Hunden på bilden ovan är vår Adde som bor i Porjus med svärfar och Theo. Han och alla hans syskon ska på utställning i helgen, och alla ska ställas… Så skoj! Tre Anthems-hundar ska in i ring på lördag.

Sedan på söndag hoppas jag hinna en sväng till till utställlningsområdet. Jag skulle vilja uppleva en utställning igen, det är så länge sedan sist… Och att bara få en semesterdag och strosa… Titta på spetsar och collies och ha tid att stanna och prata med folk, jag behöver det. Samla energi, promenera och bara njuta. Ett avbrott i vardagen.

Ses vi där?

Jag har under förra helgen varit på en utbildning som Brukshundklubben skickade mig på. Så nu är jag auktoriserad Utställningsarrangör (kan ha hetat Utställningsansvarig också, men det är ju samma sak ändå…).
Det var en superintressant helg. Föreläsare/handledare fick en att tänka på saker på ett annat sätt och tänka i flera olika riktningar än tidigare, och sådant är ju alltid nyttigt, att utvecklas.

Sedan har vi rätt bra med jobb jag och Andreas. Så det rullar ju hela tiden på.

2008 tog ju slut och det betydde att vårt första räkenskapsår tog slut också. Så, då var det att sätta sig ner och börja med bokföringen och avsluta den så jag kan börja på ny kula. Det verkar som om bokföringsprogrammet jag har inte tillåter att man ändrar ett tidigare räkenskapsår ifall man påbörjar ett nytt. Tur att jag tog en säkerhetskopia och kollade upp det…
Men ikväll verkar det som att jag blir klar med 2008, efter lite bökande och många säkerhetskopior senare (hann göra ett och antal fel också).

Valparna tar lite tid också. Speciellt dagen då de fick sina andra vaccination och båda de som är kvar fick allergiska reaktioner. Har aldrig sett så små vovvar dregla så mycket. Satt och stirrade på dem och lyssnade ifall nos och hals började svullna ihop.
Men, som tur är stannade reaktionen bara under huden och nospartiet var golfbollstora ett par timmar, men dagen efter syntes inte ett spår.

När jag har lite tid över kilar jag iväg till Djuraffären för inventering. Började för ett par veckor sedan men fick så mycket jobb att jag inte kunde komma tillbaka, och de andra som räknade visste inte var jag slutat… Men jag bör vara klar på en dag eller två.

Har blivit medlem i Phaléne-Sällskapet igen. Det verkar *peppar, peppar* som att Adde får hängöron och alltså blir phaléne istället för papillon. Och för att få ställa phaléne på SDHK-utställningar måste jag vara medlem i respektive rasklubb…
Funderar också på att bli medlem hos Hundstallet. De gör ju en jättebra sak att ta hand om och hitta hem till hitte-och omplaceringshundar…

Annars sitter jag mest och väntar på leverans. Problemet är bara det att det jag väntar på inte släppts ännu.
Ny version av iLife har kommit och iPhoto 09 verkar vara super! Kan knappt vänta med att få min bildsamling i ordning, när jag nu ska få tid med det.

Ha det bra alla. Ska stressa vidare!

Har helt fallit för denna Låt: Just Be(YouTube) av DJ Tiësto.
Det finns både en längre och kortare version, men jag tycker denna är den bästa…
Älskar texten, den hjälper mig när jag är nere…

Håll till godo!

De äter nu vanlig mat med frisk aptit, men visst äter de från mamma också. River hade dock lite lite mjölk så det blev att introducera foder för dem redan när de var 15 dagar.
Klorna har hunnit klippas kanske 8 gånger tror jag. De växer verkligen fort. Fick ju till och med klippa dem innan valparna var ett dygn gamla, de var redan då så långa.

De är på benen, om än ostadigt. Men de försöker sig på några tjurrusningar.
De leker med varandra, eller, bråka är väl med rätt att säga… För oftast så sover den som blir attackerad.

Amazing Armin är fortfarande inte tingad… Sugen någon?

Almighty Amadeus flyttar hem till sin pappa.

Admired Adagio eller "Adde" som vi kallar honom stannar i kenneln men flyttar till Porjus till Theo och Kjell…

River har nu registrerad avkomma! Jag är så stolt!

