Elven.nu

Äntligen har jag hittat motivationen igen.
Efter en underbar helg med tre föreläsningar om hundmat, om hundens mentalitet och om exteriör/anatomi är jag så taggad att göra något med de två stillasittande, icke valpmammorna jag har här hemma.

Det var ett samarrangemang av NNKK, Jokkmokks brukshundklubb och Studiefräjandet. Men det var vi i Jokkmokks Hunduppfödargrupp som dragit ihop det. Mest tack vare Marika på Höglandets kennel som tagit kontakt med föreläsare. Stor eloge till henne!
Föreläsare alla tre dagarna var Ann-Chatrine "Ancan" Edoff.

Allt med hund har vi hunnit med. Från alla synvinklar och några till.

Fredagen var i Hundmatens ära. Och mycket nytt fick jag reda på. Bland annat har jag nu bytt från att bara ge hundarna ett mål per dag, till att dela upp det på två…
Fick nämligen reda på att det kunde vara rent skadligt att ha en hund som periodvis gå med tom mage och därför kräks. Alla gånger en hund kräks får den en irritation i magmun och strupe pga frätskador efter magsaften.
Mina hundar har då och då kastat upp skum (magsaft) just innan det är dags för mat.
Har ju aldrig tidigare blivit informerad att det kunde vara skadligt och därför är jag nu omskolad till att ge två gånger om dagen.
Annars hade jag en aning om det mesta tror jag.

Lördag var mentalitetsdag. En M1:a… För er som inte vet så är M1 den första delen i en rad utbildningar i Hundars Mentalitet, av Svenska Brukshundklubben och hör samma med Mentalbreskrivining (MH) och Mentaltestet (MT). Man behöver M1 och M2 för att få bygga banan när testerna genomförs, men för att få agera som figurant under ett test måste man ha ända upp till M4…

I alla fall…
M1 heter Allmän mentalkunskap och det var just det vi fick…
Vi fick testa hundar (elven var en av dem) i olika situationer för att se en hunds beteende i flock, se ifall de hade jaktlust och testa på grader av nyfikenhet mm.
Det var väldigt kul men ibland hinner men ju se för lite. Ifall man kunder se allt hända lite långsammare så kunde man läsa hundar så mycket bättre, men jag antar att det är en vanesak.
Elven då? Hon fick testa på en övning på hur hon fungerade i en grupp människor. Och jag trodde inte hon skulle göra så som hon gjorde…
Jag trodde hon skulle bli den inställsamma hunden jag så ofta ser hemma eller ute under promenader vill säga inställsamt. Men här var det en hund som struntade i alla som inte själva tog kontakt med henne, och tog de väl kontakt och sedan inte brydde sig så mycket om henne, då brydde inte hon sig heller.
De försökte också testa på hennes jaktlust men det resultatet var ganska så som jag förutspått det. Hon tyckte de första retningarna var lite underliga, sedan blev hon nyfiken men eftersom hon inte vill gripa saker så tappar hon snabbt intresset och gör något hon tycker är roligare. Vid andra försöket är jaktlusten näst intill obefintlig för att hon redan vet att det inte är något kul för henne…
Hela dagen motiverades jag mer och mer att försöka få en plats på ett MH för River i sommar. Jag är så nyfiken på hur hon skulle göra. Man är så bombsäker på hur hunden kommer att reagera, men situationerna är så ovanlig eftersom föraren (jag) ska lägga mig i så lite som möjligt. I vardagen så styr man hunden mycket mer än vad man tänker på.

Idag, Söndag, var det exteriör/anatomi som stod i fokus.
Och jag an erkänna att imorse var anatomi för mig namnen på alla ben och musklerna i kroppen…
Oj, vilken annan syn jag har bara timmar senare.

