Elven.nu

Det är så gott som klart. Bara detaljer ska fixas men söndagen spenderar jag i huvudstaden, mest troligt.

Det är planerat ett papillonuppfödarmöte, och frågor om ögonlysning, PRA och DNA-test, patella, blåsljud på valpar, köpekontrakt och lite annat som ska tas upp.
Jag vet ännu inte så mycket om DNA-testet för fjärilshundarna, bara att de kan hitta genen på en konstaterad bärare (förälder till hund med sjukdomen) och i sin tur kontrollera om andra avkommor har just den genen… OM jag uppfattat det rätt.
Det är mycket därför jag far, jag vill veta hur långt forskningarna gått och vad undersökningarna visar för resultat.

Jag vill också visa klubben (Papillon-Ringen) att jag bryr mig om klubbens verksamheter. Jag är ombud för norra delarna av Sverige, men har ännu inte arrangerat några gemensamma träffar eller så. Jag har inte heller varit på några av klubbens egna utställningar eller andra verksamheter, så varför inte fara på ett såpass viktigt möte som uppfödarmötet…

[EDIT 2009-05-25] Hittade info om DNA-testet. De vet att det finns två typer av PRA hos fjärilshundarna, och de har hittat en av dem och det är det som kan testas… Läs själva on mi är intresserade: http://www.canigen.com/in_english/gene_tests/gene_tests/pra_test_for_phal_nes_and_papill/

Idag var det milt väder ute. Inte blött, inte kallt.
Så, jag trotsade min förkylning, packade in valparna i en hundväska full med filtar, tog River med och susade upp till pappa och kastade valparna i närmsta driva…
Nä, så illa var det inte. De fick sitta på en filt och om de ville fick de prova på att ta några steg i snön. Det gick bra. Vet ju inte när de får komma ut nästa gång.
Dock finns det filmbevis!

De har hunnit bli stora nu, mina pojkar.
Tre veckor blev de igår.

De äter nu vanlig mat med frisk aptit, men visst äter de från mamma också. River hade dock lite lite mjölk så det blev att introducera foder för dem redan när de var 15 dagar.
Klorna har hunnit klippas kanske 8 gånger tror jag. De växer verkligen fort. Fick ju till och med klippa dem innan valparna var ett dygn gamla, de var redan då så långa.

De är på benen, om än ostadigt. Men de försöker sig på några tjurrusningar.
De leker med varandra, eller, bråka är väl med rätt att säga… För oftast så sover den som blir attackerad.

Amazing Armin är fortfarande inte tingad… Sugen någon?

Almighty Amadeus flyttar hem till sin pappa.

Admired Adagio eller "Adde" som vi kallar honom stannar i kenneln men flyttar till Porjus till Theo och Kjell…

Kennel Anthems har nu en registrerad kull hos SKK…
Armin
Amadeus
Adagio

River har nu registrerad avkomma! Jag är så stolt!

(ska skicka in en blankett om ändring av hemsidesadress…)

Så var den första kullen född.
Tre stora, starka killar föddes igår vid lunch.

Klockan sex igår morse fick River sina första värkar och en halvtimme senare kom vattenblåsan.
Men sedan, sedan kom inget alls, trots starka värkar…

Två timmar gick sedan vattenblåsan så ringde först till distriktets vet. Men satt en valp verkligen fast, som jag anade så kunde inte han göra något… Så det vara bara att sätta sig i telefonkö hos Gammelstads djursjukhus.

Veten jag fick prata med sa att jag med tanke på att jag befann mig 14 mil bort och att det redan tagit två timmar, med en gång skulle sätta mig i bilen och komma, och det vi gjorde.

Väl framme blev det kläm och känn och röntgen, och visst satt det en valp fast, en stor en…
Under tiden plåten framkallades hade dock River fått så kraftiga värkar att en fosterblåsa började synas på henne, så när veten kom tillbaka med plåten bad jag henne känna om den ev kunde komma ut "vanliga" vägen.
Men icket, den låg fel och hade inte en chans att komma ut den vägen.

Så, jag fick se min River bäras bort och in på operation för att snittas.

En knapp timme senare kommer vet och säger att det gått bra, att tre hanar sett dagens ljus, alla valpar som fanns i magen levde.
River var dock lite medtagen så hon fick stanna en stund till inne på uppvaket.
Så, innan valparna hade burits ut till ett rum vi kunde vara i, fick de mest inblandade i historien, Andreas, pappa och hanhundsägaren lugnande samtal.
Valparna däremot bars ut i en kuvösliknande grejj. Tre enorma papissvalpar låg där i.
De protesterade. Visst var det varmt och gott, men de ville ha mat! De ville ha sin mamma som ännu inte var där.
Kirurgen som snittat River kom ut och berättade vem som suttit fast och att allt gått bra undr operation och visade hur vi skulle hålla igång cirkulationen på valparna tills dess att River kunde ge dem mat.
Och det jag gjorde. Valparna väsnades och protesterade vid mitt gnuggande, men det visade ju bara att de fått mer energi…

En sköterska kom med River och sköterskan berättade att hon sett normalstora papillonvalpar och dessa (mina tre pojkar) var enorma i jämförelse.

