Dyster framtid
Ja, drömmen om att få vara sin egen, växa upp, bli vuxen, sköta sig själv, bo i något som är ens eget, den är långt borta.
Jag bokade tid med min bank, ville se mina möjligheter, och får svaret att "om du vill låna pengar av oss inom de närmsta fem åren måste du byta identitet…" Det var en spark i magen. Snacka om att ta vara på de unga som vill stanna kvar!
Så illa är det inte i mina ögon. Två betalningsanmärkningar från innan företaget var igång för lite mer än ett år sedan. Inte var de på mycket pengar heller. Men ändå skulle jag inte få låna ens med borgensman. För osäker inkomst eftersom firman inte varit igång i femton år…
Nä, framtidsdrömmarna får stå stilla. Vi får bo kvar i betongbunkern, företaget får klampa kvar på samma ställe.
Hunduppfödningen får vara här hemma i fyra veckor av valparnas liv, sedan får vi fara upp och låna rummet hos pappa resterande fyra veckor. Känns riktigt sugit att tvinga sig på, vara ivägen, inte kunna leva och sköta sitt eget under såpass viktigt tid i valparnas liv. För inte kan jag bjuda hem folk och socialträna dem hur som helst om jag inte är hemma hos mig själv.
Är riktigt nere över detta, men vad göra? Andra bryr sig väl inte om ens eget livsmotto "Aldrig mer jobba med saker som får en att må dåligt".
Och mina andra dröm, min långnäsa, min collie… Hon är ännu längre bort.
Vi får fortsätta överleva och inte börja leva livet ännu.
