Elven.nu

Igår kväll så hjälpte jag fem små Shih-tzu valpar till världen. Eller för att vara noga så hjälpte jag fyra till världen, den första hann komma innan jag var framme hos Kerstin.
Bell hade varit i öppninsstadiet länge, så länge att jag till och med hann vara hos Kerstin nio timmar, sedan fara hem och sova och vila upp mig några timmar, innan hon väl kom sig till att föda dem.
Men nu ligger de små i valplådan och snuttar på sin mamma, kan jag tro. Tre flickor och två pojkar.
Jag lärde mig så mycket om valpning under tiden. Eftersom jag bara varit med på valpningar med två valpar tidigare, så hade jag som ingen tid att titta, tänka och fråga innan det var över. Nu kunde jag titta på några och fråga under tiden. Hinna få in lite rutin och inte bara säga "Hjälp, hur gjorde jag igen?"
Nu hade jag allt inne så det fött på de sista två valparna. Torka lite, berömma Bell, föra protokollet med tid, kön och utseende samt väga och skriva upp vikten. Sedan lägga tillbaka valpen och försöka få den att förstå att man måste öppna munnen för att få mat. Nä, det var de ganska duktiga på, men en var bara så envis och pep för den ville ha mat, men fick ju inget i munnen.

Nyfödda valpar är så söta tycker jag, men jag är väl ensam om det. När de fortfarande är lite småfuktiga och okoordinerade. Innan magarna är sådär uppblåsta av all mjölk… Då är de så söta.