River var halvt vaken, halvt inte. Hon tittade trött på det underligt låtande små varma pälsklädda sakerna som lades vid hennes mage, en kunde hon pussa på. Men sedan gav hon mig bara en förvirrad blick och lade sig att fortsätta sova.
Tio minuter fick valparna äta, sedan packade vi in oss i bilen och styrde hem.
Jag med valparna inne i tröjan för River hade lite frossa och fick ligga under en filt. Hon var även ostadig och rullade endel hit och dit.
Efter halva Resan hade hon dock kvicknat till och funderade varför mattes tröja lät så konstigt.
Hon fick ha en valp åt gången att dutta lite med under resterande resa, bara för att de skulle binda sig till varandra redan då.

Och så var vi hemma och husse fick valparna i sina kläder istället medan jag tog hand om River på kisstur, duschade av henne blodet som var kvar i pälsen efter snittet och städade valpstationens kaos som vi lämnat i hast på morgonen.
Jag vägde valparna innan jag lade ner dem till River. De vägde mellan 212-235g… Normalt väger de kring 150g har jag för mig.
De hade varit omöjligt för henne att föda fram på egen hand…

River slog sig snabbt till ro, en visste väl inte egentligen hur hon skulle sitta eller ligga för att lättast skydda, pussa och mata dem.
Jag och Andreas har gått skift hela tiden för att vakta River, för hon har inte riktigt velat lämna navlarna eller sitt snitt ifred.

Sömn har det inte blivit mycket av. River gick ju ett dygn med låg temp innan hon började krysta, så ingen sömn den natten, och natten före det kunde jag inte sova för oron att något skulle gå fel höll mig vaken.
Jag är ännu rätt sliten efter skiftgång inatt. OCh så behövde ju alla mjuka saker från valpningens alla skeden tvättas. Det kom endel vatten från vattenblåsan och det rann även fostervatten ur River under bilresan. Och så klart fanns ingen annan tvätttid än nu på morgonen…

River är så tunn nu. Det är ovant att lyfta henne efter att ha känt 5 kilostyngden en tid.
Hon måste haft enormt mycket fostervatten…

Just nu ligger River på sidan och sover och alla valparna äter.

Valp 1
Det var han som satt fel. Han vägde 222 gram.
Han har samma teckning som sin mor och en liten bonusfläck. Han har Rivers vita i ansiktet, lite bredare dock, men han har också hennes fläck vid höften, fast på motsatta sidan.
Han har även en fläck vid svansen, som sin far, men valpens fläck går lite längre ut på svansen tror jag…

Valp 2
Den här var den minsta med 212 gram, inte för att 10 gram gjorde honom så mycket mindre.
Han har ett vitt parti som går hela vägen från nos, över hela huvudet och kopplas samman med det vita på halsen. Han har tre fläckar på kroppen, en mitt på ryggen, en vid ena "armen" och en vid svansroten.

Valp 3
Den här var störst med 235 gram.
Låt er inte luras av hur teckningen på huvudet ser ut nu… Den lilla pricken kommer att växa ihop sig med den övriga pigmenterade delen och han kommer få en fin bläs.
Övrig teckning är mycket lik valp 1:s. Även valp 3 har Rivers höftfläck, fast på fel sida, och han har pappas fläck vid svansroten…

Det var ett äventyr och nu är jag en erfarenhet rikare. Nu ska vi se hur resten av resan går…

Jag sitter här, i vårt sovrum, med River knappa halvmetern från min höft.
Ännu inga valpar.

Jag trodde det kunde gå, i morse när jag vaknade och tog första tempen för dagen. Jag trodde verkligen ännu klockan två att River skulle få sina valpar i vårt sovrum, under natten som nu inletts.

Nu, tolv timmar efter att tempen har varit som lägst (36,37) sitter jag ännu här, med River i sängen utan något tecken på att valpningen ska ske inatt.
Tempen ligger ännu på knappa 37,0. och så har den legat i tio timmar nu.
Valpningar sätter igång när tempen gått tillbaka till normaltemperatur, men den känns långt borta efter tio timmar utan förändring.
Hon bäddar inte. Inga flämtningar lämnar henne heller. Ingen oro…
Inga tecken på att hon är öppen att kunna föda fram sina valpar själv innan solen går upp imorgon.

Det KAN gå upp till ett dygn sedan tempen varit som lägst, för enstaka fall… Men de brukar ändå ha tecken, brukar bädda och flämta.
Varför ska mina hundar vara undantagen?

