Elven.nu

När jag väl kom till djursjukhuset efter en del krångel med att få fram vem som skulle köra, så sa de helt enkelt, "det ska vara så, tråden löser upp sig, efter en stund" och så var det klart. Eller ja, de klippte av trådändarna som stack fram.
Något gott hade i alla fall resan med sig. Jag fick nämligen möjligheten att köpa termometrar, både till hund och till människa och det har jag behövt sedan jag flyttade hemifrån.

Och sedan när vi kom hem blev det att stanna hos valparna och goas lite, eller kanske inte så lite… De har ju blivit så stora nu, och börjar ju maska sig när man har den i famnen. Snart är det på benen, överallt och är nog inte så uthärdliga att leva med. De är ju ändå tio stycken… Tur att man inte bor där men de får ändå gärna ringa om de vill ha hjälp.
det var också skoj att se vilken ögonfärg Lavas barn fått, de flesta blå, vackert blå…
Och röst har de fått. Men de låter ändå mest som misshandlade griskultingar. I alla fall när de fick komma ut i gräset för första gången. Det var vist livsfarligt.

Nu väntar sängen och kanske en bok…

Vi måste iväg till Gammelstads djursjukhus igen imorgon. Några av Elvens stygn har växt fast, under huden. Två vad jag har kunnat se, och i ett av dem är det dess utom en knut som växt fast, Så det är ingenting jag vill slita och dra i. Jösses, det är ju den grövsta fisklina de sytt med så jag vill absolut ha bort det från min älsklings mage.
Så, under kvällen har det varit bil och chaufför jagande men det kommer att lösa sig, frågan är bara vem som säkert säger sig kan och det får jag veta under morgonen imorgon.

Som någon kanske märkt så byggs det om lite. Jag uppdaterar mig och lite saker står fortfarande på engelska. Men det ska vara åtgärdat och klart imorgon.

Nu ska jag och Andreas iväg till parken och se Andreas kusin Daniel vara lite stark. Ha en trevlig kväll…

Elvens stygn togs idag. Det gick jättebra och jag tycker ärret ser superfint ut redan nu…
Men hujja vilken energi hon fick när tratten togs av och hon insåg att hon fick göra vad hon ville, utan något ivägen.
Hon har sprungit och kastat leksaker på oss hela kvällen, men nu verkar hon kunnat slappna av lite i alla fall.
Att ta stygnen gick smärtfritt. Elven sa inte mycket, hon fick bara några små ryckningar i bakbenen, och hon somnade nästan. Sedan vågade hon inte ens titta på magen då vi sagt ifrån så många gånger tidigare när hon varit utan tratt, men nog har hin tittat lite nu, vad det är som hänt.

Nä, nu ska jag lägga mig och läsa, i en kvart eller så, är ganska trött…
God natt!

Ännu en dag som gått utan att det har hänt mycket. Elven är ganska pigg, men visar att hon är lite rastlös och värre blir det nog.
Men just nu sover hon, och kommer nog göra det en stund till. Skulle ta ett foto för att visa hur söt hon är i tratt och jag fick henne inte att sitta.

Visst är det synd om henne?!.

Har nu sovit i vardagsrummet för andra natten… Har inte lika ont som när jag vaknade igår, tror jag behövde sova på något hårdare än madrassen från huset. Andreas fick sova på den medan jag sov på bäddmadrassen. Jag gör allt för att Elven ska bli frisk, om jag så får offra några nätters sömn tills hon läkt och kan börja hoppa själv.

Hon ser dock mycket bättre ut nu, det har inte kommit något var under natten så hon verkar bli bättre. Och medicinen går ner utan större problem.
Hon gnäller fortfarande då och då, men vi tror det är för att vi ska tycke synd om henne för att hon måste ha tratt på sig. Men hon är så söt i den så vi bryr oss inte. Är orolig att hon kommer bli rastlös snart, vet inte riktigt vad man kan hitta på om hon skulle bli det… Måste vara något hon kan göra med tratten på för hon vill tvätta sig ganska mycket ännu… Något tips?

Om jag trodde jag skulle få mer sömn inatt hade jag rätt. Men gott har jag inte sovit.
Jag ligger på en madrass på vardagsrumsgolvet, för att tjejen inte ska försöka hoppa och studsa upp och ner från sängen.

Hon var ganska pigg och kry när vi kom hem med henne igår. Det var väl vid två, tre någon gång.
Men ju mer det gick av kvällen, desto gnälligare och jobbigare blev hon. Mycket troligt för att det var obehagligt att ligga med tratten, men jag har en känsla av att det smärtstillande släppte också.

Hon har det bra i alla fall. Vi sköter om henne och försöker få henne att förstå att vi bara vill henne väl.
Nu har hon fått nya smärtstillande och lite andra mediciner, hoppas hon kan lägga sig och sova snart.

Trodde jag kunde sova men tji fick jag.
Somnade där vid elva bara för att vakna, klarvaken klockan ett.

Så jag har suttit och uppdaterat Elven-sidorna. Har inte varit riktigt nöjd med elvens huvudsida och undersidan om henne som valp. Men nu ser det bättre ut, i alla fall klockan två på natten, hoppas det ser lika bra ut imorgon…

Har så klart uppdaterat avelssidan också. Läget har ju ändrats ytterligaren en gång så det är bara att göra det som måste göras, med en gång…

Paniken var ett faktum, det kunde inte vara så! Det fick inte vara så!
Iväg till Kerstin. "Snälla, titta! Elven är sjuk! Kan det vara livmoderinflammation?" Tog tempen…
Jag fick numret, jag ringde. Djursjukhuset Sunderbyn…
Fick en tid, väntan någon timme. Stannade hos Kerstin bara för att tänka på något annat. Tack Kerstin!
Det blev inte mycket tid att slå ihjäl när jag väl kom hem. Fick iväg de viktiga mailen, fick till och med svar. Så for vi…
Lång väg, men Kerstin och jag pratade mycket… Tack Kerstin!
Väl där, undersökning, tempen, röntgen och ultraljud och blodprov.

Två val…
1. Ta bort den, lämna Elven över natten… Det mest rekommenderade.
2. Åka hem, med hund, och en kraftig kur antibiotika, för att sedan komma tillbaka för att se att det blivit bättre. Med stor chans att det kommer tillbaka senare.
Så kom provsvaren. De vita blodkropparna var många, vilket tydde på en kraftig infektion i kroppen…

Mitt val.
Elven fick stanna, ta bort det dåligt. Inga valpar, inte den här gången, aldrig någonsin efter min ögonsten.
Vi åkte…

Tårar fanns där, hela tiden, från morgon till…
Telefonsamtalet!
Antibiotika hade aldrig funkat. Den var för inflammerad, full av var, av farlig färg.
Jag gjorde rätt val.
Elven är vaken, mår bra. Det är huvudsaken, min älskling mår bra! Hon lever!

Tack Kerstin! För hjälp när du knappt vaknat. För skjuts när jag inte viste var jag skulle. För stöd hela vägen. Tack… Det betydde mycket.

Tack ni alla som jag pratat med. Som beklagat men sett ljuspunkterna i det hela. Det var ett hårt test för mig men nu sitter jag här och saknar min hund. Troligen kommer hon hem imorgon, bara hon inte fått feber…

Nu är jag någorlunda lugn, men det är tomt i lägenheten. Jag hör tassande steg, vänder mig om, och kommer på att hon inte är här. Men hon kommer vara det i framtiden! Det är huvudsaken!