Elven.nu

Middagen idag blev alldeles, alldeles underbar!
Jag är så tillfreds. Det kändes som jul igen. Min familj, alla samlade på samma ställe. Min pappa, mina systrar, morbror och systerbarnen.
Första julen med Fabian…

Jag önskar att detta kan bli tradition, att vi samlas på juldagen, äter, svamlar, bara umgås.
Jag har inte haft bra med energi senaste veckorna. Jag har varit både fysiskt och mentalt utpumpad. Men idag fick jag den omstart jag behövde och nu på kvällen har jag jobbat på bra med Kennelsidan som genomgår en omorganisation.
Jag har inte lagt upp det nya materialet ännu, och det är inte ens säkert att ni ser något skillnad. Men, jag kommer få det lite lättare med att överblicka vad som är uppdaterat och så kommer det en massa släkting-statistik för hundarna. Något jag själv ägnar timmar åt att efterforska. Nu har människor bett mig skicka infon till dem, så istället för att maila när jag kollat upp allt på nytt, kan jag publicera det på hemsidan.

Nu kom jag från ämnet, juldagen… Men jag bara bilderna kvar…

Jag och systerdottern Magdalena.

Systersonen Fabian och systerdottern Maja. (Kusiner).

Idag fick jag fint besök…
Min systerdotter Magda kom på besök och stannade ett bra tag.
Jag träffar henne allt för sällan. Hon är i tidiga tonåren, men urgullig mot mig i alla fall.

Jag var väl inte i mitt bästa jag. Jag var ombytt till myskläder efter träningspromenader med vovvarna. Så uppkrypen framför TV:n satt jag i vintermyskjolen och ett slitet boxarlinne, när hon ringde och frågade om jag var hemma.

Jag har ju blivit lite inne i värdelös TV så hon fick nöja sig med att titta på "Top Chef" och "Dr Phil".
Hon fick en del meddelanden på mobilen under tiden och till slut sa jag åt henne att om någon frågar var hon är får hon säga att "Hon är hos mostern som klär sig som en tant och ser på Dr Phil"…
Hennes svar var att hon skulle säga att hon var med mostern med de tokiga hundarna…
Hon sa inte att hon var hos den tokiga mostern med hundar…

Söta Magda, du är välkommen igen om du vill och jag inte har något jobb att göra just då…

När hon farit hem fick jag tråkigt och fick för mig att leka lite i Photo Booth. Här ser ni resultatet:

Sov gott alla!

Åtminstone tror jag det var Fabian jag mötte. Blev osäker… Han lyssnade inte så bra till namnet.

Fabian är en liten kille på fyra veckor. Samma blod, omän lite utblandat, rinner i våra ådror, för jag är hans moster!
Min syster Malin blev mamma den 11 mars. En dag jag mest troligt kommer minnas för jag fick en sådan underlig känsla själv på kvällen den 10:e. En sådan känsla och ängslan som fick mig gå till Andreas och säga, "Jag tror Malin får sitt barn inatt". Och så på morgonen dagen efter ringde telefonen och kära syster berättade trött att en liten pojke fötts.

Jag har försökt ta mig iväg för att se underverket så många gånger, men sjukdom och andra tråkigheter kom ivägen.
Men så idag fick jag träffa honom!
Ett kilo tyngre än när han föddes var han, men ändå rätt liten. Och en fin samling lockar hade han på huvudet!

Att träffa lillkillen gav en energiboost. Kände mig glad och uppåt när jag kom hem. Har fått lite jobbiga biverkningar av medecinen som sänker mig från och till, men inte under de timmar som jag var upp hos pappa och träffade familjen.
Det sker förresten redan allt för sällan, att jag träffar familjen som inte är pappa, och jag har en liten jobbig känsla av att det inte blir oftare i framtiden. Ska nog försöka ändra det själv. Måste få bättre kontakt med systerdöttrarna också!

Men NEJ! Det är ännu inte tid för mig att skaffa en Fabian!

Jag blev i morse moster till en liten grabb! Hoppas jag fick säga det älskade syster. Har ändå hållit mig från att skriva det hela dagen!

Grattis Malin och Rikard! Hoppas jag får se underverket när jag blivit frisk och kry och ni orkar ta emot mig!