(ska skicka in en blankett om ändring av hemsidesadress…)

Men jag har vänligt men bestämt avsagt det mesta av firandet. Kommer det någon vill jag vara förvarnad och kunna stötta River.
Inte vill jag ha en massa folk drällande in och stressa upp min lilla mamma till vovve…

Fira mig kan man göra senare, kanske nästa år, då fyller jag ju lite jämnare (25, jämnt, hmm).

I alla fall…
Valparna har fått namn nu. Läs mer i kennelsidans dagbok. Registreringsansökan är postad till hanhundsägaren för påskrift och sedan går den iväg till SKK.

Ha en bra dag alla!

Klockan sex igår morse fick River sina första värkar och en halvtimme senare kom vattenblåsan.
Men sedan, sedan kom inget alls, trots starka värkar…

Två timmar gick sedan vattenblåsan så ringde först till distriktets vet. Men satt en valp verkligen fast, som jag anade så kunde inte han göra något… Så det vara bara att sätta sig i telefonkö hos Gammelstads djursjukhus.

Veten jag fick prata med sa att jag med tanke på att jag befann mig 14 mil bort och att det redan tagit två timmar, med en gång skulle sätta mig i bilen och komma, och det vi gjorde.

Väl framme blev det kläm och känn och röntgen, och visst satt det en valp fast, en stor en…
Under tiden plåten framkallades hade dock River fått så kraftiga värkar att en fosterblåsa började synas på henne, så när veten kom tillbaka med plåten bad jag henne känna om den ev kunde komma ut "vanliga" vägen.
Men icket, den låg fel och hade inte en chans att komma ut den vägen.

Så, jag fick se min River bäras bort och in på operation för att snittas.

En knapp timme senare kommer vet och säger att det gått bra, att tre hanar sett dagens ljus, alla valpar som fanns i magen levde.
River var dock lite medtagen så hon fick stanna en stund till inne på uppvaket.
Så, innan valparna hade burits ut till ett rum vi kunde vara i, fick de mest inblandade i historien, Andreas, pappa och hanhundsägaren lugnande samtal.
Valparna däremot bars ut i en kuvösliknande grejj. Tre enorma papissvalpar låg där i.
De protesterade. Visst var det varmt och gott, men de ville ha mat! De ville ha sin mamma som ännu inte var där.
Kirurgen som snittat River kom ut och berättade vem som suttit fast och att allt gått bra undr operation och visade hur vi skulle hålla igång cirkulationen på valparna tills dess att River kunde ge dem mat.
Och det jag gjorde. Valparna väsnades och protesterade vid mitt gnuggande, men det visade ju bara att de fått mer energi…

En sköterska kom med River och sköterskan berättade att hon sett normalstora papillonvalpar och dessa (mina tre pojkar) var enorma i jämförelse.

River var halvt vaken, halvt inte. Hon tittade trött på det underligt låtande små varma pälsklädda sakerna som lades vid hennes mage, en kunde hon pussa på. Men sedan gav hon mig bara en förvirrad blick och lade sig att fortsätta sova.
Tio minuter fick valparna äta, sedan packade vi in oss i bilen och styrde hem.
Jag med valparna inne i tröjan för River hade lite frossa och fick ligga under en filt. Hon var även ostadig och rullade endel hit och dit.
Efter halva Resan hade hon dock kvicknat till och funderade varför mattes tröja lät så konstigt.
Hon fick ha en valp åt gången att dutta lite med under resterande resa, bara för att de skulle binda sig till varandra redan då.

Och så var vi hemma och husse fick valparna i sina kläder istället medan jag tog hand om River på kisstur, duschade av henne blodet som var kvar i pälsen efter snittet och städade valpstationens kaos som vi lämnat i hast på morgonen.
Jag vägde valparna innan jag lade ner dem till River. De vägde mellan 212-235g… Normalt väger de kring 150g har jag för mig.
De hade varit omöjligt för henne att föda fram på egen hand…

River slog sig snabbt till ro, en visste väl inte egentligen hur hon skulle sitta eller ligga för att lättast skydda, pussa och mata dem.
Jag och Andreas har gått skift hela tiden för att vakta River, för hon har inte riktigt velat lämna navlarna eller sitt snitt ifred.

