Elven.nu

Nu är mina tankar att skriva ett inlägg jag tänkt skriva ett tag, men som jag inte kommit mig för att göra, för jag vet inte om det är för personligt eller inte. Jag ska i alla fall göra ett försök.

Jag är en väldigt otrygg människa. Jag behöver ha framtiden planerad för att må bra. Jag behöver veta precis hur morgondagen blir för att jag ska vara en lugn och harmonisk människa.
Lugn och harmonisk är förresten det sista man kan kalla mig. Jag kan väll ha norrlänningarnas lugn då och då, men harmoni har jag sällan upplevt.

Just för att jag hela tiden behöver kontrollen över vardagen, är jag nog en ganska krävande människa att leva med. Blir inte dagen som jag planerat blir mitt humör ojämnt på sekunden, och det kan resultera i allt från ilska till dysterhet och ledsamhet.

Nu verkar det ha förvärrats också av den stundande operationen av min visdomstand. Jag är riktigt nervös hela tiden fast det är 20 dagar kvar, och jag har känt av oron och nervositeten säkert 20 dagar redan. Jag bryter ihop och grinar för ingenting och allting, jag blir arg för minsta lilla, jag tar illa upp för saker som inte ens har med mig att göra, jag är extra känslig helt enkelt.

Andreas surfade runt på nätet en natt för någon vecka sedan, och han sprang på något. En sida som handlade om GAD (generaliserad ångestsyndrom). Han visade den för mig morgonen efter och bad mig läsa det. Såklart tog jag illa upp, "det är inget fel med mig!" men så började jag läsa och sätta mig in i det, och jag började fundera, att det kanske var något som inte stämde med mig.

Jag tar stress ganska ok tror jag, jag är i alla fall kall och klartänkt i vissa situationer som är stressande för andra. Men däremot så blir jag stressad om jag inte vet vad som kommer att hända.
Jag oroar mig ofta, för det mesta faktiskt. Oroar mig för framtiden, för morgondagen, för om jag sårat människor omedvetet eftersom jag själv tar ganska illa upp för saker som inte ens berör mig.
Jag har huvudvärk ofta, jag är rädd och orolig, jag känner vanmakt, jag blir lätt irriterad och har svårt att sova periodvis. Det är lite för mycket från den texten som passar in…
Vad jag däremot inte har är koncentrationssvårigheter.

Jag gjorde ett försök att inte ge mig tid att tänka på stundande tandläkarbesök genom att sätta mig själv i arbete med olika projekt. Hemsidor, lydnadsträning med River, research om Macdator, inventering på djuraffären, läsande av böcker mm…
Och jag mår bättre när jag gjort det, men jag kan fortfarande inte slappna av när jag inte jobbat mig tokslut. Jag får inte sova pga mina tankar på lugnande medel och skalpeller.

Ifall jag nu har GAD så har jag nog en lättare form. För jag låter inte min oro ta över hela mitt liv men att mista mamma var nog den händelse som orsakade det, för jag tror inte det finns i familjen sedan tidigare.

Jag blir livrädd att jag ska förlora människor nära mig för att jag är såhär, jag vill ändra på mig, och nu har jag gjort ett försök och sett resultat. Frågan är bara om min kamp kan skada på något sätt. Ifall jag försöker ockupera mina tankar för mycket och blir utbränd eller något.
En diagnos verkar jag inte kunna få pga min ålder. Men vetskapen kan kanske hjälpa en bit på vägen.