Jag mår mycket bättre, i alla fall nu på kvällen.
Nu önskar jag bara innerligt att jag fortfarande har vänner och bekanta kvar när detta väl är helt över.
Jag tror jag har förstört många bekantskaper under de här dagarna. Jag har inte varit en snäll människa.

Jag har kommit fram till att hela den här historien grundar i dålig självkänsla. Jag tror att jag förlorar mer än jag satsat, angående allt.

Just nu har jag bara ett riktigt dåligt samvete för hur jag bettet mig under den här perioden.

Jag har inte haft något kul att se fram emot, i alla fall inte vad jag ska se fram emot. Nu har jag hittat en sak att hålla fast vid…
Jag blir inom en månad moster igen…

Det här inlägget skulle egentligen postats vid fem tiden igår (16:e), men jag hade glömt att servern som sidan låg på skulle bytas ut. Så när jag skrev inlägget och försökte få upp det på sidan så fanns sidan inte och allt försvann, men jag ska försöka skriva samma sak eller i alla fall en samanfattning.

Pappa ringde på morgonen och sa att han skulle bjuda på lunch idag. En riktigt stadig palt-lunch blev det och under promenaden hem önskade jag bara att jag redan låg i sängen, i den djupa medvetslösheten som en palt-koma innebär. Men…
…mobilen ringde när vi hunnit halvvägs och det var Kerstin på Nit Noy's kennel. Pepsi, pomeranian tiken hade satt igång förlossningen. Ja, så det var bara att sprinag hem och lämna hundarna, pussa sambon och ge sig iväg. Tack och lov förstod pappa hur viktigt det var för mig att komma dit fort så när jag ringde för att be om skjuts var han förstående och körde ut bilen ur garaget igen, bara minuter efter att ha kört in den. Tack älskade pappa!
Väl framme gick det fort och allt gick jättebra. En tik kom först och bara fyra minuter senare en liten kille också. Sedan var det bara att vänta och se så att det inte var fler men det var klart.
Jag tycker det är så underbart att vara med vid hundförlossningar, när de går bra. Och det har ju alla två jag varit på gått också. Men att få sitta med en liten, levande varelse i händerna och massera den varm och torr, att höra de gny och sedan glatt snutta på sin mamma när det är över, det får hjärtat att smälta. De nu fyra valparna jag varit med att förlösa är väldigt speciella allihopa och jag hör mig för med Kerstin ofta när vi träffas om hon hört något nytt om dem. Tiken från den här kullen kommer nog stanna hos Kerstin ochså så då får man se vad det blir för varelse också.

När jag väl kom hem igen firades det i dubbel bemärkelse med tårta. Det var nämligen inte bara Nit Noy's F-kull som hade fördelsedag, det var även sambon Andreas födelsedag.

Jag vill ännu en gång tacka Kerstin för att jag fått vara med vid Pruppsans valpningar, det ger mig erfarenhet inför kennel Anthems kommande kullar!
Och grattis igen Älskling, tack för att du förstår att min hobby betyder så mycket för mig!

Men, vad jag har blivit dålig på att skriva här. Jag vet inte vad som hänt, om jag helt enkelt har för mycket för mig eller något.

Julen var bra. Vi var hemma hos syster Marie med familjen. Som vanligt åt man för mycket men det ordnade sig i alla fall. Är nöjd med mina presenter, fick bland annat en bakmaskin av pappa som jag flitigt använt. Min kaffepress har dock fått stå, jag har inte behövt göra något kaffe helt enkelt. Fick också en ärmlös jacka som jag tror blir väldigt användbar till påsk, nu är den lite kall.

Mellandagarna flöt på bra, bakade åt affären då ingen annan kunde, och någon hade dessutom beställt kakorna jag gör. Och så var vi en sväng till Gällivare och jag hittade lite några tröjor.

Nyåret spenderades i Mattisudden, hos Petter och Ann-Sofie som är uppe och hälsar på. Vi var som flest sju personer men det var jättekul i alla fall. Det var ingen jättefylla, utan man kunde sitta och prata och bara njuta av sällskapet. Fast nog fick man sig några bra skratt också… "Sånna människor är ju sånna", eller något.
Min middag är uppskjuten till torsdag eller fredag. Jag hoppas bara att maten räcker och att alla kan äta sig mätta.

