Elven.nu

Jag mår mycket bättre, i alla fall nu på kvällen.
Nu önskar jag bara innerligt att jag fortfarande har vänner och bekanta kvar när detta väl är helt över.
Jag tror jag har förstört många bekantskaper under de här dagarna. Jag har inte varit en snäll människa.

Jag har kommit fram till att hela den här historien grundar i dålig självkänsla. Jag tror att jag förlorar mer än jag satsat, angående allt.

Just nu har jag bara ett riktigt dåligt samvete för hur jag bettet mig under den här perioden.

Jag har inte haft något kul att se fram emot, i alla fall inte vad jag ska se fram emot. Nu har jag hittat en sak att hålla fast vid…
Jag blir inom en månad moster igen…

Jag har en fruktansvärt dålig dag idag. Min rygg har börjat tjorva igen och jag har rejält ont. Jag har dessutom sagt åt mig själv att detta är en medicinfri dag. Vill inte att kroppen ska bli beroende av skiten och då tar jag hellre smärta än att bli beroende och måsta gå igenom någon form av avvänjning. Jag äter aldrig smärtstillande mer än en vecka om det inte gör så ont att jag inte kan göra det jag måste. Fick kraftiga migränanfall efter tandhistorien och behövde äta medicin för det tre dagar extra. Det blev smärtstillande över en vecka till slut, men idag verkar vara en dag då jag klarar mig utan.

Men att faktiskt ha ont i ryggen och vara nere är inte en bra kombination om man ska fungera. Jag har redan skickat mail jag ångrar att jag skickade och skällt på Andreas för ingenting. Mitt dåliga samvete stör mig och så blir jag mer ledsen.

Jag har fått mera spam än vanligt på söndagar och det stör mig gruvligt. Hittills jag jag hunnit vinna 16 miljoner dollar tre gånger idag och fått några fria visum till USA. "Du behöver bara lämna oss ditt VISAkortsnmmer". Hur dum tror de jag är?
Jag brukar vanligtvis inte få något spam på söndagar. Vilodagen typ.

Nä, återgår till House värld.

Mitt inre är i uppror, jag vill inte vara i närheten av människor längre. Jag mår riktigt dåligt och därför flyr jag…

Jag vill komma i balans igen. Jag vill kunna skratta till tårarna rinner, inte gråta för att sedan hjälplöst börja skratta för jag inte vet var mitt liv är påväg. Jag vill känna mig lugn, jag vill ladda om. Jag vill inte okontrollerat få en ångestattack till och känna mig totalt hjälplös.

Jag flyr, till det stället där jag kan vara mig själv. Där jag och hundarna kan finna lugn och trygghet igen.

Den älskade stugan.

Det betyder inget internet på ett tag, det kanske är det bästa. Bara få vara jag, utan murar, utan mask… Utan bekymmer.
Vi hörs igen när jag är pigg och kry igen.