Elven.nu

Ytterligare en parning blev av under morgonen.
Det tog 15 minuter från det vi parkerade bilen tills dess att de satt ihop. Den här gången varade hängnigen i 10 minuter.

Nu är det upp till Rivers kropp att bestämma om det blir valpar eller inte, för jag har gjort det jag kan.

Så kom dagen jag väntat på så länge. River gick in i höglöpet under gårdagen tror jag för då ändrades hennes blödning från mycket till mindre med ljusare färg.

Så den två timmar långa bilresan idag var lite nervös… Skulle hon vara redo? Skulle hon och Bamze klicka?

Väl framme hade inte min gamle vän Bamze ens tid att hälsa, det satt en löptik i bilen och han visste det! Hon skulle ut till honom NU!
Men väl ute är Bamze artig, han går inte för fort fram. Den perfekte gentlemannen…

River var lite osäker först. Förstod inte riktigt vad vi gjorde där, vad det var frågan om… Men, till slut såg man myntet trilla och hon ställde upp sig så fint!
Bamze gjorde några försök. Men River hade svansen i vägen, och så snart jag stod lite för nära blev hon mammig. Så jag gick en bit bort, ställde mig med ryggen mot och vipps, där satt det ihop… I 18 minuter…
Så klart höll vi i dem för det verkar ha känts lite obehagligt för River och hon ville gå därifrån. Även hanen tyckte det blev obehaglig när det tog sådan tid att släppa.

Men det var en överlycklig jag som kunde sätta mig och ta det lugnt och dricka en kopp kaffe sedan, medan River och Bamze rusade runt i lek.

Vi ska åka tillbaka på tisdag för att förhoppningsvis få till en till parning så jag känner mig lite mer säker på att det kanske blir något. Jag tror då inte jag kan ha gjort något annat för att förutsättningarna för en valpkull ska bil till.

River började löpa på onsdag eftermiddag. Tror ni jag blev lycklig?
Men jag vågade inte tro att jag såg rätt, så jag väntade över natten med att säga det till Rivers uppfödare och hanhundsägaren (se hanhunden Bamze på kennelsidan).

Men nu är det planerat och nu är det bara väntan och nedräkning till höglöpet och parningen.

Ska dessutom hjälpa till på djuraffären under slutet av nästa vecka, och under hela veckan efter det. Just när det är dags för parningar. Det var uppenbarligen det som krävdes för att damen skulle börja löpa… Att jag gjorde upp planer så att det kunde krocka. Men det fixar sig nog, det måste det! Om jag så inte ska sova på nätterna!

Det blir inte heller något Nolia i helgen, men det gör inget. Det är ju OS på TV…

Fick glada nyheter idag.
Bamze, Rivers blivande fästman, hade ögonlysts med U.A som resultat. Alltså är det bara fritt fram att para när River väl är redo…

Så, kvällen har bestått av att uppdatera kennel-anthems.com med Bamzes information.

Annars har allt bara knallat på. Har fått de planerade sakerna som var planerade att göra i veckan, gjorda. Och det enda som väntar nu är inhoppet som domarsekreterare vid brukslydnaden på lördag…

Hemma!
Jag kom hem igår, ganska så precis elva. Var trött som en… jag vet inte vad, även fast jag sovit på bussen, minns inte så mycket av resan.

