Elven.nu

Vaknade klickan fyra på morgonen med rejäl värk i kinden, nästäppa och full blåsa, så det var ingen chans att somna om. Så jag klev upp, tog värktabletter vilade på soffan framför TV:n och sedan var det arbete framför datorn som gällde. Mailade endel mail jag tänkt skriva ett tag och fortsatte sorterande av fotona. Ju mer jag sorterade, desto mer saknade jag Theo… Jag kom nämligen fram till bilderna på killens ankomst ill norr och blev sentimental.
Så när klockan närmade sig sex hörde jag av mig till svärfar för att höra om han var vaken och villig att ta emot mig om jag kom med bussen som gick kvart över sex. Det gick bra så jag klädde mig snabbt och stressade iväg till bussen.

Väl framme möttes jag av en osäker Theo, för jag ville inte tjuta som jag brukar när jag ser honom. Det gjorde helt enkelt ont att göra det. Men jag var tvungen, han kände ju inte igen mig. Men hujja vilken glad svans jag fick när han förstod att det var jag.
Sedan var det bara gos och kel som gällde. Lite träning också. Det är så trist att man inte kan klicka in honom, för han hoppar lätt en meter av skräck när man gör det… Men jag såg at tjag fick igång tänket på honom och då slutade jag, vill inte trötta ut honom och få honom att tycka att träningen är tråkig.
Vi tog en promenad, bara jag och Theo, men det var inte populärt. Han ville hellre gå med husse och Molly. Så när vi vände om och började gå hemåt igen drog han! Han har aldrig dragit tidigare för han har lite känslig hals. Och så kom vi hem till svärfar och till Theos förskräckelse var ingen annan hemma. Så vi gick ut igen för att söka reda på dem. Och oj vad glad killen blev när de återfanns.
När det närmade sig tiden att åka hem kom jag på att jag skulle duscha Theo innan jag åkte. Att duscha Theo går jättebra, han står stilla och är så snäll. Problemet är bara att all tillit brukar skakas om och han blir väldigt osäker om man ska göra något annat jobbigt med honom och man brukar inte kunna närma sig honom timmar efter. Han springer bara iväg och gömmer sig.
Men döm av min förvåning när lillkillen verkade tacksam och var lika go som innan duschen. Jag tror han börjar bli vuxen.

Jag var hemma halv elva igen och då var det bara att vila. Var helt utpumpad och var rätt öm i kinden. Så efter några timmars sömn är jag ganska pigg igen, men har gett mig attan på att inte ta några värktabletter förrän värken är outhärdlig.
Jag kommer hädanefter säga värk i kinden, för tanden kan jag ju inte säga, den är ju borta. Och randraden känner jag inte när jag biter ihop så nerven är nog påverkad. Frågan är om den skadades vid utdragningen av roten eller om det beror på svullnaden.
Jag bekymrar mig inte i alla fall. Är glad att jag inte har ont där i alla fall.

Ser ni mig ute (vilket inte är så troligt då jag nästan isolerat mig igen) de närmsta dagarna, snälla, bortse från min bulldog-kind…

Jag är påväg till Porjus för att träffa Theo. Jag ska klippa lite klor och så, trimma tassarna lite och kamma ordentligt igenom honom och se så inte han också fått eksemet som Elven hade över jul-nyår.
Måste lämna datorn ett tag tror det blir nyttigt. Ska försöka få något nytt foto på lillkillen. Han har fått sådan hiskelig päls i vinter…
Och ikväll när jag kommer hem bär det av till klubblokalen för styrelsemöte och utvärdering av hemsidesstarten. Fullplanerad Måndag med andra ord.

Ha en bra dag!

Samma dag som min dator gick sönder var jag på ett litet äventyr.
Jag klev upp tidigt som tusan, i alla fall enligt mina hundar som gav mig konstiga blickar när väckarklockan ringde. Det var dags för svärfars hund Mollys vårklippning.
Så, jag satte mig på bussen mot Porjus, redan innan skolskjutsbarnen klivit upp och gav mig iväg. På natten hade jag inte sovit bra så det verkade inte bli en så jättebra dag.
Bussen var framme klockan sju och jag satte igång med en gång.
Molly, som är ganska van att jag tjorvig och gormar med henne ville verkligen inte ligga ner och vara snäll till att börja med. Men sedan insåg hon vad jag höll på med och då var hon så snäll och duktig lillgumman.
Hennes päls hade blivit rejält tovig under vintern så det var bara att använda en kam och sax, även fast de är mina verktyg jag behärskar bäst var det tungt. Det var nästan som att klippa fårull på vissa ställen. Tovorna låg väldigt tätt mot huden.

Svärfars Molly, under friseringen.

I halvtid tog vi en timmes paus och gick runt i byn med en halvklippt hund. Det såg inte klokt ut och man kunde inte annat än att fnissa när man gick där.
Sedan var det bara att sätta igång igen. Jag fick då och då skakningar och vi kom fram till att det var för att jag inte ätit eller fått i mig bra med vätska på dagen. Men inte slutade jag för det. Kjell fixade mat och dryck och jag åt under tiden…
Under de sista stressade timmarna kom även Andreas. Det var skönt att ha stöd av både svärfar Kjell och Andreas, för vid det laget var jag rejält trött. Både i kropp och huvud.
De sista två timmarna var stressiga. Osäkerheten om man skulle hinna med sista bussen gjorde att ansiktet inte klipptes som jag önskat, men jag ska fixa det nästa gång jag träffar henne.
Allt som allt tog det nio timmar. Och på onsdag och torsdag var jag nästan sängbunden för att ryggen värkte något innerligt…

Nå vad tycker ni? Någon förbättring?

Molly, före klippning.

Molly, efter klippning.

Var ganska slut igår när vi kom hem, så jag orkade inte skriva något.
Men jag är jättenöjd med gårdagen. Lite shopping, mycket prat med alla mäjliga människor.
Hälsade på Bamse (Elvens pojke) med familj, och det var jätteroligt. De är så härliga människor så man kan inte annat än trivas med dem.
Och inte att förglöma, det verkar i alla fall som om pappa kom ivåg som han skulle.

Nu planeras det för helgen.
Imorgon bär det av till Gällivare och hundutställningen där. Tar nog med mig hela familjen. Trodde ju att Andreas inte ville med utan skulle stanna i Porjus med vovvarna, men det senaste dagarna har jag mer och mer fått känslan av att han vill med…
Vi kommer att stanna i Porjus över natten för på söndag är det Fallets dag.

Sedan, efter allt vad Fallets Dag innebär bär det av hemmåt och mitt on call shift startar. Kerstins Pepsis tid för valpning går ut snart och det är dags att vänta på vad som har utvecklats där inne…