Elven.nu

Är rätt trött, men ska försöka sammanfatta min dag ändå…

Morgonen var ganska tråkig. Jag fixade med kommentarerna här på elven.nu men ides inte börja med taggarna då jag inte riktigt förstod vad jag höll på med.
JAg surfade runt lite och upptäckte att Kerstin på Nit Noys kommit hem med sin nya pomeranian-valp. så jag hörde av mig till henne och frågade när jag fick komma och kika lite, och titta på mina tre små shih-tzu skyddslingar. Det skulle gå bra på kvällen…

Så ringde telefonen och jag blev inkallad att hjälpa till lite och inventera på den lokala djuraffären. Jag erbjöd mig före nyår, för jag tycker faktiskt att det är kul att hålla på med hundgrejjerna i alla fall, även om det "bara" gäller att räkna dem.
Jag hann skriva fyra och en halv A4 på de tre och en halv timmarna jag var där. Är nöjd med det.

Så var det dags att ge sig iväg till Kerstin.
Väl där fick jag träffa en väldigt energisk liten 10 veckors pomeraninan valp som de kallar Loppan. Svart som natten, och lika busig och snabb i svängarna.
Jag gosades med Flisan och Pepsi (andra pomar) och så var det dags att se valparna.
I valprummet fick jag en överraskning. En fjärde valp fanns där, en svart en.
Det visade sig vara en valp som tragiskt förlorat sin mamma och Bell tog emot och agerade amma åt.
Så söta små!

Nä, ögonen protesterar. God natt!

Nit Noys G-kull och bonusvalpen

Det här inlägget skulle egentligen postats vid fem tiden igår (16:e), men jag hade glömt att servern som sidan låg på skulle bytas ut. Så när jag skrev inlägget och försökte få upp det på sidan så fanns sidan inte och allt försvann, men jag ska försöka skriva samma sak eller i alla fall en samanfattning.

Pappa ringde på morgonen och sa att han skulle bjuda på lunch idag. En riktigt stadig palt-lunch blev det och under promenaden hem önskade jag bara att jag redan låg i sängen, i den djupa medvetslösheten som en palt-koma innebär. Men…
…mobilen ringde när vi hunnit halvvägs och det var Kerstin på Nit Noy's kennel. Pepsi, pomeranian tiken hade satt igång förlossningen. Ja, så det var bara att sprinag hem och lämna hundarna, pussa sambon och ge sig iväg. Tack och lov förstod pappa hur viktigt det var för mig att komma dit fort så när jag ringde för att be om skjuts var han förstående och körde ut bilen ur garaget igen, bara minuter efter att ha kört in den. Tack älskade pappa!
Väl framme gick det fort och allt gick jättebra. En tik kom först och bara fyra minuter senare en liten kille också. Sedan var det bara att vänta och se så att det inte var fler men det var klart.
Jag tycker det är så underbart att vara med vid hundförlossningar, när de går bra. Och det har ju alla två jag varit på gått också. Men att få sitta med en liten, levande varelse i händerna och massera den varm och torr, att höra de gny och sedan glatt snutta på sin mamma när det är över, det får hjärtat att smälta. De nu fyra valparna jag varit med att förlösa är väldigt speciella allihopa och jag hör mig för med Kerstin ofta när vi träffas om hon hört något nytt om dem. Tiken från den här kullen kommer nog stanna hos Kerstin ochså så då får man se vad det blir för varelse också.

När jag väl kom hem igen firades det i dubbel bemärkelse med tårta. Det var nämligen inte bara Nit Noy's F-kull som hade fördelsedag, det var även sambon Andreas födelsedag.

Jag vill ännu en gång tacka Kerstin för att jag fått vara med vid Pruppsans valpningar, det ger mig erfarenhet inför kennel Anthems kommande kullar!
Och grattis igen Älskling, tack för att du förstår att min hobby betyder så mycket för mig!

På senaste tiden har det blivit mycket hund för mig.
Det är ju främst denna väntan på ev valp som ska födas och som jag idag började misströsta igen. Dels så har Petter och Ann-Sofie varit i stan och haft med sig sin whippet Madde, till Elvens förtjusning. Och så har jag varit och hälsat på hos Kerstin idag och alla valparna.

Den som skulle säga att jag inte jobbat den här sommaren skulle ljuga. Jag har ju varit praktikant på Nit Noys kennel. Dels så har jag ju varit med på Pepsis förlossning och så har jag ju varit med under alla valparnas uppväxt. Jag har glatts när ögonen öppnats, jag har oroats för de svaga, jag har hoppats att de kommer till bra hem. Och idag fick jag till och med vara med på ett möte med ev valpköpare. Jag har lärt mig massor!

Madde och Elven med varsin tuggpinne. (Madde åt upp även Elvens senare).

Har nu under kvällen varit och hälsat på Kersins valpar. Ni kanske undrar var ni kan hitta bilder på dem… De har ju faktiskt en sida… Nit Noys kennel.