Imorgon kommer vi sätta oss i en bil, och köra till Gammelstads Djursjukhus och så får de lösa detta åt oss.
Jag hoppas valparna klarar sig så länge i Rivers något svalare mage.

Så många böner jag bett, så många tårar jag fällt… Jag tycker jag har rätt till det. Bara River klarar sig…

Om en timme är vi inne på det 65:e dräktighetsdygnet.

Tiden går så långsamt. Ni vet, den som väntar…

River har det ganska tungt nu. Inte bara för att hon är långt gången. Utan för att hon numer är 1,6 kilo tyngre är vanligt. Hon väger nu de bastanta 5,0 kilo. Midjemåttet är 49cm.

River andas annorlunda. Mycket tyngre och snabbare. Inte så att hon hässjar som de gör under valpningen, nä, det verkar bara lite jobbigare att andas. Jag antar att det beror på att det är mindre plats i magen.
Hon går också lite cowboy-aktigt med bakbenen.
Men det går fortfarande att hoppa upp i hundfotöljen, när hon vill…

De är aktiva valpar redan nu i magen.
Inatt hade jag lite svårt att sova så det blev att ligga och gosa med mamman. Och hur River kunde sova gå gott med ett sådant fotbollslag i magen kan inte jag förstå.

Kennelsidan uppdateras flera gånger dagligen, med Rivers temp och hur hon mår just för tillfället.

Vi har passerat dag 60 nu…

Rivers normalvikt ligger på 3,4 kilo. Hon väger nu 4,5 kilo… Och hennes midjemått är 44 cm. Elvens är 32 cm.

Jag och Andreas debatterar hela tiden om hur många det egentligen är där inne.
Jag fick känslan där ett tag att det var två valpar kvar där inne. Att en trillat bort sedan ultraljudet. Men efter att ha känt på magen under flera dagar, tror jag på tre, kanske fler.
Andreas tror på fyra nu. Som jag gjorde från början…

Jag drömde inatt att det var fem. Fyra hanar och en perfekt tik.

Kolla in stormagen!

Tiden går.
Jag har hjälpt till på djuraffären en hel del bara för att få tiden att gå lite fortare.

River har ca en vecka kvar. Jag beräknar att hon ska ha någon gång mellan 15:e och 19:e.
Jag har redan nu börjat tempa henne för att veta vad hon har för normaltemperatur. Och jag har upptäckt att hennes normaltemp är ganska låg. Den ligger kring 37,5. De flesta andra hundars är över 38…

I helgen är det lydnadstävlingar som Jokkmokks Brukshundklubb anordnar. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara där. Vill vara nära min River och det är ju inte tillåtet att flytta dräktig tik några längre sträckor när de bara har en vecka kvar. Tror till och med det är två veckor…
Jag har under de senaste fyra onsdagarna hållit i klubbens "Öppet Hus" eller Egen träning, det beror på vem man frågar vad de tycker det heter.
Det var bra uppslutning de två första gångerna, sedan började det mörkna så pass mycket tidigare och belysningen ute på klubben är lite bristfällig… Men nu är Öppet Hus avslutat.

Elven, Gina och jag promenerar endel. Det är ju höst och jag kan andas ute igen. Automatiskt blir det att ha dem lite lös och Gina börjar komma på varje inkallning nu. Jag är så nöjd. Hon verkar mycket tryggare med oss nu än bara för två månader sedan.

Vackra Gina under höstpromenad.

River är ordentligt stor nu. Så mysigt rund…
Hon har nästan gått upp ett kilo nu, med två veckor kvar.

Jo, det är bara två veckor kvar. 14 dagar. Ifall det var första parningen som tog.

Jag längtar så att få se vad som gömmer sig där inne. Är det pojkar eller flickor? Är det en, två, eller tre, som de såg på ultraljudet, men det kan ju vara fler som gömde sig på ultraljudet…
Har de utvecklats som de ska? Vems personlighet har de? Rivers eller Bamzes?
Men en sak vet jag… River kommer bli en underbar mamma!

Valpstationen står uppställd för River. Hon får gå in dit när hon själv vill, men de andra hundarna får det inte.
De har fattat det nu. River går till "dörren" och visar att hon vill in och vi släpper in henne. Oftast vill hon in när de andra vovvarna är busiga eller intensiva på annat sätt.
Hon är så trött nu, älskade River, orkar nästan inte upp för trappan eller ens runt kvarteret.

Jag har numera flyttat in i sovrummet med datorn. Inte så svårt i och för sig när man har bärbart.
Vanligtvis har jag ju kontor i vardagsrummet, men även det är flyttat till sovrummet. Allt för att jag ska ha koll på mamman. Och jag ska kunna ge henne lite extra trygghet.

13-16 dagar kvar nu.