När helgerna väl är slut, och allt återgår till det normala, så ska jag bli några kilo lättare igen. Jag ska få håret klippt. Jag ska dessutom börja starta upp mitt företag. Jag hoppas kunna få ihop ett litet lager innan marknaden, då kanske jag får sälja lite på Bruksutställningen.
Jag har ju inte sagt det. Jag ska starta en liten internetbokhandel men djurböcker, mest hundböcker, mycet importerat. För det är något jag känner saknas, importerade böcker. Och när utställningssäsongen startar ska jag försöka sälja lite på dem jag kan åka på. Och kanske åka på någon mässa också. DET är något jag skulle njuta av att jobba med, men jag är ju ganska säker på att det krävs en hel del jobb från min sida också…

Helgen har varit konstig. Jág har mått konstigt, varit yr och rent förvirrad från och till. Men jag hjälpte ändå till på spår och lydnadstävlingarna som var i helgen, i alla fall lördag. På söndagmorgon vaknade jag rent förbannad och irriterad bortom gränser, men Elven fick mig att smälta när jag gått morgonturen med henne, hon var bara så söt.

Idag ska jag vara barnvakt. Dagis är stängt, planeringsdagar hette det visst, Maja är på Kyrkansbarntimmar nu på morgonen, och Marie måste inte jobba så länge så varför inte?
Det var tråkigt att det var så dåligt väder dock, tiden går ju fortare om man är ute.

Marie fyller år också, så jag får passa på att säga grattis, även fast vi sågs när vi släppte av maja på församlingshemmet.
GRATTIS syster!

Pappa ringde i morse och frågade om jag ville följa med till Luleå/Boden bara en snabbsväng. Han skulle hämta Ann-Louise som hälsat på en bekant i Boden och samtidigt ville han handla lite. Så jag följde med som sällskap, hade inte råd att shoppa.
Så klart så är det stora samtalsämnet här uppe torkan och skogsbränderna som härjar.
Vi passerade ju Harads och Boträskfors (vet inte om det stavas så), där den stora skogsbranden härjar just nu. Den är inte under kontroll och jag kände mig ganska liten. Det var så mycket rök och jag hade inte föreställt mig den så. Här och där kunde man se rökpelare och då insåg man att det just där brann just nu.
Att känna att man inte kan göra något själv för att hjälpa till då man inte har musklerna eller pengarna till det gör att man verkligen blir liten.
Ju längre jag satt i bilen och lyssnade på radio, ju mer irriterad blev jag. Någon viktig karl i Boden satt och skröt om att den och den politikern skulle komma upp under morgondagen, men sa i andetaget senare att de inte skulle till brandplatsen. Bortkastade pengar! Vad ska de göra, sitta på en stol och använda sin mun, för att prata och garanterat äta… Och kunde inte jag föreställa mig hur det såg ut, då kan inte de det heller.
Nä, bäst jag slutar nu om den branden, annars finns risken att jag går för långt.

I alla fall. Det pågår en brand i Muddus också. Jag tror att den har hållit på lite längre också men att den varit under kontroll. Men imorse när jag och pappa for så luktade det rök ute, kan tro att det kom därifrån för vinden låg på rätt.
Muddus är kanske fyra mil härifrån, och röken jag såg utanför Harads täckte lätt ett område på fyra mil…

Men det betyder att man har en brand på vardera sidan om samhället. Kan jag känna mig mindre?

Var ganska slut igår när vi kom hem, så jag orkade inte skriva något.
Men jag är jättenöjd med gårdagen. Lite shopping, mycket prat med alla mäjliga människor.
Hälsade på Bamse (Elvens pojke) med familj, och det var jätteroligt. De är så härliga människor så man kan inte annat än trivas med dem.
Och inte att förglöma, det verkar i alla fall som om pappa kom ivåg som han skulle.

Nu planeras det för helgen.
Imorgon bär det av till Gällivare och hundutställningen där. Tar nog med mig hela familjen. Trodde ju att Andreas inte ville med utan skulle stanna i Porjus med vovvarna, men det senaste dagarna har jag mer och mer fått känslan av att han vill med…
Vi kommer att stanna i Porjus över natten för på söndag är det Fallets dag.

Sedan, efter allt vad Fallets Dag innebär bär det av hemmåt och mitt on call shift startar. Kerstins Pepsis tid för valpning går ut snart och det är dags att vänta på vad som har utvecklats där inne…