Elven.nu

Det är helt klart en underlig känsla som är med mig hela tiden just nu. Jag är hela tiden trött och orkar knappt upp ur sängen. Energin räcker knappt till för något så enkelt och nödvändigt om att äta. Men jag vet ju att jag måste äta när jag tar järnet så jag gör det, men utan någon matlust.

Men jag har räknat ut varför tröttheten kommit. Dels så har ju dosen järn ökat och ställer till kroppen. Dels kan det vara en ny förkylning som är påväg. Men det kan också bero på den enkla saken som vår. Snömöglet gör sig synligt och ställer till det för min kropp. Den drar helt enkelt mer energi än tidigare.

Jag har gått ner ett halvt kilo till. Men på min syster Malins order så försöker jag koppla bort min viktminskning ett tag. Min kropp drar mycket energi just nu, så att lägga på sig är svårt och oavsett hur onyttigt jag äter lägger jag inte på mig, mina oexisterande förråd töms mer och mer istället. Och då ser jag ju ut som jag gör.
När jag ser mig själv i spegeln blir jag chockad. Jag vågar knappt titta på mina händer längre, just för att de är rent utsagt beniga. Mitt hår är matt och tråkigt och tovar sig så mycket lättare nu än för tre månader sedan. Mina hatade sk "ridbyxelår" minskar men är inte borta ännu. Jag är inte alls nöjd med mitt utseende. Men jag ska bry mig mindre hädanefter.

Idag ligger en resa till Porjus på schemat. Jag ska trimma Theo lite, göra honom vårfin. Och när jag kommer hem väntar väl en bok vid sängen, för jag lär väl inte orka annat.