ut får han ett nytt hem efter påsk.
Men, hujja vad många senarium jag har hunnit se framför mig. Allt utom friskförklaring… Då ska vi nog ha extrem tur. (pessimisten Johanna i farten).
Det värsta är väl att åka därifrån utan Armin…

Om 13 timmar bör vi veta…

Det är så mycket på gång nu att jag knappt vet på vilken fot jag står på, mina egna eller någon annans. Är inte van vid så högt tempo…

Jag har under förra helgen varit på en utbildning som Brukshundklubben skickade mig på. Så nu är jag auktoriserad Utställningsarrangör (kan ha hetat Utställningsansvarig också, men det är ju samma sak ändå…).
Det var en superintressant helg. Föreläsare/handledare fick en att tänka på saker på ett annat sätt och tänka i flera olika riktningar än tidigare, och sådant är ju alltid nyttigt, att utvecklas.

Sedan har vi rätt bra med jobb jag och Andreas. Så det rullar ju hela tiden på.

2008 tog ju slut och det betydde att vårt första räkenskapsår tog slut också. Så, då var det att sätta sig ner och börja med bokföringen och avsluta den så jag kan börja på ny kula. Det verkar som om bokföringsprogrammet jag har inte tillåter att man ändrar ett tidigare räkenskapsår ifall man påbörjar ett nytt. Tur att jag tog en säkerhetskopia och kollade upp det…
Men ikväll verkar det som att jag blir klar med 2008, efter lite bökande och många säkerhetskopior senare (hann göra ett och antal fel också).

Valparna tar lite tid också. Speciellt dagen då de fick sina andra vaccination och båda de som är kvar fick allergiska reaktioner. Har aldrig sett så små vovvar dregla så mycket. Satt och stirrade på dem och lyssnade ifall nos och hals började svullna ihop.
Men, som tur är stannade reaktionen bara under huden och nospartiet var golfbollstora ett par timmar, men dagen efter syntes inte ett spår.

När jag har lite tid över kilar jag iväg till Djuraffären för inventering. Började för ett par veckor sedan men fick så mycket jobb att jag inte kunde komma tillbaka, och de andra som räknade visste inte var jag slutat… Men jag bör vara klar på en dag eller två.

Har blivit medlem i Phaléne-Sällskapet igen. Det verkar *peppar, peppar* som att Adde får hängöron och alltså blir phaléne istället för papillon. Och för att få ställa phaléne på SDHK-utställningar måste jag vara medlem i respektive rasklubb…
Funderar också på att bli medlem hos Hundstallet. De gör ju en jättebra sak att ta hand om och hitta hem till hitte-och omplaceringshundar…

Annars sitter jag mest och väntar på leverans. Problemet är bara det att det jag väntar på inte släppts ännu.
Ny version av iLife har kommit och iPhoto 09 verkar vara super! Kan knappt vänta med att få min bildsamling i ordning, när jag nu ska få tid med det.

Ha det bra alla. Ska stressa vidare!

Har helt fallit för denna Låt: Just Be(YouTube) av DJ Tiësto.
Det finns både en längre och kortare version, men jag tycker denna är den bästa…
Älskar texten, den hjälper mig när jag är nere…

Jag har fruktansvärt dåligt samvete just nu. Har haft det hela eftermiddagen och kvällen.
Min hund, Theo, som samägs och bor med svärfar har varit hängig i ett par dagar. Har inte trott att det varit så allvarligt. Att han haft en släng av vintersjuka som också går hos både hundar och människor (både kräk och skitsjukan gör det).
Idag var svärfar så orolig att han kom in så jag fick titta på Theo… Trodde det kunde vara fulla eller inflammerade analsäckar, men, det var något värre…
På något sätt har han fått ett jättefult, väldigt inflammerat sår i ändan, men inte alls där analsäckarna är. Det var varigt och Theo var allmänpåverkad och hade feber. Och ont!
Efter rådgivning med jourveterinären hos Djursjukhuset Gammelstad tvättade jag såret rent (och det tog sin lilla tid) och så fick han smärtstillande som jag haft hemma sedan en sjukdom på annan hund.
Han har mått lite bättre mot kvällsidan rapporterar svärfar och imorgon kommer den lokala veterinären kontaktas som kan kolla hur behandling ska fortsätta…

