Min terapihund Elven
Jag är en skadad själ.
Jag har bränts, jag har sårats och förlorat vid ett antal gånger i livet. Men jag ser det som erfarenheter idag.
Ändå är jag ärrad och vid några tillfällen står jag handfallen och vet inte alls vad jag ska göra.
Jag vill gärna veta precis vad som händer i framtiden. Gärna dag och klockslag på när saker händer. Men hela livet kan inte planeras…
När oväntade saker händer är jag antingen stark och stabil, för att jag tidigare tänkt att det kan hända. Eller, när så totalt otänkbara saker händer då ligger jag och skakar under en sten, totalt livrädd och bortkopplad från verkligheten.
det är då min hjältinna kliver in, min Elven.
Elven kom in i mitt liv i en skakig period. På tre år hade jag förlorat fyra betydande personer i mitt liv, personer som alltid varit där i mitt liv. Jag var ung, osäker på framtiden och min flicka lärde sig trösta, älska mig ändå.
Hon blev mitt ankare, den som höll mig kvar i verkligheten när sambon gått på jobbet och ensamheten kom krypande. Då fanns hon där, nära.
För bara dagar sedan sviktade marken under mina fötter igen. Stress… För mycket hände, både väntat och oväntat och jag tappade fotfästet och jag föll hårt.
Min framtidstro försvann, jag såg ingen utväg ur mörkret och tårarna ville inte ge sig.
Men vid mitt ben låg hon avvaktande, väntande på att bli välkomnad med öppna armar. Hon tränger sig inte på, hon avvaktar till jag själv kan ta emot värmen hon erbjuder.
Idag ser jag framtiden igen. Vågar planera, se framåt. Och det tack vare under och mirakel och kärlek.
Elven har nu också lärt upp River som nu också avvaktar för att sedan älska när jag kan ta emot det.
"Vanlig" terapi hjälper mig inte, fråga mig och ni får tandgnissel till svar. Men den terapi som mina fjärilsflickor ger mig, den kan inte köpas för något i världen…
