Elven.nu

Jag har fruktansvärt dåligt samvete just nu. Har haft det hela eftermiddagen och kvällen.
Min hund, Theo, som samägs och bor med svärfar har varit hängig i ett par dagar. Har inte trott att det varit så allvarligt. Att han haft en släng av vintersjuka som också går hos både hundar och människor (både kräk och skitsjukan gör det).
Idag var svärfar så orolig att han kom in så jag fick titta på Theo… Trodde det kunde vara fulla eller inflammerade analsäckar, men, det var något värre…
På något sätt har han fått ett jättefult, väldigt inflammerat sår i ändan, men inte alls där analsäckarna är. Det var varigt och Theo var allmänpåverkad och hade feber. Och ont!
Efter rådgivning med jourveterinären hos Djursjukhuset Gammelstad tvättade jag såret rent (och det tog sin lilla tid) och så fick han smärtstillande som jag haft hemma sedan en sjukdom på annan hund.
Han har mått lite bättre mot kvällsidan rapporterar svärfar och imorgon kommer den lokala veterinären kontaktas som kan kolla hur behandling ska fortsätta…

Men jag kan inte låta bli att älta… Theo har ju varit hängig (troligtvis pga febern) i några dagar… Hur har JAG kunnat låta honom lida så länge? Hur har JAG kunnat tycka att "det är nog inte något farligt" när svärfar låtit så orolig?
Magen vrider sig på mig, jag lider med min lilla kille…
Hur han har fått såret vet vi inte. Om det har att göra med analsäckarna ändå, att han släpat ändan efter sig och skrapat upp ett sår…

Som om mitt dåliga samvete inte vore nog ha jag en äckligt hård migrän. Datorskärmen är på den lägsta ljusinställningen och jag sitter i ett mörklagt rum.
Men sova… Det kan jag inte, och medicinen ville så klart inte verka fullt ut den här gången. Så delar av huvudvärken är kvar, likaså illamåendet och ljuskänsligheten. Tur att det är natt och så många ljud inte förekommer heller… Då hade jag väl kvidit under kudden också. Det är väl mitt straff.

Tung helg.
Eftersom jag hela veckan hjälpt till med djuraffären har jag inte låtit mig själv slappna av ens en sekund. Inte ens när jag sovit.
Så, så klart råkade jag släppa lite på torsdagen, när parningsstress och vetskapen att jag hade en dag kvar. Och med avslappning kommer migränen… Rejält.

På fredag var jag inte mig själv i affären av en anledning. Stark medicin gör mig inte till mig själv, så om folk som var in inte kände igen mig, ursäkta, inte mitt fel…

Jag hade ju tänkt ladda upp mig i helgen för att kunna möta en ny vecka.
Men, inget av detta har hänt… Kroppen är utvilad men huvudet är ännu i högvarv, eller luddigt om medicinen håller på att gå ur.

Jag vet att jag inte skrivit så mycket på senaste, och när jag väl gjort det så har det varit mindre positivt eller bara svammel. Detta beror på att jag inte är pigg just nu. Kroppen mår inte bra och då kan jag inte tänka normalt heller.
I i alla fall en vecka har jag känt mig hängig. Har haft migrän vid flera tillfällen under denna vecka.
Igår hade jag det… Den värsta på länge. Jag var helt däckad. Var nära att svimma så fort jag reste mig, mådde dock så illa att jag var tvungen upp… och så klart måste jag ju se klart det jag såg på TV, dålig idé det också.
När jag väl kom i säng kunde jag inte sova. låg vaken ett bra tag och efter ett tag slumrade jag till. för att bli väckt bara någon minut senare. Somnade om efter mera illamående osv. Detta upprepades kring två gånger till. Tillslut fick jag i alla fall i mig medicin och det var skönt jag somnade en halvtimme senare.
Jag vaknade dock tidigt som tusan i morse. Där vid halv sex tror jag det var. Och det känns som om något hoppat på min rygg hela natten. Jag känner mig så mörbultad, ska bli intressant att jobba om någon timme.

Jag tycker mest synd om Elven att jag inte mått bra. Hon har inte fått vara på någon längre promenad med henne, eller tränat henne när hon varit på det humöret. Hon verkar lite förvirrad för det faktiskt. Hon närmar sig inte som hon brukar, är inte lika gossig.
Jag tror jag går och lägger mig och kramas en stund med henne nu faktiskt.
Ha det!