Elven.nu

Sitter nu i Skåne.
Det blåser på rätt bra men inte så mycket att husvagnen riskerar att blåsa bort. ;)
Flygresan igår var av det guppigare slaget men fram kom jag uppenbarligen.

Jag och Gina håller på att lära känna varandra och hittills går det åt rätt håll.
En charmig tös men jag anar ett hett temperament under den småblyga fasad hon hittills visat mig.

Sätter mig på flyget hem på torsdagmorgon.
Kramar till alla jag saknar! Speciellt Andreas och vovvarna…

Jag har tagit mitt beslut. Eller, ett beslut, jag har fler att göra.

Om en månad åker jag till Skåne igen. Jag ska hämta hem en jättevacker spetstik. Hon är av rasen Tysk Spets/klein, i färgerna svart och tan (se mer om henne här, på kennelhemsidan).

Tack Ewa för att jag fick chansen att ta över denna fina tjej, hon är den vackraste lilla spets jag sett. Du vet var hon kommer och jag ska ta hand om henne på bästa sätt.

Idag har jag för övrigt varit iväg till vårdcentralen igen.
Jag blev så leds igår natt när jag inte fick sova för att luftrören pep eftersom lövsprickningen just i dagarna sätter igång. Jag har av de senaste tio dagarna vaknat på det sättet sju gånger. Så under besöket till VC idag fick jag en injektion i höften (nej, höften är inte förfining av baken… jag fick den i höften) och förhoppningsvis hjälper kortisonet i höften över sommaren.

Vackra Gina!

Jag tänker inte säga mer om min vistelse i skåne annat än att jag och Theo (fd Flip) är i hemma i norrland nu. Inatt sover han sin första natt i Porjus utan mig. Jag tror det går bra, men jag hann nog bli lite för fäst vid honom… Det känns i mitt hjärta…
Han är så liten, vår Theo, och det gör att han ser ganska hjälplös ut. Jag hoppas bara, med hela mitt hjärta, att han tycker lika mycket om mig som jag tycker om honom.
Han är en osäker liten kille, men det ska vi jobba med. Han måste bli mer säker på sig själv.

Han kommer med Kjell och Kerstin imorgon. Jag ser så fram emot det. Men först en natt med mina flickor… Saknade dem så.

Lägger in en liten bild på killen.

Theo, i gräset 6/6-2007.

Så, då var jag framme i söder.
Resan gick bra, men visst tog det på kropp och huvud. Igår var jag ett litet vrak och visste knappt vad jag hette mot eftermiddagen och kvällen. Känd av huvudvärken igår, men inget idag.
Är hos Ewa på Kennel Dagsljus nu, och far till Sofia imorgon. Då får jag också träffa Flip, det har jag inte gjort ännu.
Idag har jag sett Skåne. Det kändes bara overkligt att se. Att Sverige kan se så olika ut…

Två och en halv dagar utan hundar trodde jag inte kunde kännas så tunga. Fast det märkte jag först jag kom fram till Ewa och hela hundhögen. Jag har försökt krama de flesta, i alla fall fjärilarna och några av kleinisarna. Fast nog längtar jag hem till mina egna.
Och till Andreas så klart.

Tack och lov. Jag hann bli nervös. SASstrejken är över och jag kan nog ganska säkert flyga hem igen på onsdag nästa vecka.
Jag, pappa och Fredrik åker söderut på torsdag eftermiddag. Det var sagt fredag tidigare men de var oroliga att inte hinna med båten på lördag. Vi kommer ändå inte stressa, vi kommer fram till Göteborg på lördag, som sagt.
I Göteborg hoppar jag på ett tåg, ner mot Perstorp. Har ingen biljett men jag var på resebyrån och frågade om det gick några tåg som man bara kan hoppa på, och det gick det några stycken så det får bli så…
Det känns så overkligt, att om en vecka ha en liten Flip i sin ägo.
Men hujja vilka stressade veckor jag har framöver. Jag får försöka vila upp mig riktigt mycket i söder. Det är resa, skolavslutningar, viltspår och städning nästa vecka.
Veckan efter det far vi till Umeå och där kanske man också får vila i och för sig, men även hundutställning.
Vi hinner knappt komma hem så är det begravning och sedan är det bara att jobba in hela månaden i affären.
Och mellan allt det här ska jag hinna starta upp företaget…

Så, nu sitter jag i skåne med valp i knät… Känns bra kan jag säga.
Vi fann varandra fort, och hon är inte lång efter mig om jag går någonstans, stannar jag sitter hon snabbt mellan mina fötter.
Första natten med henne har gått bra. Vi sov båda två många timmar och jag känner mig redo för resan hem, även fast det känns lite nervöst.
Om ni vill se hur vi ser ut så kan ni gå in på Andreas hemsida. Jag kan inte lägga in några själv just nu.

Om några timmar, fyra tror jag, sätter vi oss på tåget, imorgon vid två är vi nog hemma i byn. Ha det bra!