Jag, en hund?
Marknaden fortsätter…
Natten gick väl an. Jag var rejält trött när jag kom i säng där vid halv två, efter en kväll framför dator och TV. Ingen utgång vill säga. Men när jag gick och lade mig insåg jag att på någon fest i närheten spelades det någon bongotruma eller något, och inte bra var det heller. Samma takt hela tiden, blandat med skrik och skrän från fulla människor. Men somnade gjorde jag, trots allt.
Och marknads fredag kom. Mycket "okänt" folk på marknadsområdet vid ettiden då vi var ute. Det är vanligtvis mer människor man känner på fredagar men idag var det mycket turister.
Jag sprang redan igår på Petter och Ann-Sofie tillsammans med Ann-Sofies mamma. De var in en sväng och hälsade på idag. Det var kul, jag har saknat dem märker jag. Eller egentligen saknar jag alla mina närmare vänner. Som det är nu träffar jag och har kontakt med människor jag känner med mer ytligt oftare än jag träffar de människor jag ser som nära vänner och kroppen tycker inte om det. Det känner jag när jag väl träffar mina nära vänner igen. Den som skriker av lycka och jag känner hur fjantig jag bli, som en hund som kråmar sig. Sjukt egentligen.
Nu stunder kvällen och jag har den ganska planerad. Jag ska sitta vid dumburkarna (TV och dator) och kämpa vidare med kopiering av bilder till mac:en. Kommer Petter och Ann-Sofie blir det väl att sitta och svamla en stund. Och förhoppningsvis kan jag somna lika lätt som igår oavsett vad som händer runt omkring.
