Elven.nu

…i alla fall på ett öra.

Förkylningen börjar äntligen släppa sitt tag om mig. Men jag hade lite panik under fredag-lördag när allt jag gjorde och sa gjorde ont.

Nu ska jag försöka ta nya tag och kämpa mig tillbaka till vardagen. Försöka få ordning på huvudet också.

Hålet efter tanden är ännu ganska stort och jag måste fortfarande tänka på vad jag äter. Makaroner går inte… Det far direkt i hålet och jag får själv skrapa ut det för vidare fräscht är det inte att ha mat liggande där.
Ris går förvånansvärt bra. Det har jag bra kontroll på i munnen och jag tuggar det på andra sidan och det far ingen annan stans än där jag sätter det.
Så, nu lever jag på ris!
Spelade inte så stor roll vad jag åt i helgen förresten. Inget smakade något.

Jag har ett dilemma… Jag fick igårkväll mail om att det i slutet av månaden är en papillonträff i Örnsköldsvik, och nu på morgonen ringde min far och sa att det kommer bli en släktmiddag bara kvällen före träffen. Vet inte hur jag sa göra.
Jag träffar inte hela släkten speciellt ofta, men jag känner nästan inget papillonfolk här i norr heller, och jag är ändå kontaktombud.
Åh, allt hade varit så mycket enklare om jag haft körkortet…

…hur jag lättast får reda på om min lämpen (?) fortfarande gäller? Jag har ju kanske någon att övningsköra med men pappret har varit borta en halv evighet och jag vet inte om det var något "bäst före datum" på den. Jag måste i vilket fall som hellst ansöka om att få övningsköra med Kerstin, men måste jag få en ny lämpen och gå den där sabla kursen som kostar en halv förmögenhet?

Ja, att göra det officiellt är dumt, mycket dumt. För människor kommer att pressa mig igen. Pressa mig så jag blir stressad, få ångest och tillslut bojkotta idén igen.
Så snälla. När vi väl får veta, fråga inte igen och igen och igen. Då kommer detta aldrig bli av.
Varför jag nu fått motivationen igen är för att jag känner att jag behöver det för alla hundaktiviteter jag VILL göra, men måste välja bort för att jag inte har det som behövs för att kunna göra det själv.
Och varför jag gör något så dumt som att lägga det officiellt på bloggen är enkelt? Jag måste fråga andra för att kunna göra detta…

Så, vem känner sig manad att hjälpa mig? Vem kan stå ut med att ta det riktigt långsamt i början och inte stressa mig, utan låta mig bli trygg med mig själv innan man går vidare?
Vem har lust att övningsköra med mig?