Morgonen började med genomgång och diskussion. Passade på att fråga lite uttryck från kritiklappar jag fått under utställningar, som jag inte riktigt förstått.
Sedan blev det dags för lite mer praktiskt. Exempelhundar åkte upp på bord och vi skulle bedöma hunden genom att först titta på den, sedan känna.
En hund som såg helt ok ut i vinklar och proportioner kunde bli en helt annan när man kände på den, eller strök bort päls från väl valda ställen.
Elven och Gina fick vara med idag, mest för träning men också för att representera de mindre hundtyperna.
Gina fick träna att stå på bord framför en massa människor hon inte kände, men jag bad att bara en skulle känna igenom henne, för att inte skärra henne allt för mycket. Och visst var Gina lite blyg och stressade lite, men hon stod ju kvar och fick inte panik… Jag är supernöjd.
Elven fick ju visa upp sin svalhet mot att det skulle vara läskigt att andra känner på henne. Hon stod så länge jag hade ett finget på ena bakbenet och påminde henne om att inte sätta sig men alla som ville fick ju känna, klämma och titta mun.
Vad som sas om hundarna ska vara osagt, ska jag vara ärlig så har allt sagt på kritiklapparna redan, ialla fall på Elvens. Och de som var med på kursen kan ju inte raasstandarden och vet inte hur bra/dåliga vinklarna ska vara. Men kul var det.

Sedan var det dags att ta ut hundarna och se dem i rörelse.
Och vips så kunde hundar som haft taskiga vinklar inne ha väldigt bra rörelser. Det är så underligt.
Och vi fick se att tempo gör så mycket, att om man ska visa sin hund ska man först ha tagit reda på i vilket tempo den visar sig bäst, och samma tempo visar kanske inte det bästa bak, eller fram, eller från sidan. Det där är lurigt.
Elven och Ginas rörelser då.
Det är så kul med Elven. Det som imponerar på bordet, hennes uthållighet och hennes vilja att vara till lags genom att låta sig pillas på, det försvinner helt i rörelse. Hon tycker det är så tråkigt att inte få nosa i baken utan bara gå åt ett håll och sedan tillbaka igen att all utstrålning försvinner.
Medan Gina, som visade väldigt lite självförtroende på bordet, visar sig som en glad hund i rörelse… Där har vi något att träna på.
Sedan blev det att sammanfatta inne och utvärdera helgen lite.

Men, som sagt i början… Min motivation att hitta på något med Gina och med Elven är på topp.
Med Gina blir det nog att träna upp lite mer självförtroende när andra människor är nära, Men… Hur gör man det *funderar*.
Och vad ska jag hitta på med Elven, som helst av allt vill vara med näsan i backen för att ha kul?

Kommer ni på något tips, hör av er!

Jag vet också att jag lovat lägga upp, alt maila bilder till endel människor, men jag måste få be om uppskov till imorgon eller någon dag in på veckan. Jag har varit så trött när jag kommit hem framåt kvällarna att jag inte orkat göra annat än ta hand om mamman och valparna och sedan har jag stupat i säng. Inte för att jag fick sova lördagkväll, det var ett himla liv ute…

Sov gott alla, och pappa… Grattis ännu en gång på fars dag och tack för hjälpen idag…

Tiden går.
Jag har hjälpt till på djuraffären en hel del bara för att få tiden att gå lite fortare.

River har ca en vecka kvar. Jag beräknar att hon ska ha någon gång mellan 15:e och 19:e.
Jag har redan nu börjat tempa henne för att veta vad hon har för normaltemperatur. Och jag har upptäckt att hennes normaltemp är ganska låg. Den ligger kring 37,5. De flesta andra hundars är över 38…

I helgen är det lydnadstävlingar som Jokkmokks Brukshundklubb anordnar. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara där. Vill vara nära min River och det är ju inte tillåtet att flytta dräktig tik några längre sträckor när de bara har en vecka kvar. Tror till och med det är två veckor…
Jag har under de senaste fyra onsdagarna hållit i klubbens "Öppet Hus" eller Egen träning, det beror på vem man frågar vad de tycker det heter.
Det var bra uppslutning de två första gångerna, sedan började det mörkna så pass mycket tidigare och belysningen ute på klubben är lite bristfällig… Men nu är Öppet Hus avslutat.

Elven, Gina och jag promenerar endel. Det är ju höst och jag kan andas ute igen. Automatiskt blir det att ha dem lite lös och Gina börjar komma på varje inkallning nu. Jag är så nöjd. Hon verkar mycket tryggare med oss nu än bara för två månader sedan.

Vackra Gina under höstpromenad.

Jag har under två dagar stortvättat hemma. Allt är tvättat och rent nu och det är bara de tjocka munkjackorna med huvor och fickor som ännu inte torkat.

Jag är ganska så slut i kroppen, men huvudet jobbar vidare och ha gett mig lusten att bege mig ut tre turer med hundarna för att träna dem lite var för sig ute.
Frågan är hur många jag orkar… Är jag helt slut efter första hunden?

