Elven.nu

Det är så gott som klart. Bara detaljer ska fixas men söndagen spenderar jag i huvudstaden, mest troligt.

Det är planerat ett papillonuppfödarmöte, och frågor om ögonlysning, PRA och DNA-test, patella, blåsljud på valpar, köpekontrakt och lite annat som ska tas upp.
Jag vet ännu inte så mycket om DNA-testet för fjärilshundarna, bara att de kan hitta genen på en konstaterad bärare (förälder till hund med sjukdomen) och i sin tur kontrollera om andra avkommor har just den genen… OM jag uppfattat det rätt.
Det är mycket därför jag far, jag vill veta hur långt forskningarna gått och vad undersökningarna visar för resultat.

Jag vill också visa klubben (Papillon-Ringen) att jag bryr mig om klubbens verksamheter. Jag är ombud för norra delarna av Sverige, men har ännu inte arrangerat några gemensamma träffar eller så. Jag har inte heller varit på några av klubbens egna utställningar eller andra verksamheter, så varför inte fara på ett såpass viktigt möte som uppfödarmötet…

[EDIT 2009-05-25] Hittade info om DNA-testet. De vet att det finns två typer av PRA hos fjärilshundarna, och de har hittat en av dem och det är det som kan testas… Läs själva on mi är intresserade: http://www.canigen.com/in_english/gene_tests/gene_tests/pra_test_for_phal_nes_and_papill/

Gårdagen hade inte bara tråkigheter med sig, Med Mollys bortgång och allt.
Det var nämligen dags för papissarna att ögonlysas och knäledskollas.

Resan till Öjebyn startade utan minsta nervositet. Men för varje mil som lades bakom oss, desto mer kröp nerverna fram. Så mycket hängde ju på bra resultat.

Att droppa i ögonen var inget problem när man var två. När jag skulle lysa Elven 2006 fick jag ju både hålla henne, hålla upp ögat och droppa själv och jag använde väl upp en halv flaska inna jag fick in två droppar i hennes ögon.

Och så denna väntan. Att bara sitta och titta på sjuka hundar är inte kul när man är nervös. Eller alla var inte sjuka, bara sövda för HD röntgen.
Men så var det dags och på darrande ben klev jag in i den mörka rummet, med River vid min sida.

River var otroligt nog den hund som skötte sig bäst. Hon försökte bara krångla sig ur veterinärens grepp när en annan hund gnällde någonstans. Och jag fick en så rolig blick av henne när han kände på hennes knän… Den var som "Matte… Det här var en närgående domare!", för hon stod ju på ett bord…
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Så var det brosan Theos tur och han har ju sådana problem att stå stilla. Han gör ju stora ögon för ingenting, men nu försökte han verkligen knipa ihop dem så hårt han kunde. När inte det fungerade så försökte han klättra upp i veterinärens knä, men karln var duktig och utnyttjade det och fick ett bra grepp och kunde fullfölja resten av ögonlysningen.
Knäna gick utan problem, förutom att han inte ville stå på frambenen heller, utan ville ligga i mitt knä. Men det var snabbt över.
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Och så var det Elven som man tycker ska vara veteran. Men hon ville inte alls vara med igår.
Hon flackade med ögonen och ville inte titta på vet, och så försökte hon krypa upp i famnen på mig.
Men det var ju klart sedan, för hon har ju redan kollade knän och det behöver man bara kolla en gång.
Resultat: Öga U.A

Nöjd men trött for vi hem och jag uppdaterade kennel-anthems.com…

Jag trodde inte att allt skulle hända så fort. Jag hinner knappt tänka så fort går det.
För en månad sedan skulle jag inte trott att jag nu skulle sitta och fundera om jag kommer att hinna para den kommande löpen då jag trodde den först skulle komma och ca en månad.
Men nu har hon satt igång. Hon är ögonlyst och har ögonintyg.
Har hittat en eventuell hanne i Luleå. Jag hoppas vi ägare kommer överens då vi träffas på utställningen på lördag, och hundarna också för den delen. Kommer inte de överens är det inte så mycket att höra.
Men nu börjar det hända grejer. Och jag är glad att hon började löpa så tidigt. Visst, pengarna är ett bekymmer då jag inte hinner få skattepengarna innan parningsavgiften/språngavgiften ska betalas.
Nåja, som jag brukar tänka (men inte ofta), är det meningen, ordnar det sig.