Lördagmorgon klev jag upp tidigt för att vara just lördagmorgon. Det var specialutställning nere på Notudden arrangerad av lapphundsklubben, det var skoj. Men jag kunde bara vara där till halv tolv så jag hann bara se de svenska lapphundarna.
Sedan började stressen. Klockan tolv var det inplanerat Strongman. Och det blev det, men inte så länge. Gick efter en och en halv timme, ut på marknaden en sista gång för i år. Köpte en väska som jag är jättenöjd med.
Så bar det av hem och packa det sista, så klart glömde jag en massa saker men jag klarade helgen utan dem i alla fall.
Resan till Luleå var inget märkvärdigt, men när vi kom fram till Monica så var det lite kaos där ett tag. Bamze visste vem som var i bilen och ville in. Deras nya Leonberger hane Lillen ville in i bilen för han älskar att åka bil. När Elven kom ut ur bilen började hon rejsa som vanligt, överallt, på vägen och grannars gårdar, inte där hon ska vill säga.
Det lugnade sig efter ett tag, tack och lov.
Jag skulle sova tillsammans med Elin i hennes rum då Bamze också sover, så jag borde ju förstått att det skulle bli en jobbig natt. Elven ville inte sova alls så jag fick hålla henne vid mig hela tiden och därför så vaknade jag så fort hon rörde sig. När jag tänker efter så ser jag signaler på henne att hon ville ha ut mig ur rummet. Hon la sig ganska ofta över mig hals och bröstkorg och gnällde. Det var så enkelt att hon märkte min allergi innan mig. Hon märkte att min andning blev pipigare och pipigare, men inte jag förrän jag själv kände att jag fick slem i halsen och harklade mig. En snabb scan av rummet visade att jag missat att det stod blommor i rummet. Men ingen fara, jag hade alla läkemedel med mig och så fort jag tagit dem och lagt mig somnade Elven.
Det blev en tre timmars sömn den natten…
Upp tidigt söndagmorgon, frukost, och så iväg till Piteå på hundutställning.
Vi var fyra människor och en leonberger, två papilloner och en phalene i bilen. Den andra papillonen var en ganska stor hane, ägaren bekant med Monica med familj. Han skulle ställas för första gången. När han träffade Elven blev inte Bamze och han bästisar längre, de blev som rivaler. Men så klart blev det Bamze som vann, han fick ju sitta i samma bur som tjejen.
Det var kallt och dimmigt när vi for mot Piteå, det var det när vi kom fram, men ju mer dagen led, desto varmare blev det. skönt ändå, då jag hade rätt kläder på mig den här gången.
Elven fick en tvåa igen… Inte pga öronen utan för att hon fällt en massa päls.
Bamze blev BIM (bäst i motsatt kön), dottern hans vann. Den stora papillonhanen vi hade med fick en trea.
Vi såg finalerna och så for vi till Luleå igen.
När vi ätit så var det fyra timmar kvar till bussen skulle gå, och jag förstår inte hur tiden däremellan gick så fort, men helt plötsligt satt jag och Elven på bussen hem.

Nu har jag fått sova på nyheten att jag blir "mamma" igen, och jag kunde sova hela natten för en gång skull. Nu är jag bara nyfiken på hur de ser ut. Skulle få bilder under dagen idag, men jag vet inte om jag hinner lägga in dem innan jag far iväg till Luleå.

Jo, jag far idag. Kjell skjutsar mig till Luleå och så sover jag över hos Monica och Bamse. På söndagmorgon åker vi till Piteå och ställer vovvarna. En till papillon skulle med så det ska bli kul och se hur prillig Elven blir. Hon är ju tokig i andra papillon och phalene.

Men innan vi far mot Luleå ska jag ta cykeln ner till Notudden där lapphundsklubben har en utställning idag. Ska vara lite reporter åt Andreas och jokkmokk.biz och klockan tolv ska jag var uppe på marknadsområdet och titta när Andreas kusin Daniel är lite Strongman. Kul att få se en tävling för en gång skull, och inte bara en uppvisning.

Man kan säga att jag varit i sorg den senaste veckan. Jag har måsta smälta att det inte kommer bli något av kombinationen Elven/Bamse och det har jag sörjt… De är båda två av de bästa i rasen, när man ser till det mentala.
Så klart är jag glad att Elven mår bra nu, och att jag får ha henne kvar, och jag älskar henne lika mycket som tidigare. Men Jag kan inte heller förneka att jag hoppas farligt mycket på den kombination som gjorts i södra Sverige och som, om det bara blir några valpar och då främst en tik, jag tingat en valp hos. Ännu är det jobbigt länge till jag alls får veta om det blev något av den parningen dock.