Står och velar också hur jag ska göra med SDHK:s utställning i Piteå i augusti. Har bra lust att fara med Theo… Han bör vara fullpälsad då, och kanske han kan få lika bra kritik som i Gällivare…
Ännu finns det tid att fundera. Anmälan går ut om ca 12 dagar…

Och så var det utställningarna i Sundsvall. Hur gör jag med dem? Vill så gärna fara med Theo och Gina, men så klart så är de på olika dagar och krockar med varandras specialer. Vem av dem ska jag välja, och hur tar jag mig dit, och vart ska jag bo…
Har River valpar då (11-12 oktober)? och kan jag i så fall lämna dem med husse?
Ett jäkla krångel…

Jag vill så mycket, men så mycket hänger på andra… Måste se till att få det här körkortet någon gång…

Dagarna går numera så snabbt, jag hinner knappt med själv vad det egentligen är för dag.

När jag var i skåne gick min kamera sönder. Eller snarare, den fungerade inte när jag skulle använda den i skåne…
Så, nu söker jag med ljus och lykta efter en som snabbt kan ersätta min gamla IXUS 500.
Det lutar åt en Canon IXUS 80 IS. Men jag är inte säker ännu. Vill egentligen ha en lite mer avancerad pryl, men ekonomin i ett nystartat företag är väl inte sådär jättebra…

Elven är numera en korthårig papillon… Hon är nerklippt.
Jag tog beslutet efter en promenad efter elljusspåret. Elven ville som vanligt ut i lingonriset och söka någon intressant lukt att spåra, men hon hann inte mer än någon meter innan hon var intrasslad i gamla kvistar, mossa mm.
Jag vill promenera efter elljus igen, och därför fick hon bli korthårig…
Hon är ganska nöjd med det, fast lite kallt om baken blev det nog.

Gina blir mer och mer hemma här ju mer tiden går. Hundarna förstår varandra bättre och Gina har smått börjat svara på papissarnas lekinviter. Det är skönt att se.

Annars nallar allt bara på. Kämpar vidare med vardagen så gott det går.

Nu börjar allt gå till de vanliga rutinerna igen. Gina ser det här som hemma nu.

Hon vaktar oss och varnar för ljuden i trappuppgången, tillsammans med Elven och River.

Hundarna lever annars sida vid sida och börjar lära sig varandras språk lite bättre.
De har så olika lekljud mm. att de inte riktigt förstått varandra.
Men det senaste dygnet har mycket gått framåt… De blir glada av att se varandra. Har vi bara gått ut med en av hundarna blir de kvarvarande glada att se hunden när vi kommer tillbaka.
Jag fick Gina och River att kampa om en kamptrasa igår men jag bevakade allt så att det inte skulle gå överstyr och bli slagsmål istället.

Rangen är ganska klar nu. Elven är ännu högst bland de fyrbenta. Sedan är det Gina, River lade sig och visade magen med en gång det såg ut att bli diskussion.
Theo har också hunnit vara och hälsa på och konstigt nog blev den introduktionen den lättaste.
Gina tittade nämligen på vad papiss-flickorna gjorde och reagerade likadant, eller ja, lite lugnare. Men glad blev hon ändå.

För Gina är människor intressanta, till de pratar till henne, då blir de läskiga och då måste man gömma sig bakom matte.
Husse är en snäll prick numer, i början var han ganska läskig.
Och att få henne att bli "stadshund" var inga problem.

Allt knallar bara på. Vardagen finns och allt går framåt.

Jag är hemma. Har varit det i två dagar nu…
Men jag har varit fruktansvärt trött, jetlag eller så.

Gina är här och det går ok än så länge. Papissarna och hon bryr sig inte så mycket om varandra ännu, de känner mest var det har varandra.
Gina är väldigt mammig mot mig. Men under dagen idag har hon gått ifrån då och då för att undersöka sitt nya hem. Men hon förstår nog ändå inte ännu att det är hennes nya hem.

Det tar nog en stund innan hon och de andra kommer överens på en lek-nivå. Men jag längtar till den dagen kommer.

Att vara ute och promenera med alla går jättebra. Gick en sväng upp till pappas hus tidigare med alla och det gick bara super. Så nu blir det mycket promenerande för att få alla att känna sig som en flock. Och Gina kan ibland gå upp jämsides med Elven och River och gå där en stund. Jag blir så glad då.