Vaknade såklart före tusan på morgonen i morse. Där vid fyra var väl första svordomarna sagda men jag lyckades somna om, tack och lov, till sex. Sedan var det bara att slå ihjäl tiden.
Den gick förvånansvärt fort. Jag hann inte ens äta frukosten färdigt innan vi skulle fara halv tio.

Så bara det iväg. Först till Porjus för att byta bil och sedan bar det av mot Gällivare och veterinärstationen.
Vi kom dit ca en timme innan jag hade bokad tid. Men vi for och tog oss en ragg till Malmberget och nu har jag fått se stängslet till den berömda gropen! Nja, var väl lika roligt att se den som vilken strand som helst, för allt jag såg var en sandkant i fjärran.

När det var tjugo minuter kvar for vi till veterinärstationen för att få vädra ur bilen, den var stekhet. Så satt vi där och väntade en stund i finvädret. Men fler och fler hundar kom. Jag gick in med vovven och möttes av sju hundar som nyfiket och hungrigt tittade på min lilla vovve.
Och så kom det. "Du kan droppa de här dropparna i ögonen på hunden medan du väntar på din tur". JAG skulle droppa saker i ögonen på min redan stressade hund…
Det hade varit lugnt om inga hundar fanns där inne, men jag fick inte vända henne på rygg som är det lättaste sättet att få henne stilla på. Jag fick ta hjälp av en kvinna som var där och hjälpte till med allt. Handen min fick fler droppar än vad Elven fick i ögonen. Men hon fick in dem och pupillerna blev stora som körsbär.
Hundarna blev färre och vår tur närmade sig, och så klart eldade jag upp mig mer och mer. Pappersarbetet som skulle skrivas var en utmaning då min hand skakade lite.
Hade nämligen ett litet problem. Då jag registrerade om Elven till papillon fick jag den nya stamtavlan utan någon notis om att hon var id-märkt, och då fick jag för mig att stamtavlan inte gällde längre. Så jag tänkte fråga veterinären om han kunde skriva dit det, eller ge mig något råd om hur jag får dit den själv.

Före oss var det en nervös finnspets som skulle kolla sin patellastatus. När den med ägare gått in var jag och Elven ensamma inne i väntrummet då många stod ute och väntade i det sköna vädret.
Finnspetsen, som jag sa var nervöst lagd skrek som om någon försökte flå den eller något så Elven blev väldigt skärrad.
Hunden kom ut och det var vår tur. När Elven insåg att vi skulle in i samma rum som finnspetsen kom ut från var det som om jag försökte ta honom till tandläkaren eller något. Hon vägrade. Men med lite flirt så gick det sakta och väldigt osäkert.
Veterinären var en trevlig prick. Jag tänkte att Elven skulle få bekanta sig med omgivning och lukter så jag tog mitt trubbel med stamtavlan först medan hon fick titta lite.
Stamtavlan hade en enkel lösning. Jag kunde nämligen skriva dit det själv, den blev inte mer ogiltig för det.
Så var det dags för ögonlysningen, och lamporna släcktes. Elven är ju så mörkrädd so hon tryckte sig mot mig. Jag kunde hålla henne i famnen så det gick ganska bra.
Inget som tydde på PRA syntes, och jag blundade när han sa det och andades ut. Första steget avklarat utan problem. Elven charmade så klart veterinär och assistent!
Så var det knä kvar. Jag tror inte jag sett Elven så skeptisk någon gång. Där stod en karl och klämde på HENNES bakben, inte en chans att det skulle gå bra. Hon stretade emot och vi fick försöka några olika positioner för att han skulle känna knäna bra utan att hon spände sig.
Och så kom det! Visar inget tecken på avvikelse!

Jag tror jag flög därifrån. Elven ville ju bara ut men såg ganska förvånad ut när ögonen inte reagerade som de brukade.
Jag ringde Andreas och berättade att allt var ok. Sedan ville han prata med Kjell och under tiden de pratade så gick jag och postade min kennelansökan. Uttröck nog några glädjetjut på vägen och om någon hörde mig trodde de nog att jag rymt från något mentalsjukhus.
Resan hem minns jag knappt. Var nog i någon form av chock.

När vi väl kom hem så var det telefonsamtal på checklistan. Först ett mail till Ewa på Dagsljus och sedan telefon till folk som var intresserade.

