Elven.nu

Idag (31 mars) var jag till tandläkaren igen för fortsatt arbete med min rotfyllning.
Det var inte en upplevelse jag vill vara med om igen.
Tanden var i allra högsta grad fortfarande levande, nerverna var dessutom uppretade. Jag har ju känt det senaste två veckorna, men jag visste ju att jag inte kunde få någon tid med min tandläkare tidigare, och jag vill inte hoppa mellan olika, som inte känner mina tänder eller min periodvis känsliga mun.

Jag hade en timme uppbokad, för permanent lagning. Men jag sa med en gång att tanden känns när jag biter ihop och då kom bedövningen fram. Men, trots att jag fick ganska mycket domnade det inte, så jag fick en dos till.
De började ta bort den tillfälliga lagningen och… Den värsta smärtan jag känt någonsin, vad jag kan minnas.
Undrar hur många barn jag skrämde med mitt skrik… Traumatiserat dem för livet… Kunde inte annat än stöna av smärtan sen, hade en trasa i munnen också, och tårarna rann.
Så då blev det bråttom och fram med en till bedövning, annan sort, och ännu en till. Jag kunde till slut inte blinka med vänster öga, så högt var jag bedövad.
Men jag kände inget efter det, trots att mina nerver inte ville ge med sig. Det var tre rötter i tanden. En ordentligt krokig så den inte kunde rensas ur på effektivt sätt, och ett bra antal pinnar (något som raspar ur rötterna) hann gå av också, så de bytte till titanpinnar.
Sedan röntgade de för att se att all skit var ute. Jag hade dock ännu trasan i käften och höll på att kräkas!
Men plåten såg bra ut och de fyllde igen.

När jag fick kliva upp igen hade jag legat i stolen i 1 timme och 45 minuter. Benen höll knappt för att jag legat och spänt mig hela tiden.
Att gapa hela den tiden var inte heller det lättaste.

Andreas fick komma och möta upp mig, jag var lite skakis. Och sedan åkte en hel del medicin fram och i mig. Det har värkt bra på kvällen.
Lyckas inte det här försöket att ta kål på tanden kommer jag be dem ta bort den. Det är ju den krökta roten som tjorvar och varför nöta.
Jag får veta imorgon när jag ska dit igen, de hade datorkrångel när jag skulle boka ny tid.

titeln på inlägget kommer från ett avsnitt av Angel, 1:8, I Will Remember You, där det dock sa "I dont want to forget" men sedan ändå inte mindes något.

-

Nu är jag dock vaken pga nervositet.
Imorgon (1 april, nej ingen skämt) ska jag iväg och undersöka Armins hjärta. Ser det bra ut får han ett nytt hem efter påsk.
Men, hujja vad många senarium jag har hunnit se framför mig. Allt utom friskförklaring… Då ska vi nog ha extrem tur. (pessimisten Johanna i farten).
Det värsta är väl att åka därifrån utan Armin…

Om 13 timmar bör vi veta…