Elven.nu

Jag är gräsänka igen, Andreas är i Stockholm på äventyr igen.
Han kommer hem imorgon, så jag behöver inte vara ensam så länge. Vi far till Luleå och hämtar honom.

Men som alltid får jag inte sova när jag är "ensam" (hundarna är ju hemma) hemma. Annars brukar det vara min kropp som inte vill sova, utan jag ligger bara och vrider mig. Men den här gången är kroppen trött och jag vill och kan sova. Men då får jag inte sova för hundarna. Hundarna väntar husse hem, så varje gång ytterdörren öppnas av någon av grannarna står de vid dörren och väntar på husse, och skäller när de inser att det inte är han.
Och som om inte det vore nog så löper River, och hon sitter och gnäller (läs: ropar efter karlar)…
Därför får jag inte sova, för så klart vaknar jag när min flickor skäller!

Så planen är att vänta lite, låta den skälla av sig och låta grannarna springa klart i trappan. sedan ta dem ut på en sista nattkissning och så väntar den efterlängtade sängen.

Tänk, det sker under ibland.
Jag visste ju att Kerstin bara hade en bil och att hon skulle ställa på söndag, så jag räknade ju bort att låna bil av henne… Men så fixade det sig tack vare henne i alla fall. Tack så jättemycket ännu en gång! Du hjälper mig med så mycket ju… Och tack Ida för att du ställer upp och kör mig!

Men så, fem minuter efter att det ordnat sig, så upptäcker jag att River, den lilla rackarhunden har satt igång sitt första löp och ser värre ut än ett blodbad i kjolarna. Hon är nog borträknad på lördag… Det beror på hur det ser ut imorgon… Men Elven ska dit, och troligtvis Theo. Han är nog trygg med mig för att våga. det har jag sett när andra känt igenom honom på bord. Men jag har ändå inte bestämt mig. Han ska duschas imorgon i alla fall.
Håll tummarna för Elven i alla fall på lördag. Det kan hända att detta är hennes sista hundutställning…

Så ja, nu var det gjort…
Pappa kom i morse och sa, "Kan vi inte fara tillbaka idag istället, så slipper jag ta ledigt imorgon".
Sagt och gjort och nu är vi hemma igen.
Elven och Bamze träffades igen och sju minuter senare satt de ihop. I 15 minuter…
Nu är det bara att hoppas att det blir riktigt vackra barn av det…

Är så besviken. Har drömt hela natten att det går bra på måndag, och nog hoppas jag på det också. Men alla jag pratar med säger samma sak… "Då är det väl ändå försent…"
Det verkar som om de inte ens vill anstränga sig att muntra upp mig, att få mig att hoppas att det kan gå, att Elven kan få valpar i alla fall.
Jag vill ju så gruvligt gärna. De var ju så fina ihop.
Det tog två timmar innan Elven lät Bamze försöka, och väl då så skrek hon till vare gång han kom nog nära. Men de ville, men Elven tyckte det var obehagligt. De var nog trötta också, de hade ju sprungit och busat två och en halv timme i sträck.
Jag orkar inte dra allt, men jag tror inte att det är Elven det är fel på.

Ingen vill riktigt uppmuntra mig heller. Andreas menar att det inte var meningen, men han är bara glad för då slipper han gå orolig.
Det känns som om det bara är jag som vill det är. De jag har pratat med har själva väntat valpar och de senaste kullarna har slagit fel för båda, det har inte blivit några valpar. Men jag tycker de borde veta hur jag känner mig, vill ju så mycket.

Jag svär, muttrar och gråter här i min ensamhet den tidiga morgonen. Men en sak är säker, jag anklagar inte Elven, hon förstod inte vad som hände, och hon är ju såpass fundersam på nya saker. Jag snarare sörjer med henne, hon skulle bli så bra mamma…

Nu kan jag inte gör mer… Nu är det upp till vovvarna.
Imorgon bär det av till Luleå och Bamze. Nu är det bara att hoppas att det inte är försent för Elven, men det tror jag inte. Hon har hmm… bettet sig som en hanhund hela dagen och det har våra täcken fått känna av…
Hur ska jag kunna sova inatt?

Jag trodde inte att allt skulle hända så fort. Jag hinner knappt tänka så fort går det.
För en månad sedan skulle jag inte trott att jag nu skulle sitta och fundera om jag kommer att hinna para den kommande löpen då jag trodde den först skulle komma och ca en månad.
Men nu har hon satt igång. Hon är ögonlyst och har ögonintyg.
Har hittat en eventuell hanne i Luleå. Jag hoppas vi ägare kommer överens då vi träffas på utställningen på lördag, och hundarna också för den delen. Kommer inte de överens är det inte så mycket att höra.
Men nu börjar det hända grejer. Och jag är glad att hon började löpa så tidigt. Visst, pengarna är ett bekymmer då jag inte hinner få skattepengarna innan parningsavgiften/språngavgiften ska betalas.
Nåja, som jag brukar tänka (men inte ofta), är det meningen, ordnar det sig.

Vakande före tuppen idag, börjar ju bli nervös. Så, bara för att ha något att göra, fram till det att Elven vaknade, städade bland mina mail och då främst de jag skickat. Hittade då ett riktigt fynd…
Jag har inte riktigt varit säker på när Elven löpte sist. Varken jag eller Andreas mindes den senaste gången. Men nu hittade jag ett gammalt mail jag skrivit till en bekant att hon nyligen löpt och jag trodde hon skulle löpa vid slutet av maj, början av juni. Jag har kortare tid på mig än vad jag trodde alltså att få allt iordning. Men jag tror jag ska hinna.
Har ju redan räknat bort att den första kullen kommer att få ett kennelnamn då det tar ganska lång tid att få ett godkänt allt från sex månader till tre år…

Tro mig, ni kommer få höra från mig mycket de närmaste två dagarna, och på söndageftermiddag. Måste ju berätta hur det gick.
Nu ska Elven få gå ut. Håller på att träna henne på att inte dra så hiskeligt i kopplet, på kommando. Då kanske hon kan gå i utställningsringen på lördag nästa vecka.