Nu är det så också att Elven har visat tecken hela dagen att hon inom någon dag kommer att börja löpa. Hon har skvättat överallt flera gånger än vanligt och det brukar vara ett tecken på löp. Så då var ett telefonsamtal till den eventuella tilltänkta hannen för Elven. Hans papper har nämligen nyligen gått ut och om det ska bli någon parning under den här löpen måste han ögonlysas inom tio dagar.

När allt var färdigt så bar det ut på promenad bara för att ha något att göra, annars skulle jag somna och vi var borta en bra stund. Men då jag kom hem och skulle sätta mig och skriva det här, då small jag. Sov över en timme. Har ju burit på den här spänningen en bra stund och allt bara släppte. Men nu är jag pigg, och har uppenbarligen skrivit en halv novell redan.

Nu bollen i alla fall i rullning. Valpar blir det, frågan är bara när…

… så jag kan bara tänka mig hur helgen ska bli, Andreas kommer nog få tvinga ner mig till vårdcentralen och få dem att ge mig lugnande. Känner att jag redan idag skulle kunna börja bita på naglarna, något jag inte gjort på mååånga år, och det är något jag hatar att andra människor gör. Och om jag känner att jag redan idag skulle kunnat göra detta, hur ska det gå att stå ut med mig två dagar och en lång morgon till.
Är dock övertygad om att något kommer att gå galet, jag kommer inte att komma iväg till veterinären på söndag, något vill det inte.
Idag fick jag nämligen veta att svärfar, som skulle skjutsa mig har fått en rejäl släng av influensan som går. Han är helt däckad. Tro mig, jag kommer höra av mig till honom imorgon och fråga om han tror han kommer orka, för jag ska iväg. Jag SKA!

Jag är lite orolig ifall hon nu skulle vara sjuk. Jag förstör ju inte bara för mig utan för resten av kullen och föräldrarna också. Tänk om fler går i samma tankar som jag?
Men som Ewa på Kennel Dagsljus sa, hon har ingen anledning att vara det. Hennes gener är bra, hon har gjort ett bra jobb. Inte många hundar i flera led tillbaka har visat sig vara sjuka.
Men jag kan ju inte låta bli att oroa mig.

Pratade med pappa idag om hannarna jag har som alternativ. Blev förvånad att höra att han skulle kunna tänka sig att fara till Norge för att para henne. Men jag tror inte han förstår innebörden riktigt. Att det mycket väl kan bli så att vi måste stanna några dagar, om hon inte skulle vara redo, och så vill jag ju försäkra mig om att det ska bli valpar så para fler än en gång är definitivt ett alternativ.

Jag trodde ju att veckan skulle gå långsamt, men jag kan inte säga att måndagen gick långsamt, för då skulle jag ljuga…
Gårdagen däremot gick ganska segt men dagen kändes ändå inte så lång som jag trodde den skulle, Jag hade så mycket att tänka på från måndagen.

Måndagen började som vanligt. Gick till jobbet och gjorde mitt rutinarbete någon timme, inga obehagliga överraskningar där inte.
Men det var när jag kom hem som cirkusen började.
Andreas for till Porjus för att fota lite, så när han farit så ringde jag Ewa på kennel Dagsljus. Pratade i en 40 minuter och det var nyttigt. Alltid lika roligt att prata med andra papillon/phalene ägare. Under det samtalet kom jag fram till att jag kommer att para Elven med en phalene. Det visade sig nämligen att Elven troligtvis är så lugn (för att vara papillon) för att hon är mestadels phalene. Och när jag väl bestämt mig för det så fanns det direkt fler hundar här uppe att välja på.
Jag fick också förslag på hundar som hade bra ryckte och "bra blod" och det var skönt att få. Jag har annars bara kollat PRA och patella-statusen i tre generationer tillbaka.
Så nu har jag kontakt med några hundägare. Både via mail och via telefon.

Men allt hänger så klart på att hon visar sig vara frisk på söndag.
Kannelnamns- pappren är redan skrivna och kommer att postas om jag kommer ut från veterinären på söndag med ua (utan anmärkning) på PRA (ögon) och ett bra resultat på patella (knä).

