Vaknade såklart före tusan på morgonen i morse. Där vid fyra var väl första svordomarna sagda men jag lyckades somna om, tack och lov, till sex. Sedan var det bara att slå ihjäl tiden.
Den gick förvånansvärt fort. Jag hann inte ens äta frukosten färdigt innan vi skulle fara halv tio.
Så bara det iväg. Först till Porjus för att byta bil och sedan bar det av mot Gällivare och veterinärstationen.
Vi kom dit ca en timme innan jag hade bokad tid. Men vi for och tog oss en ragg till Malmberget och nu har jag fått se stängslet till den berömda gropen! Nja, var väl lika roligt att se den som vilken strand som helst, för allt jag såg var en sandkant i fjärran.
När det var tjugo minuter kvar for vi till veterinärstationen för att få vädra ur bilen, den var stekhet. Så satt vi där och väntade en stund i finvädret. Men fler och fler hundar kom. Jag gick in med vovven och möttes av sju hundar som nyfiket och hungrigt tittade på min lilla vovve.
Och så kom det. "Du kan droppa de här dropparna i ögonen på hunden medan du väntar på din tur". JAG skulle droppa saker i ögonen på min redan stressade hund…
Det hade varit lugnt om inga hundar fanns där inne, men jag fick inte vända henne på rygg som är det lättaste sättet att få henne stilla på. Jag fick ta hjälp av en kvinna som var där och hjälpte till med allt. Handen min fick fler droppar än vad Elven fick i ögonen. Men hon fick in dem och pupillerna blev stora som körsbär.
Hundarna blev färre och vår tur närmade sig, och så klart eldade jag upp mig mer och mer. Pappersarbetet som skulle skrivas var en utmaning då min hand skakade lite.
Hade nämligen ett litet problem. Då jag registrerade om Elven till papillon fick jag den nya stamtavlan utan någon notis om att hon var id-märkt, och då fick jag för mig att stamtavlan inte gällde längre. Så jag tänkte fråga veterinären om han kunde skriva dit det, eller ge mig något råd om hur jag får dit den själv.
Före oss var det en nervös finnspets som skulle kolla sin patellastatus. När den med ägare gått in var jag och Elven ensamma inne i väntrummet då många stod ute och väntade i det sköna vädret.
Finnspetsen, som jag sa var nervöst lagd skrek som om någon försökte flå den eller något så Elven blev väldigt skärrad.
Hunden kom ut och det var vår tur. När Elven insåg att vi skulle in i samma rum som finnspetsen kom ut från var det som om jag försökte ta honom till tandläkaren eller något. Hon vägrade. Men med lite flirt så gick det sakta och väldigt osäkert.
Veterinären var en trevlig prick. Jag tänkte att Elven skulle få bekanta sig med omgivning och lukter så jag tog mitt trubbel med stamtavlan först medan hon fick titta lite.
Stamtavlan hade en enkel lösning. Jag kunde nämligen skriva dit det själv, den blev inte mer ogiltig för det.
Så var det dags för ögonlysningen, och lamporna släcktes. Elven är ju så mörkrädd so hon tryckte sig mot mig. Jag kunde hålla henne i famnen så det gick ganska bra.
Inget som tydde på PRA syntes, och jag blundade när han sa det och andades ut. Första steget avklarat utan problem. Elven charmade så klart veterinär och assistent!
Så var det knä kvar. Jag tror inte jag sett Elven så skeptisk någon gång. Där stod en karl och klämde på HENNES bakben, inte en chans att det skulle gå bra. Hon stretade emot och vi fick försöka några olika positioner för att han skulle känna knäna bra utan att hon spände sig.
Och så kom det! Visar inget tecken på avvikelse!
Jag tror jag flög därifrån. Elven ville ju bara ut men såg ganska förvånad ut när ögonen inte reagerade som de brukade.
Jag ringde Andreas och berättade att allt var ok. Sedan ville han prata med Kjell och under tiden de pratade så gick jag och postade min kennelansökan. Uttröck nog några glädjetjut på vägen och om någon hörde mig trodde de nog att jag rymt från något mentalsjukhus.
Resan hem minns jag knappt. Var nog i någon form av chock.
När vi väl kom hem så var det telefonsamtal på checklistan. Först ett mail till Ewa på Dagsljus och sedan telefon till folk som var intresserade.
Nu är det så också att Elven har visat tecken hela dagen att hon inom någon dag kommer att börja löpa. Hon har skvättat överallt flera gånger än vanligt och det brukar vara ett tecken på löp. Så då var ett telefonsamtal till den eventuella tilltänkta hannen för Elven. Hans papper har nämligen nyligen gått ut och om det ska bli någon parning under den här löpen måste han ögonlysas inom tio dagar.
När allt var färdigt så bar det ut på promenad bara för att ha något att göra, annars skulle jag somna och vi var borta en bra stund. Men då jag kom hem och skulle sätta mig och skriva det här, då small jag. Sov över en timme. Har ju burit på den här spänningen en bra stund och allt bara släppte. Men nu är jag pigg, och har uppenbarligen skrivit en halv novell redan.
Nu bollen i alla fall i rullning. Valpar blir det, frågan är bara när…
