Vad är en bal på slottet?
I tisdags var jag, Andreas och en hel hög andra människor nere på brukshundklubben för att anlägga en ny appellplan (läs mer på brukshundklubbens nyhetssida).
Det var ett hårt jobb och det verkar inte bättre än att träningsverken jag ännu har kvar i ena baksidan av låret, faktiskt är ett resultat av en bristning…
Det är först idag jag känner mig stel i just den muskeln, tidigare har det varit en molande värk som nästa drivit mig till vansinne.
Tänk er själv…
Som tjej sitter jag alltid när jag är på toa, och om man har ont i baksidan av låret vill man inte sitta… Underliga ljud har därför varit vanliga när just det rummet besökts.
Vansinnet har smugit sig på just för att jag hela tiden haft värk och ibland har jag försökt krypa bort från benet (så som tikar försöker lämna ändan bakom sig när de valpar), bara för att ha värken så långt bort från huvudet som möjligt.
Att gå i trappor är en mental pina, för man vet att när man väl fått upp modet för att gå ner, och gör det så fort det bara går, så ska man också upp för den på en stund. Och bara att mana fram modet att ta sig upp/ner för en trappa är en historia för sig.
Och så vet man att ytterligare en lastbil med gräs levereras under den kommande veckan och arbetet ska göras en gång till.
Vad gör man inte för att få en träningsplan lite närmare hemmet?
Det är jobbigt och arbetsamt. Och smärtsamt och, och… resultatet blir alldeles, alldeles underbart!
