Elven.nu

Amadeus flyttade igår.

Han bor numera i Luleå, tillsammans med sin pappa.
Får rapporter att det går bara bra där borta, och att han är superduktig på att göra ute. Skönt att höra.

Mer om honom när jag kommer hem från djuraffären. Fick lite sömn ändå inatt. Pojkarna som ännu inte flyttat är duktiga på att hålla oss vakna. De hade sovit rätt mycket i bilen.

De har hunnit bli stora nu, mina pojkar.
Tre veckor blev de igår.

De äter nu vanlig mat med frisk aptit, men visst äter de från mamma också. River hade dock lite lite mjölk så det blev att introducera foder för dem redan när de var 15 dagar.
Klorna har hunnit klippas kanske 8 gånger tror jag. De växer verkligen fort. Fick ju till och med klippa dem innan valparna var ett dygn gamla, de var redan då så långa.

De är på benen, om än ostadigt. Men de försöker sig på några tjurrusningar.
De leker med varandra, eller, bråka är väl med rätt att säga… För oftast så sover den som blir attackerad.

Amazing Armin är fortfarande inte tingad… Sugen någon?

Almighty Amadeus flyttar hem till sin pappa.

Admired Adagio eller "Adde" som vi kallar honom stannar i kenneln men flyttar till Porjus till Theo och Kjell…

Kennel Anthems har nu en registrerad kull hos SKK…
Armin
Amadeus
Adagio

River har nu registrerad avkomma! Jag är så stolt!

(ska skicka in en blankett om ändring av hemsidesadress…)

Så var den första kullen född.
Tre stora, starka killar föddes igår vid lunch.

Klockan sex igår morse fick River sina första värkar och en halvtimme senare kom vattenblåsan.
Men sedan, sedan kom inget alls, trots starka värkar…

Två timmar gick sedan vattenblåsan så ringde först till distriktets vet. Men satt en valp verkligen fast, som jag anade så kunde inte han göra något… Så det vara bara att sätta sig i telefonkö hos Gammelstads djursjukhus.

Veten jag fick prata med sa att jag med tanke på att jag befann mig 14 mil bort och att det redan tagit två timmar, med en gång skulle sätta mig i bilen och komma, och det vi gjorde.

Väl framme blev det kläm och känn och röntgen, och visst satt det en valp fast, en stor en…
Under tiden plåten framkallades hade dock River fått så kraftiga värkar att en fosterblåsa började synas på henne, så när veten kom tillbaka med plåten bad jag henne känna om den ev kunde komma ut "vanliga" vägen.
Men icket, den låg fel och hade inte en chans att komma ut den vägen.

Så, jag fick se min River bäras bort och in på operation för att snittas.

En knapp timme senare kommer vet och säger att det gått bra, att tre hanar sett dagens ljus, alla valpar som fanns i magen levde.
River var dock lite medtagen så hon fick stanna en stund till inne på uppvaket.
Så, innan valparna hade burits ut till ett rum vi kunde vara i, fick de mest inblandade i historien, Andreas, pappa och hanhundsägaren lugnande samtal.
Valparna däremot bars ut i en kuvösliknande grejj. Tre enorma papissvalpar låg där i.
De protesterade. Visst var det varmt och gott, men de ville ha mat! De ville ha sin mamma som ännu inte var där.
Kirurgen som snittat River kom ut och berättade vem som suttit fast och att allt gått bra undr operation och visade hur vi skulle hålla igång cirkulationen på valparna tills dess att River kunde ge dem mat.
Och det jag gjorde. Valparna väsnades och protesterade vid mitt gnuggande, men det visade ju bara att de fått mer energi…

En sköterska kom med River och sköterskan berättade att hon sett normalstora papillonvalpar och dessa (mina tre pojkar) var enorma i jämförelse.

River var halvt vaken, halvt inte. Hon tittade trött på det underligt låtande små varma pälsklädda sakerna som lades vid hennes mage, en kunde hon pussa på. Men sedan gav hon mig bara en förvirrad blick och lade sig att fortsätta sova.
Tio minuter fick valparna äta, sedan packade vi in oss i bilen och styrde hem.
Jag med valparna inne i tröjan för River hade lite frossa och fick ligga under en filt. Hon var även ostadig och rullade endel hit och dit.
Efter halva Resan hade hon dock kvicknat till och funderade varför mattes tröja lät så konstigt.
Hon fick ha en valp åt gången att dutta lite med under resterande resa, bara för att de skulle binda sig till varandra redan då.