Men nu är jag en erfarenhet rikare, igen… Jag börjar tycka det blivit lite väl många erfarenheter under mitt snart 22 åriga liv.

Jag har i alla fall hittat folk jag tycker jag kan lita på under vägen. Bamses ägare med familj är de första jag har kontakt med som far på utställningar med sin papillon som finns någorlunda nära mig. Vi har sagt att vi ska hålla kontakten och fara på utställningar tillsammans, om inte annat träffas där. När jag träffat dem är jag som i sjunde himlen bara för att ha pratat kontinental dvärg spaniel någon timme.
Bamse är ju dess utom en sådan härlig hund att man blir glad bara av att träffa honom. Och han och Elven verkar komma så bra överens, vara vänner. Som i Gällivare på utställningen när de satt en stund i samma bur. Jag var osäker till att börja med men det gick jättebra!

Nä, min sorgperiod är över, för nu. Nu väntar jag bara till jag kan börja träna henne igen. Jag är så rastlös och valpsugen. Tur att Kerstin finns här och har valpar. Ska försöka gå dit i veckan och titta på de små. Ögonen bör öppnas snart…

Var ganska slut igår när vi kom hem, så jag orkade inte skriva något.
Men jag är jättenöjd med gårdagen. Lite shopping, mycket prat med alla mäjliga människor.
Hälsade på Bamse (Elvens pojke) med familj, och det var jätteroligt. De är så härliga människor så man kan inte annat än trivas med dem.
Och inte att förglöma, det verkar i alla fall som om pappa kom ivåg som han skulle.

Nu planeras det för helgen.
Imorgon bär det av till Gällivare och hundutställningen där. Tar nog med mig hela familjen. Trodde ju att Andreas inte ville med utan skulle stanna i Porjus med vovvarna, men det senaste dagarna har jag mer och mer fått känslan av att han vill med…
Vi kommer att stanna i Porjus över natten för på söndag är det Fallets dag.

Sedan, efter allt vad Fallets Dag innebär bär det av hemmåt och mitt on call shift startar. Kerstins Pepsis tid för valpning går ut snart och det är dags att vänta på vad som har utvecklats där inne…

Så ja, nu var det gjort…
Pappa kom i morse och sa, "Kan vi inte fara tillbaka idag istället, så slipper jag ta ledigt imorgon".
Sagt och gjort och nu är vi hemma igen.
Elven och Bamze träffades igen och sju minuter senare satt de ihop. I 15 minuter…
Nu är det bara att hoppas att det blir riktigt vackra barn av det…

Är så besviken. Har drömt hela natten att det går bra på måndag, och nog hoppas jag på det också. Men alla jag pratar med säger samma sak… "Då är det väl ändå försent…"
Det verkar som om de inte ens vill anstränga sig att muntra upp mig, att få mig att hoppas att det kan gå, att Elven kan få valpar i alla fall.
Jag vill ju så gruvligt gärna. De var ju så fina ihop.
Det tog två timmar innan Elven lät Bamze försöka, och väl då så skrek hon till vare gång han kom nog nära. Men de ville, men Elven tyckte det var obehagligt. De var nog trötta också, de hade ju sprungit och busat två och en halv timme i sträck.
Jag orkar inte dra allt, men jag tror inte att det är Elven det är fel på.

Ingen vill riktigt uppmuntra mig heller. Andreas menar att det inte var meningen, men han är bara glad för då slipper han gå orolig.
Det känns som om det bara är jag som vill det är. De jag har pratat med har själva väntat valpar och de senaste kullarna har slagit fel för båda, det har inte blivit några valpar. Men jag tycker de borde veta hur jag känner mig, vill ju så mycket.

Jag svär, muttrar och gråter här i min ensamhet den tidiga morgonen. Men en sak är säker, jag anklagar inte Elven, hon förstod inte vad som hände, och hon är ju såpass fundersam på nya saker. Jag snarare sörjer med henne, hon skulle bli så bra mamma…