Elven.nu

Sitter nu i Skåne.
Det blåser på rätt bra men inte så mycket att husvagnen riskerar att blåsa bort. ;)
Flygresan igår var av det guppigare slaget men fram kom jag uppenbarligen.

Jag och Gina håller på att lära känna varandra och hittills går det åt rätt håll.
En charmig tös men jag anar ett hett temperament under den småblyga fasad hon hittills visat mig.

Sätter mig på flyget hem på torsdagmorgon.
Kramar till alla jag saknar! Speciellt Andreas och vovvarna…

Jag har tagit mitt beslut. Eller, ett beslut, jag har fler att göra.

Om en månad åker jag till Skåne igen. Jag ska hämta hem en jättevacker spetstik. Hon är av rasen Tysk Spets/klein, i färgerna svart och tan (se mer om henne här, på kennelhemsidan).

Tack Ewa för att jag fick chansen att ta över denna fina tjej, hon är den vackraste lilla spets jag sett. Du vet var hon kommer och jag ska ta hand om henne på bästa sätt.

Idag har jag för övrigt varit iväg till vårdcentralen igen.
Jag blev så leds igår natt när jag inte fick sova för att luftrören pep eftersom lövsprickningen just i dagarna sätter igång. Jag har av de senaste tio dagarna vaknat på det sättet sju gånger. Så under besöket till VC idag fick jag en injektion i höften (nej, höften är inte förfining av baken… jag fick den i höften) och förhoppningsvis hjälper kortisonet i höften över sommaren.

Vackra Gina!

När jag var ner till Sundsvall i oktober på hundutställning så träffade syskonen sin syster Edit. Hon bor just i Sundsvall med sin matte och lillhusse.

Min kamera ville inte alls fungera i de förhållanden som var (inomhus med dålig belysning). Blixten slog hela tiden fel och jag ides inte tjorva och blända en massa hundar bara för några foton.
Men Edits matte och hennes bekanta fotade lite, och i dagarna fick jag några av dem på mailen.

Människor från vänster: Johanna och Lotta.
Hundar från vänster: River, Theo och Edit.

Det var kul att se Edit. Hon är lika liten som Theo, om inte mindre. De var ganska lika varandra, och River var verkligen det svarta fåret i kullen. De två små väger ca två kilo var, medan River väger lite över tre och ett halvt.

Det gick bra för hela kullen i Sundsvall. De fick alla ettor båda utställningsdagarna och Theo och Edit fick var sitt CK, första dagen, och River blev bästa juniortik dagen efter.
Jag tror definitivt att jag kommer åka på de utställningarna nästa år igen om jag bara kan.

…med rejäl träsmak i ändan! Nä, men ändan domnar lättare av när jag sitter i alla fall, 10-11 timmar i bil är inte sådär jätteskönt för baken.

I alla fall så är jag jättenöjd med helgens äventyr. Det gick bra att ställa hundarna, trots hårde konkurrens av flera av de större kennlarna. Men det var bara kul. Jag ser ju bara de hundarna i tidningar annars så det var kul att de om de ser lika bra ut i verkligheten. Vissa gör det, andra hade kunnat imponera mer om jag får säga det själv.
Resultaten kan ni läsa på Theos och Rivers-resultatsidor.
Jag har ju alltid svårt att sova borta, och hundarna gjorde det inte bättre genom att härja hela nätterna heller. Och oron för Andreas gjorde sitt också.
Han är i alla fall hemma nu, men ska senare i veckan och reda ut mer om varför han inte är pigg, hoppas de hittar något så man inte behöver gå oviss i alla fall.

Theo har fått åka hem till Porjus. Han är ju så van att få rusa av sig lös och nu när han inte fått göra det på hela helgen var han ett liten energiknippe påväg att explodera. Och jag har ju inte riktigt möjlighet att släppa honom någonstans, så han fick åka till älsklingshusse.

Nä, nu ska jag surfa runt och se vad jag missat i helgen.

Nu åker jag på äventyr…
Ni kommer inte på något datorvis få tag i mig under helgen utan ni som känner mig får höra av er till mobilen om det är något.
Andreas är inte heller tillgänglig… Han har inte heller bra tillgång till dator. Han är sjuk och är sedan igår inlagd. Snälla, stör honom inte i onödan…

Han sa åt mig att åka, annars hade jag nog varit hemma…

I alla fall… Ha en bra helg!

