Elven.nu

Är rätt trött, men ska försöka sammanfatta min dag ändå…

Morgonen var ganska tråkig. Jag fixade med kommentarerna här på elven.nu men ides inte börja med taggarna då jag inte riktigt förstod vad jag höll på med.
JAg surfade runt lite och upptäckte att Kerstin på Nit Noys kommit hem med sin nya pomeranian-valp. så jag hörde av mig till henne och frågade när jag fick komma och kika lite, och titta på mina tre små shih-tzu skyddslingar. Det skulle gå bra på kvällen…

Så ringde telefonen och jag blev inkallad att hjälpa till lite och inventera på den lokala djuraffären. Jag erbjöd mig före nyår, för jag tycker faktiskt att det är kul att hålla på med hundgrejjerna i alla fall, även om det "bara" gäller att räkna dem.
Jag hann skriva fyra och en halv A4 på de tre och en halv timmarna jag var där. Är nöjd med det.

Så var det dags att ge sig iväg till Kerstin.
Väl där fick jag träffa en väldigt energisk liten 10 veckors pomeraninan valp som de kallar Loppan. Svart som natten, och lika busig och snabb i svängarna.
Jag gosades med Flisan och Pepsi (andra pomar) och så var det dags att se valparna.
I valprummet fick jag en överraskning. En fjärde valp fanns där, en svart en.
Det visade sig vara en valp som tragiskt förlorat sin mamma och Bell tog emot och agerade amma åt.
Så söta små!

Nä, ögonen protesterar. God natt!

Nit Noys G-kull och bonusvalpen

Igår kväll så hjälpte jag fem små Shih-tzu valpar till världen. Eller för att vara noga så hjälpte jag fyra till världen, den första hann komma innan jag var framme hos Kerstin.
Bell hade varit i öppninsstadiet länge, så länge att jag till och med hann vara hos Kerstin nio timmar, sedan fara hem och sova och vila upp mig några timmar, innan hon väl kom sig till att föda dem.
Men nu ligger de små i valplådan och snuttar på sin mamma, kan jag tro. Tre flickor och två pojkar.
Jag lärde mig så mycket om valpning under tiden. Eftersom jag bara varit med på valpningar med två valpar tidigare, så hade jag som ingen tid att titta, tänka och fråga innan det var över. Nu kunde jag titta på några och fråga under tiden. Hinna få in lite rutin och inte bara säga "Hjälp, hur gjorde jag igen?"
Nu hade jag allt inne så det fött på de sista två valparna. Torka lite, berömma Bell, föra protokollet med tid, kön och utseende samt väga och skriva upp vikten. Sedan lägga tillbaka valpen och försöka få den att förstå att man måste öppna munnen för att få mat. Nä, det var de ganska duktiga på, men en var bara så envis och pep för den ville ha mat, men fick ju inget i munnen.

Nyfödda valpar är så söta tycker jag, men jag är väl ensam om det. När de fortfarande är lite småfuktiga och okoordinerade. Innan magarna är sådär uppblåsta av all mjölk… Då är de så söta.