Söta var de som vanligt i alla fall.
Imorgon har jag inget planerat. Som vanligt, men annars är det en händelserik vecka.
På tisdag bär det av till Piteå och Nolia. På torsdag åker jag med far till fjälls, över dagen bara. Och till helgen planeras en grillning eller något med en massa folk…

Nä, nu ska jag sova, goas med vovven och så. God natt…

När jag väl kom till djursjukhuset efter en del krångel med att få fram vem som skulle köra, så sa de helt enkelt, "det ska vara så, tråden löser upp sig, efter en stund" och så var det klart. Eller ja, de klippte av trådändarna som stack fram.
Något gott hade i alla fall resan med sig. Jag fick nämligen möjligheten att köpa termometrar, både till hund och till människa och det har jag behövt sedan jag flyttade hemifrån.

Och sedan när vi kom hem blev det att stanna hos valparna och goas lite, eller kanske inte så lite… De har ju blivit så stora nu, och börjar ju maska sig när man har den i famnen. Snart är det på benen, överallt och är nog inte så uthärdliga att leva med. De är ju ändå tio stycken… Tur att man inte bor där men de får ändå gärna ringa om de vill ha hjälp.
det var också skoj att se vilken ögonfärg Lavas barn fått, de flesta blå, vackert blå…
Och röst har de fått. Men de låter ändå mest som misshandlade griskultingar. I alla fall när de fick komma ut i gräset för första gången. Det var vist livsfarligt.

Nu väntar sängen och kanske en bok…

Vi är hemma igen, och helgen var bra. Det klagades inte och det är jag överlycklig för, det kanske blir att fara på fler utställningar i framtiden, jag hoppas det.
När jag var på utställningen ringde Kerstin och sa att Lavas temp förändrats och att hon mycket troligt skulle få valparna under dagen/kvällen. Så blev det också, åtta små bleknosta vovvar tittade fram. De är jättesöta, är nästan kär i den sista valpen som kom, en svartvit hane, hur söt som helst… Såg dem idag…

Fallets dag gick också bra, jag såg då det jag ville och vädret var bra.

När vi kom hem igår var det att packa upp och dona, handla mat och bara njuta. Jag och Andreas firade sex år men vi gick och sova ganska tidigt. Det är något underbart att lägga sig i sin egen säng när man varit borta.
Så ringde telefonen, jag var fortfarande vaken. Det var Kerstin som sa att nu hade Pepsis temp sjunkit och att hon nog skulle få under natten. Hon lovade ringa när värkarna satte in… Jag bestämde mig för att sova så fort jag kunde, så jag skulle orka vara vaken och uppmärksam på vad som skedde.
När jag av mig själv vaknade klockan sju var jag övertygad om att jag inte hört telefonen under natten och missat allt. Men telefonen visade inga missade samtal. Så jag satte mig att äta frukost.
När klockan var kvart över åtta ringde hon och sa att Pepsi först nu fått värkar och att Folke skulle komma och hämta mig. Och så blev det, jag for och upplevde något underbart…
Men nog känns det i magen alltid. Jag försökte ju hjälpa till så magmusklerna är ganska ömma.
Två valpar blev det, en av varje kön.
Jag dock inte förstå folk som säger att det är äckligt att titta på och hjälpa till när det behövs. Det var det långt ifrån, speciellt när de väl var ute och man höll dem i händerna för att massera igång dem och de småpep lite. Hjärtat kunde ju inte annat än smälta för dem.

Tack Kerstin för att jag fick möjligheten att vara med och se hur det i praktiken ska gå till, få se att det inte var så farligt när allt går som det ska.
Hoppas nu att D och E-kullarna växer sig riktigt starka och fina…

…och det är därför jag inte skriver mer just nu.
Jag jobbar på, och väntar på att Elven ska visa något mer tecken på att det ska hända saker i sommar. Men allt är som det var förut. Hennes juver är rosa och så men inget annat…
Hon har i alla fall börjat äta mer. Hon äter nästan varje dag nu, har gjort det de senaste två dagarna.
Jag har varit några varv till tandläkaren sedan sist också. Bland annat igår. Men hujja, det var illa igår. Fyllningarna fick inte rätt konsistens och allt tog längre tid än väntat, därför släppte bedövningen mitt i allt och det ilade fortfarande i huvudet när jag gick därifrån. Hoppas jag fick lite avdrag på det för inte har jag tänkt betala för en bedövning som inte tog, eller för att det tog längre tid (troligen för att det var så kvavt, sa de).
Jag skulle vilja träna vovven idag. Men hon är ju så trött och vresig så jag vet inte hur det kommer gå.
Kerstin var i Vännes i helgen, på utställning, det gick bra. Nemo fick sitt andra CERT och blev BIR (bäst i rasen), han är en pomeranian förresten. De har ju bytt namnet nu från dvärgspets till pomeranian. Dottern hans gick det också bra för, blev BIM (Bäst i motsatt kön).
Jag är så sugen på att fara på utställning, men jag får vänta till 1:a juli, då jag och svärfar far en sväng och tittar på pappisar och phalener. Vill ju se vad som finns här uppe. Det är ju så svårt att hitta.
Tja, ska borsta tänderna och dra mig neråt jobbet, vet inte om jag har mycket att göra…