Och så var vi hemma och husse fick valparna i sina kläder istället medan jag tog hand om River på kisstur, duschade av henne blodet som var kvar i pälsen efter snittet och städade valpstationens kaos som vi lämnat i hast på morgonen.
Jag vägde valparna innan jag lade ner dem till River. De vägde mellan 212-235g… Normalt väger de kring 150g har jag för mig.
De hade varit omöjligt för henne att föda fram på egen hand…

River slog sig snabbt till ro, en visste väl inte egentligen hur hon skulle sitta eller ligga för att lättast skydda, pussa och mata dem.
Jag och Andreas har gått skift hela tiden för att vakta River, för hon har inte riktigt velat lämna navlarna eller sitt snitt ifred.

Sömn har det inte blivit mycket av. River gick ju ett dygn med låg temp innan hon började krysta, så ingen sömn den natten, och natten före det kunde jag inte sova för oron att något skulle gå fel höll mig vaken.
Jag är ännu rätt sliten efter skiftgång inatt. OCh så behövde ju alla mjuka saker från valpningens alla skeden tvättas. Det kom endel vatten från vattenblåsan och det rann även fostervatten ur River under bilresan. Och så klart fanns ingen annan tvätttid än nu på morgonen…

River är så tunn nu. Det är ovant att lyfta henne efter att ha känt 5 kilostyngden en tid.
Hon måste haft enormt mycket fostervatten…

Just nu ligger River på sidan och sover och alla valparna äter.

Valp 1
Det var han som satt fel. Han vägde 222 gram.
Han har samma teckning som sin mor och en liten bonusfläck. Han har Rivers vita i ansiktet, lite bredare dock, men han har också hennes fläck vid höften, fast på motsatta sidan.
Han har även en fläck vid svansen, som sin far, men valpens fläck går lite längre ut på svansen tror jag…

Valp 2
Den här var den minsta med 212 gram, inte för att 10 gram gjorde honom så mycket mindre.
Han har ett vitt parti som går hela vägen från nos, över hela huvudet och kopplas samman med det vita på halsen. Han har tre fläckar på kroppen, en mitt på ryggen, en vid ena "armen" och en vid svansroten.

Valp 3
Den här var störst med 235 gram.
Låt er inte luras av hur teckningen på huvudet ser ut nu… Den lilla pricken kommer att växa ihop sig med den övriga pigmenterade delen och han kommer få en fin bläs.
Övrig teckning är mycket lik valp 1:s. Även valp 3 har Rivers höftfläck, fast på fel sida, och han har pappas fläck vid svansroten…

Det var ett äventyr och nu är jag en erfarenhet rikare. Nu ska vi se hur resten av resan går…

Utställningen gick bra i helgen. Theo blev BIM (Bäst i motsatt kön) och fick sitt första Cert.
River blev andra bästa tik och fick Reserv-CACIB.
Läs mer om det på kennelns nyhetssida.

Nu går jag bara runt och är trött och lite småborta. Men jag hoppas en natts god sömn ska kunna fixa det så jag är någorlunda pigg när jag anländer till skåne på måndag.

Sov gott alla där ute!

Fick glada nyheter idag.
Bamze, Rivers blivande fästman, hade ögonlysts med U.A som resultat. Alltså är det bara fritt fram att para när River väl är redo…

Så, kvällen har bestått av att uppdatera kennel-anthems.com med Bamzes information.

Annars har allt bara knallat på. Har fått de planerade sakerna som var planerade att göra i veckan, gjorda. Och det enda som väntar nu är inhoppet som domarsekreterare vid brukslydnaden på lördag…

Gårdagen hade inte bara tråkigheter med sig, Med Mollys bortgång och allt.
Det var nämligen dags för papissarna att ögonlysas och knäledskollas.

Resan till Öjebyn startade utan minsta nervositet. Men för varje mil som lades bakom oss, desto mer kröp nerverna fram. Så mycket hängde ju på bra resultat.

Att droppa i ögonen var inget problem när man var två. När jag skulle lysa Elven 2006 fick jag ju både hålla henne, hålla upp ögat och droppa själv och jag använde väl upp en halv flaska inna jag fick in två droppar i hennes ögon.

