Elven.nu

För över tio år sedan blev det klart att jag var laktosintolerant. Jag gick i trean eller något sådant och fick ont i magen efter lunch varje dag. Mamma anade att jag kunde vara allergisk mot mjölk och jag fick order om att inte dricka mjölk på i alla fall en vecka. Under den veckan hade jag inte ont i magen och då kom mamma och någon läkare fram till att jag med största sannolikhet var laktosintolerant.
Så, jag fick vänja av mig mjölken, det svåraste var att dricka the utan mjölk men det måste jag ju. Fil och yoghurt kunde jag äta, tills för ca tre år sedan då magen reagerade på det också.
Läkaren sa att jag troligtvis skulle växa ifrån det, men jag har ju vid det här laget insett att det för varje år blir mindre och mindre chans att ha växt ifrån det.

Jag har saknat mjölk, och annat som grädde och sådant, och jag kan erkänna att jag slarvat med att hålla mig borta från mjölkprodukter, och det är nog detta som gjort att jag fortfarande inte tål dem.

Pappas fästmö, Ann-Louise är också mjölkallergiker och hon berättade om tabletter hon äter då hennes sug efter mjölkprodukter blir för stor. Lactras heter dem och de gör helt enkelt att enzymet laktosallergiker saknar, får tillbaka det för en stund.
Fick några av hennes kapslar för att prova om de fungerade… Och tänk, de gjorde det.
Först verkade magen förvirrad, viste inte om den skulle göra ont eller inte, men nu känns det helt ok.

Jag tycker dock att kapslarna är lite konstiga. De ska nämligen sväljas tillsammans med mjölk. Jag var väldigt osäker innan jag tog första klunken. Antingen skulle detta gå, eller inte. Skulle jag chansa? Men det gick ju bra…

Jag ska inte överdriva allt för mycket. Jag har druckit mjölk, laktosfri sådan. Men känns det bra att kunna äta palt och dricka mjölk med valfri fetthalt och inte bara den enda som den laktosfria mjölken har. Och vanlig mjölk är ju så mycket billigare…