Sov gott, lilla flicka
För ca nio månader sedan föddes en kull Aussievalpar på Nit Noys-kennel. En härlig hög med livliga valpar i alla möjliga färger. Alla olika och unika på sitt sätt.
Men ändå stack en av tikarna ut. Hon var ganska liten hela tiden och var tvungen att få lite hjälp med maten då hon inte var lika stark som de normalstora syskonen och konkurransen var stor.
Men hon klarade sig och fick stanna hos sin mamma en extra stund. Senare fick hon flytta till Porjus, till min svärfar, där hon även fick bo med en äldre dam som fanns i hushållet sedan tidigare, blandrasen Molly.
Den nya vovven hade snart charmat hela byn och hon blev nästan dyrkad av alla.
Nästan alla hon mötte fastnade för hennes charm, hon var en underbar hund.
Men hela tiden anade vi som stod henne nära att något inte stämde. Rumsrenheten klickade men hon hann ändå inte alltid ut. Hon var periodvis mycket trött och kunde sova bort större delen av en dag, något som är sällsynt hos Aussie. Och på senare tid blev hon väldigt försiktig med bakre delen av kroppen.
Så, en tid beställdes för provtagningar och röntgen och med stor bävan for vi iväg imorse.
Det var inga bra provsvar… Och nu har flickan fått somna.
Lilla flicka.
Du fick aldrig något ordentligt namn, alla kallade dig för olika namn. Men jag hoppas innerligt att du nu får springa och leka med mycket energi och att du där du är får åka hur mycket bil du vill, det vet jag att du älskar. Många kramar…

Nit Noys Golden Eye Dutches.
Ett till inlägg från november med bilder på flickan

Det var beklagligt att läsa, både jag och Ash såg fram emot att kanske få träffa henne nån dag.