Håll tummarna…

Maj månad är en fruktansvärd månad för mig och Elven. Vi har så mycket att göra, speciellt på helgerna.
Den kommande helgen är det veterinärundersökningen som kommer att avgöra så mycket. Kommer jag att kunna starta min kennel? Allt hänger på den veterinärundersökningen.
Nästa helg, 13-14, är det först utställning i Sjulnäs, Piteå, och sedan på söndag är det agility. Jag vet inte om jag är anmäld men jag ska vara funktionär i alla fall då jag är anmäld till kursen.
Ock så är det då kursen jag ska gå. Den börjar tisdag (den nionde) och ska vara färdig den 13:e, så det kommer att en stressig kurs.

Kan säga en sak. Cirkusen startar först på söndag och när det väl har börjat kommer det att gå skrämmande fort. Men den här veckan, fram till söndag kommer att gå så segt och långsamt så Andreas kommer med stor säkerhet att få säga åt mig att sluta tjata om allt. För jag kan ju inte annat än prata om det, det kommer ju att vara så stort för mig.
Visar det sig att Elven är frisk blir jag uppfödare. Är hon inte frisk så måste jag leva med att jag har en hund som antingen kommer att förlora synen så småningom, eller så har hon patella, en knäsjukdom… Då ska jag helst inte fortsätta med agility…
Efter söndag delar sig min väg, frågan är vilken väg det blir att ta…

Tror att jag glömt att skriva detta. Men om det visar sig att Elven är frisk kommer jag att avla. Jag får nämligen tillbaka nog mycket på skatten att jag anser mig ha råd till det.
Jag börjar till och med bli nervös för veterinärundersökningen nästa helg. Tänk om hon inte är fullt frisk… Eller tänk om hon är det! då får vi valpar i familjen om någon månad… Det är stort!

Så som det ser ut nu så blir maj full av händelser och jag och Elven kommer inte få så mycket vila på helgerna.
Vi har ju dels 7:e, då vi ska till veterinären och kolla PRA (ögon) och patella (knä) -statusen. Hoppas bara hon är frisk.
Och helgen efter är det utställning i Sjulnäs, Piteå på lördagen 13:e. Vill ju att hon ska få en tvåa så jag känner mig lugn när jag eventuellt avlar på henne senare. En tvåa betyder nämligen att hon har några fel man är ett nog gott exemplar för att det ska vara gott att avla på henne.
Sedan söndag, samma helg, är det agilitytävling här hemma. Det är egentligen tävling på lördag också, och då är det den egna klubben som anordnar den, men då den krockar med Dvärghundsklubbens utställning så får vi vara med på Gällivare HundUngdoms tävling istället.

Jag har blivit helt utställningsbiten, och har ändå aldrig själv varit med på en officiell, nationell tävling, bara tittat på. Så det ska bli roligt i maj.
Kommer nog också att anmäla mig till Gällivares internationella utställning i sommar.

Jag håller ju på att träna Elven på lite utställningshyfs men det går väl inte så jättebra. Hemma är hon ganska duktig men när jag i torsdags var och tränade med andra hundar i närheten tyckte hon bara det var tråkigt. Men hon var ganska trött också, hade tränat mycket under dagen.

Tja, nu blir det lite mera hund för mig, tänker se Scooby-Doo…

Det blev tack och lov inte en så lång dag idag. Vet inte om jag hade orkat det.
Har kommit på att min trötthet kan komma från att jag vaknar mitt i natten och måste gå på toa… Måste sluta trycka i mig flera liter juice innan jag går och lägger mig.

Fick Hundsport-tidningen idag. Och till min lycka stod det under Norra Norrbottens KennelKlubbs lilla spalt att en veterinär kommer upp till Gällivare i Maj för att ögonlysa och knäledsundersöka hundar. Kan ju inte bli bättre! Hade ju ändå tänkt ringa och höra ifall de hade någon ledig tid för det i Öjebyn i Maj. Nu kan jag få kolla så att Elven är frisk. Det kommer att vara skönt att få veta, men känner mig ändå lite nervös, tänk om det är något fel på henne ögon, blir det inte avelsförbud på föräldrarna och syskonen då? Eller är det bara föräldrarna? De har ju ändå gått i pension. Men om även syskonen blir det… Jag vill ju inte förstöra för dem…

I alla fall. Jag fick tid på förmiddagen, vid 13.00. Hoppas bara jag hittar dit, men svärfar har lovat skjutsa mig.

Ska gå och sova nu, och hålla tummarna att jag kanske får en ledig dag imorgon.