Elven.nu

Paniken var ett faktum, det kunde inte vara så! Det fick inte vara så!
Iväg till Kerstin. "Snälla, titta! Elven är sjuk! Kan det vara livmoderinflammation?" Tog tempen…
Jag fick numret, jag ringde. Djursjukhuset Sunderbyn…
Fick en tid, väntan någon timme. Stannade hos Kerstin bara för att tänka på något annat. Tack Kerstin!
Det blev inte mycket tid att slå ihjäl när jag väl kom hem. Fick iväg de viktiga mailen, fick till och med svar. Så for vi…
Lång väg, men Kerstin och jag pratade mycket… Tack Kerstin!
Väl där, undersökning, tempen, röntgen och ultraljud och blodprov.

Två val…
1. Ta bort den, lämna Elven över natten… Det mest rekommenderade.
2. Åka hem, med hund, och en kraftig kur antibiotika, för att sedan komma tillbaka för att se att det blivit bättre. Med stor chans att det kommer tillbaka senare.
Så kom provsvaren. De vita blodkropparna var många, vilket tydde på en kraftig infektion i kroppen…

Mitt val.
Elven fick stanna, ta bort det dåligt. Inga valpar, inte den här gången, aldrig någonsin efter min ögonsten.
Vi åkte…

Tårar fanns där, hela tiden, från morgon till…
Telefonsamtalet!
Antibiotika hade aldrig funkat. Den var för inflammerad, full av var, av farlig färg.
Jag gjorde rätt val.
Elven är vaken, mår bra. Det är huvudsaken, min älskling mår bra! Hon lever!

Tack Kerstin! För hjälp när du knappt vaknat. För skjuts när jag inte viste var jag skulle. För stöd hela vägen. Tack… Det betydde mycket.

Tack ni alla som jag pratat med. Som beklagat men sett ljuspunkterna i det hela. Det var ett hårt test för mig men nu sitter jag här och saknar min hund. Troligen kommer hon hem imorgon, bara hon inte fått feber…

Nu är jag någorlunda lugn, men det är tomt i lägenheten. Jag hör tassande steg, vänder mig om, och kommer på att hon inte är här. Men hon kommer vara det i framtiden! Det är huvudsaken!