Sömn har det inte blivit mycket av. River gick ju ett dygn med låg temp innan hon började krysta, så ingen sömn den natten, och natten före det kunde jag inte sova för oron att något skulle gå fel höll mig vaken.
Jag är ännu rätt sliten efter skiftgång inatt. OCh så behövde ju alla mjuka saker från valpningens alla skeden tvättas. Det kom endel vatten från vattenblåsan och det rann även fostervatten ur River under bilresan. Och så klart fanns ingen annan tvätttid än nu på morgonen…

River är så tunn nu. Det är ovant att lyfta henne efter att ha känt 5 kilostyngden en tid.
Hon måste haft enormt mycket fostervatten…

Just nu ligger River på sidan och sover och alla valparna äter.

Valp 1
Det var han som satt fel. Han vägde 222 gram.
Han har samma teckning som sin mor och en liten bonusfläck. Han har Rivers vita i ansiktet, lite bredare dock, men han har också hennes fläck vid höften, fast på motsatta sidan.
Han har även en fläck vid svansen, som sin far, men valpens fläck går lite längre ut på svansen tror jag…

Valp 2
Den här var den minsta med 212 gram, inte för att 10 gram gjorde honom så mycket mindre.
Han har ett vitt parti som går hela vägen från nos, över hela huvudet och kopplas samman med det vita på halsen. Han har tre fläckar på kroppen, en mitt på ryggen, en vid ena "armen" och en vid svansroten.

Valp 3
Den här var störst med 235 gram.
Låt er inte luras av hur teckningen på huvudet ser ut nu… Den lilla pricken kommer att växa ihop sig med den övriga pigmenterade delen och han kommer få en fin bläs.
Övrig teckning är mycket lik valp 1:s. Även valp 3 har Rivers höftfläck, fast på fel sida, och han har pappas fläck vid svansroten…

Det var ett äventyr och nu är jag en erfarenhet rikare. Nu ska vi se hur resten av resan går…

Jag trodde det kunde gå, i morse när jag vaknade och tog första tempen för dagen. Jag trodde verkligen ännu klockan två att River skulle få sina valpar i vårt sovrum, under natten som nu inletts.

Nu, tolv timmar efter att tempen har varit som lägst (36,37) sitter jag ännu här, med River i sängen utan något tecken på att valpningen ska ske inatt.
Tempen ligger ännu på knappa 37,0. och så har den legat i tio timmar nu.
Valpningar sätter igång när tempen gått tillbaka till normaltemperatur, men den känns långt borta efter tio timmar utan förändring.
Hon bäddar inte. Inga flämtningar lämnar henne heller. Ingen oro…
Inga tecken på att hon är öppen att kunna föda fram sina valpar själv innan solen går upp imorgon.

Det KAN gå upp till ett dygn sedan tempen varit som lägst, för enstaka fall… Men de brukar ändå ha tecken, brukar bädda och flämta.
Varför ska mina hundar vara undantagen?

Imorgon kommer vi sätta oss i en bil, och köra till Gammelstads Djursjukhus och så får de lösa detta åt oss.
Jag hoppas valparna klarar sig så länge i Rivers något svalare mage.

Så många böner jag bett, så många tårar jag fällt… Jag tycker jag har rätt till det. Bara River klarar sig…

Om en timme är vi inne på det 65:e dräktighetsdygnet.

River har det ganska tungt nu. Inte bara för att hon är långt gången. Utan för att hon numer är 1,6 kilo tyngre är vanligt. Hon väger nu de bastanta 5,0 kilo. Midjemåttet är 49cm.

River andas annorlunda. Mycket tyngre och snabbare. Inte så att hon hässjar som de gör under valpningen, nä, det verkar bara lite jobbigare att andas. Jag antar att det beror på att det är mindre plats i magen.
Hon går också lite cowboy-aktigt med bakbenen.
Men det går fortfarande att hoppa upp i hundfotöljen, när hon vill…

De är aktiva valpar redan nu i magen.
Inatt hade jag lite svårt att sova så det blev att ligga och gosa med mamman. Och hur River kunde sova gå gott med ett sådant fotbollslag i magen kan inte jag förstå.

Kennelsidan uppdateras flera gånger dagligen, med Rivers temp och hur hon mår just för tillfället.

Vi har passerat dag 60 nu…