Vid pappas hus…

Tiden i skåne var intensiv. Även fast vi inte gjorde så där jättemycket annat än att vara på gården.
Men jag fick lära mig om pälsvården på klein och en massa annat nyttigt om uppfödning mm.
Det kändes som om jag fick en mycket god vän i Ewa på Kennel Dagsljus.

Jag trodde ju att jag skulle ha vilat upp mig lite när jag kom hem, men så trött som jag var när jag kom hem…

Nu väntar dagar med många och inga planer inbokade. Så mycket behöver göras, men frågan är hur mycket som går att genomföra pga att andra som vi behöver kontakta, gått på semester…

Sitter nu i Skåne.
Det blåser på rätt bra men inte så mycket att husvagnen riskerar att blåsa bort. ;)
Flygresan igår var av det guppigare slaget men fram kom jag uppenbarligen.

Jag och Gina håller på att lära känna varandra och hittills går det åt rätt håll.
En charmig tös men jag anar ett hett temperament under den småblyga fasad hon hittills visat mig.

Sätter mig på flyget hem på torsdagmorgon.
Kramar till alla jag saknar! Speciellt Andreas och vovvarna…

Det kanske inte ser ut som det i min lilla kalender, men den kommande veckan och nästa vecka är så sprängfyllda med aktiviteter för min del att jag inte riktigt vet var jag ska vända mig.
Möten och annat som rör företaget och så har jag inte lagt upp i kalendern.

Var jag ska ha tid med ringsekreterarutbildningen är en liten gåta, men det löser sig säkert det också.
Och midsommar spenderas på hundutställning, precis som det ska vara!

Under de kommande elva dagarna kommer jag att springa runt, lätt förirrad, var förberedda på det…

Men så efter de elva dagarna kommer min belöning… Min enda semester i sommar. Min resa till Skåne, för att hämta Gina.
Så jag ser fram emot det, tror inte ni förstår!

De har nämligen smått där nere också…
Några små collievalpar har pluppat ut och är väl någon vecka när jag kommer ner, så glutta lite i en dörröppning hoppas jag på, ett ögonblick när jag inte lär känna Gina förstås.

…på något gott, väntar alltid så himla länge.

För min del är det goda en Gina, min fina kleintik.
Men tiden… Den går lååångsamt.

För mig har nedräkningen börjat. Idag är det 19 dagar kvar till jag sätter mig på flyget söderut. Och det är så länge River inte börjar löpa för då måste jag boka om resan eftersom hennes parning går lite före. Men jag håller tummarna att löpet kommer beräknad tid, alltså om ca 6-8 veckor.

Och samtidigt som jag längtar efter Gina, så är jag osäker om hon kommer att komma till mig den här sommaren. En jobbig känsla ligger där under och gnager. Ibland är det en övertygelse att Kjell plötsligt kommer på att han inte kan ha kvar Theo hos sig och Theo får flytta till oss… Då har vi inte plats med en till hund.
Ibland får jag känslan av att det inte är meningen att hon ska hit och att uppfödaren ångrar sig och inte vill sälja henne…
Men jag minns också att det var precis de här känslorna jag hade när jag väntade på att tåget skulle gå 2006, när jag skulle hämta hem River. Så, det är nog bara min grejj att oroa mig såhär inför varje ny hund.

Men, den här veckan har visat sig gå så långsamt, även fast jag har ganska så fulltecknat schema. Så, nu tar jag ordentligt itu med företagets pappersarbete… Inte något tråkigt som inte för något gott med sig.

Jag har tagit mitt beslut. Eller, ett beslut, jag har fler att göra.

Om en månad åker jag till Skåne igen. Jag ska hämta hem en jättevacker spetstik. Hon är av rasen Tysk Spets/klein, i färgerna svart och tan (se mer om henne här, på kennelhemsidan).

Tack Ewa för att jag fick chansen att ta över denna fina tjej, hon är den vackraste lilla spets jag sett. Du vet var hon kommer och jag ska ta hand om henne på bästa sätt.

Idag har jag för övrigt varit iväg till vårdcentralen igen.
Jag blev så leds igår natt när jag inte fick sova för att luftrören pep eftersom lövsprickningen just i dagarna sätter igång. Jag har av de senaste tio dagarna vaknat på det sättet sju gånger. Så under besöket till VC idag fick jag en injektion i höften (nej, höften är inte förfining av baken… jag fick den i höften) och förhoppningsvis hjälper kortisonet i höften över sommaren.

Vackra Gina!