Och så denna väntan. Att bara sitta och titta på sjuka hundar är inte kul när man är nervös. Eller alla var inte sjuka, bara sövda för HD röntgen.
Men så var det dags och på darrande ben klev jag in i den mörka rummet, med River vid min sida.

River var otroligt nog den hund som skötte sig bäst. Hon försökte bara krångla sig ur veterinärens grepp när en annan hund gnällde någonstans. Och jag fick en så rolig blick av henne när han kände på hennes knän… Den var som "Matte… Det här var en närgående domare!", för hon stod ju på ett bord…
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Så var det brosan Theos tur och han har ju sådana problem att stå stilla. Han gör ju stora ögon för ingenting, men nu försökte han verkligen knipa ihop dem så hårt han kunde. När inte det fungerade så försökte han klättra upp i veterinärens knä, men karln var duktig och utnyttjade det och fick ett bra grepp och kunde fullfölja resten av ögonlysningen.
Knäna gick utan problem, förutom att han inte ville stå på frambenen heller, utan ville ligga i mitt knä. Men det var snabbt över.
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Och så var det Elven som man tycker ska vara veteran. Men hon ville inte alls vara med igår.
Hon flackade med ögonen och ville inte titta på vet, och så försökte hon krypa upp i famnen på mig.
Men det var ju klart sedan, för hon har ju redan kollade knän och det behöver man bara kolla en gång.
Resultat: Öga U.A

Nöjd men trött for vi hem och jag uppdaterade kennel-anthems.com…

Den 1:a januari kom jag på att nu var det tid att göra en enskild kennelhemsida.
Sagt och gjort. Senaste två dygnen har jag intensivt suttit och pillat med den sagda sidan, och idag är den nog klar för att läggas upp och presenteras för världen.

Adressen till sidan är http://kennel-anthems.com och ni är välkommna att titta in på den, om ni är intresserade.
Jag är så innerligt stolt över den, tycker väldigt mycket om den…

Tanken är också att bloggen ska få nytt utseende, men det får nog vänta några dagar. Jag måste sova igen den sömn jag förlorat de senaste dagarna. Jag har till och med drömt om hemsidan och inte fått nog med ro att sova, utan jag ville jobba vidare med den, till den var klar.

Förresten, gott nytt år alla där ute!

Jag tvivlar igen. Är det ens någon idé att försöka sig på det här med hunduppfödning alls?
Jag känner redan att jag börjar tappa kontrollen, och det är inte ens klart om River eller Theo ska gå i avel i framtiden…
Orkar jag med pressen? Har jag NOG med kunskap ännu eller ger jag mig ut för tidigt? Ska jag vänta kanske fem-tio år?
Jag vet nog att endel hoppas att det inte ska bli något av. De som tycker att jag inte har något att göra med det här. Jag ville ju visa dem att jag kunde, att jag hade nog med kunskap för liten skala i alla fall. Och nu har de kanske vunnit…
Allt kändes så bra när kennelnamnet blev klart, jag kände att jag hade något att hålla fast vid. Och nu känns till och med det otryggt. Kommer Anthems ens få några registrerade valpar?

Jag har faktiskt en tradition på första maj… Jag sätter Elven, och iår även River i fönstret för att titta på 1 maj-tåget med trummor och trumpeter. Det är en jättebra social träning för dem, att få dem att inte skälla på folket som går förbi fönstret.

Jag har kanske en nyhet förresten. Kennel Anthems kan utökas med ännu en ras till hösten. Men den hunden kommer nog att bo hos svärfar. Han har godkänt den rasen jag tittat på och nu är det bara att vänta och se om det kommer någon valp som duger. Men jag säger inte mera just nu, annat än att det är bara på planeringsstadiet ännu. Ni får veta mera, när jag VET mera.

Jag har seriösa funderingar att starta ett forum för papillon och phalene uppfödare och ägare. Jag skulle vilja lära känna fler ägare och uppfödare i Sverige och jag har inte hittat något annat sätt än att maila dem, eller starta ett forum. Om ni vet något bättre sätt, tipsa mig!
Men det skulle först bli att starta ett sådant om en månad eller så. Jag har inte glömt dig Carola, du, Sigge och Ville är första prioritet.