Nu är biljetterna för resan ner och hem med River preliminärbokade. Det blev billigare än jag trodde, och det kan bli ännu billigare ju tidigare jag betalar. Då kan jag få ett sk. Just Nu-pris för X2000 biten. Men jag måste ju vänta in tills jag får pengarna, annars går det lite dåligt att betala.
Enkel resa ner tar ca 20 timmar och 40 min. Tungt men jag klarar det. då kan jag ju sova hur jag vill, jag är ju själv.
På resan hem tar det lite över 22 timmar, då bytet i Stockholm är lite längre, man då hinner ju River få sträcka rejält på benen, och jag med för den delen.
Jag kommer nog inte sova mycket på resan hem, då man har liten med sig. Och sedan när man väl är hemma måste man ju vara på hugget när man presenterar Elven för den nya.
Men förhoppningsvis är jag utvilad till lördag (sex dagar senare), då jag fyller 22. Nya människor som kommer och hälsar på, får hänga en lapp på dörren som säger åt dem att inte sjunga så högt.

Hemma!
Jag kom hem igår, ganska så precis elva. Var trött som en… jag vet inte vad, även fast jag sovit på bussen, minns inte så mycket av resan.

Lördagmorgon klev jag upp tidigt för att vara just lördagmorgon. Det var specialutställning nere på Notudden arrangerad av lapphundsklubben, det var skoj. Men jag kunde bara vara där till halv tolv så jag hann bara se de svenska lapphundarna.
Sedan började stressen. Klockan tolv var det inplanerat Strongman. Och det blev det, men inte så länge. Gick efter en och en halv timme, ut på marknaden en sista gång för i år. Köpte en väska som jag är jättenöjd med.
Så bar det av hem och packa det sista, så klart glömde jag en massa saker men jag klarade helgen utan dem i alla fall.
Resan till Luleå var inget märkvärdigt, men när vi kom fram till Monica så var det lite kaos där ett tag. Bamze visste vem som var i bilen och ville in. Deras nya Leonberger hane Lillen ville in i bilen för han älskar att åka bil. När Elven kom ut ur bilen började hon rejsa som vanligt, överallt, på vägen och grannars gårdar, inte där hon ska vill säga.
Det lugnade sig efter ett tag, tack och lov.
Jag skulle sova tillsammans med Elin i hennes rum då Bamze också sover, så jag borde ju förstått att det skulle bli en jobbig natt. Elven ville inte sova alls så jag fick hålla henne vid mig hela tiden och därför så vaknade jag så fort hon rörde sig. När jag tänker efter så ser jag signaler på henne att hon ville ha ut mig ur rummet. Hon la sig ganska ofta över mig hals och bröstkorg och gnällde. Det var så enkelt att hon märkte min allergi innan mig. Hon märkte att min andning blev pipigare och pipigare, men inte jag förrän jag själv kände att jag fick slem i halsen och harklade mig. En snabb scan av rummet visade att jag missat att det stod blommor i rummet. Men ingen fara, jag hade alla läkemedel med mig och så fort jag tagit dem och lagt mig somnade Elven.
Det blev en tre timmars sömn den natten…
Upp tidigt söndagmorgon, frukost, och så iväg till Piteå på hundutställning.
Vi var fyra människor och en leonberger, två papilloner och en phalene i bilen. Den andra papillonen var en ganska stor hane, ägaren bekant med Monica med familj. Han skulle ställas för första gången. När han träffade Elven blev inte Bamze och han bästisar längre, de blev som rivaler. Men så klart blev det Bamze som vann, han fick ju sitta i samma bur som tjejen.
Det var kallt och dimmigt när vi for mot Piteå, det var det när vi kom fram, men ju mer dagen led, desto varmare blev det. skönt ändå, då jag hade rätt kläder på mig den här gången.
Elven fick en tvåa igen… Inte pga öronen utan för att hon fällt en massa päls.
Bamze blev BIM (bäst i motsatt kön), dottern hans vann. Den stora papillonhanen vi hade med fick en trea.
Vi såg finalerna och så for vi till Luleå igen.
När vi ätit så var det fyra timmar kvar till bussen skulle gå, och jag förstår inte hur tiden däremellan gick så fort, men helt plötsligt satt jag och Elven på bussen hem.