Men jag kan inte låta bli att älta… Theo har ju varit hängig (troligtvis pga febern) i några dagar… Hur har JAG kunnat låta honom lida så länge? Hur har JAG kunnat tycka att "det är nog inte något farligt" när svärfar låtit så orolig?
Magen vrider sig på mig, jag lider med min lilla kille…
Hur han har fått såret vet vi inte. Om det har att göra med analsäckarna ändå, att han släpat ändan efter sig och skrapat upp ett sår…

Som om mitt dåliga samvete inte vore nog ha jag en äckligt hård migrän. Datorskärmen är på den lägsta ljusinställningen och jag sitter i ett mörklagt rum.
Men sova… Det kan jag inte, och medicinen ville så klart inte verka fullt ut den här gången. Så delar av huvudvärken är kvar, likaså illamåendet och ljuskänsligheten. Tur att det är natt och så många ljud inte förekommer heller… Då hade jag väl kvidit under kudden också. Det är väl mitt straff.

Det är lite underligt…
Trots att jag och Andreas har en 160 säng att dela på, får jag inte plats när jag ligger som ensam människa i den…
Hundarna tränger ut mig när jag ligger själv i den, för ve och fasa… Inte kan de ju ligga på husses tomma sida av sängen, nä, de ska ligga på min.
Jag får kanske 30 cm av de 160…

Just när jag skrev föregående hände något.
Jag fick samma känsla som senast jag fick i mig fläder, för kanske 12 år sedan…
Det tvärvärker till i hand och arm och jag börjar få allergiutslag som bara växer.
Jag hoppas det går ner på färre än tre dagar den här gången… Jag behöver min vänsterhand.
Det här är kanske det sista jag skriver här på ett par dagar, och jag som just bestämt mig för att skriva mer.

Som en sista parentes vill jag tillägga att det är min mammas födelsedag idag… Sänder henne en tanke…

Nu är jag tillbaka igen. Har inte velat uppdatera på några dagar då jag ville att säkerhetskopian skulle vara fräsch så Andreas slapp göra om det när det blev dags att uppgradera till Wordpress 2.7…
Jag har nu använt det i fyra minuter och trivs superbra med det. Jag hoppas Andreas orkar fixa det på den andra sidan jag driver också. Det gör allt lite lättare…

I alla fall. Mycket har hänt, ovanligt mycket nyheter…
Jag ska närmsta månaden gå två helg kurser. Dels utställningsarrangörsutbildning, dels en helg full med seminarier om ledarskap.
Den senare blir jag bjuden på, det är en del av ett stipendium jag får… Ni får veta mer, när jag får veta mer…

Utställningsarrangörsutbildningen har jag velat gå ett tag, och helt plötsligt kom chansen, och snabbt tog jag den. Det ska bli en jätteintressant helg, förhoppningsvis lär jag mig massor. I februari blir jag nämligen kommissarie på Brukshundklubbens utställning. "Högsta hönset"-typ…
Nä, inte så illa, men nästan.

Adde är planerad att flytta till Kjell och Theo under nästa vecka, och förhoppningsvis kan Armin flytta till eget hem snart också. Han är värd att vara i centrum ett tag. Han verkar växa till en stilig kille.

Hmm, det kanske inte var mycket till nyheter, men det tar upp mycket av mina funderingar. Jag har en hel del att göra både i januari och februari och jag är inte van vid det…

Sov gott!

Eftersom det inte blev något julkort alls iår, varken vanligt eller elektroniskt, blir det ett Nyårskort istället…

(klicka för att få fullstor)