Elven.nu

Det mörknar bra nu på nätterna, och vad jag minns brukar inte lamporna ute gå igång förrän sista veckan i augusti. Det känns dystert, och inte blir det bättre av att jag inte får sova bra.

Jag har börjat reta upp mig rejält på lokala utestället och dess ljud under nätterna. Jag har tidigare sovit så bra när det har varit lite livat omkring mig, men nu stör det mig ordentligt. I så pass stor grad att jag börjat hata lägenheten och allt vad den står för. Jag vill härifrån och det är snarast.
Drömmen om eget hus har aldrig varit större, och nu kanske vi hittat ett… Inte idealiskt, men man får väl göra det idealiskt med tiden… Om nu allt bara går att arrangera praktiskt.
I nattens brist ljus ser det mörkt ut på alla fronter. Pga mörkret, bristen på sömn och min ovilja att vara kvar här vaknar pessimisten i mig och säger att jag nog blir kvar här för evigt. Att jag aldrig kommer härifrån förrän alla mina drömmar krossats och jag måste flytta för att jag inte längre får bo här.

Jag vill inte lämna kommunen, jag trivs här, här är mitt hem. Men det behöver inte betyda att jag stannar i tätorten. Jag känner mig inte trygg i centrum längre, vågar knappt gå ut nattetid oavsett midnattssolen eller gatlysen…
Tack och lov finns Andreas där. Han tar hand om vovvarna när jag misströstar och är ledsen. Han kämpar vid min sida för att hålla mig ovan ytan.
Just nu sover han… Jag vill inte störa. Han har haft en lika tung dag som jag, men sömnen kommer inte för mig ändå.

Jag vill ha vårt hus snart. Vill att företaget ska kunna utvecklas både på hunduppfödningsbiten och designbiten. Och har vi lite större kan vi också gå lite längre. Vi kan ha ett fast kontor, ett valprum eller två om det skulle behövas. En möjlighet att ha hundarna ute lösa på ett inhägnat område…
Drömmen…

Insåg just att jag har ett möte imorgon, dags för utbildning för en kund. Om jag inte fått sova blir det nog lite ansträngande att komma ihåg allt.

Det är så rörigt i mitt huvud. Så mycket att minnas, att tänka på, att få gjort. Tårarna kommer igen, sedan onsdag (farfars begravning) har de inte gått att hejda.
Jag är så trött.

Är någon villig att köpa och ge oss vårt tilltänkta hus så jag är ett steg åt rätt håll i alla fall?

Insomnia - Faithless

Deep in the bosom of the gentle night
Is when I search for the light
Pick up my pen and start to write
I struggle, fight dark forces
In the clear moon light
Without fear… insomnia
I can't get no sleep

I used to worry, thought I was goin' mad in a hurry
Gettin' stress, makin' excess mess in darkness
No electricity, something's all over me, greasy
Insomnia please release me and let me dream of
Makin' mad love to my girl on the heath
Tearin' off tights with my teeth
But there's no release, no peace
I toss and turn without cease
Like a curse, open my eyes and rise like yeast
At least a couple of weeks
Since I last slept, kept takin' sleepers
But now I keep myself pepped
Deeper still, that night I write by candle light
I find insight, fundamental movement, uh
So when it's back this insomniac take an original tack
Keep the beast in my nature under ceaseless attack
I gets no sleep
I can't get no sleep…

Sov riktigt dåligt igår natt. Sov tre timmar inatt. En-två timmar fick jag mig i bilen idag.
Ska jobba i butik imorgon, och ändå sitter jag här. Ögonen vidöppna, kan bara tänka att jag MÅSTE sova och därför kan jag troligtvis inte.

Nu är mina tankar att skriva ett inlägg jag tänkt skriva ett tag, men som jag inte kommit mig för att göra, för jag vet inte om det är för personligt eller inte. Jag ska i alla fall göra ett försök.

Jag är en väldigt otrygg människa. Jag behöver ha framtiden planerad för att må bra. Jag behöver veta precis hur morgondagen blir för att jag ska vara en lugn och harmonisk människa.
Lugn och harmonisk är förresten det sista man kan kalla mig. Jag kan väll ha norrlänningarnas lugn då och då, men harmoni har jag sällan upplevt.

Just för att jag hela tiden behöver kontrollen över vardagen, är jag nog en ganska krävande människa att leva med. Blir inte dagen som jag planerat blir mitt humör ojämnt på sekunden, och det kan resultera i allt från ilska till dysterhet och ledsamhet.

Nu verkar det ha förvärrats också av den stundande operationen av min visdomstand. Jag är riktigt nervös hela tiden fast det är 20 dagar kvar, och jag har känt av oron och nervositeten säkert 20 dagar redan. Jag bryter ihop och grinar för ingenting och allting, jag blir arg för minsta lilla, jag tar illa upp för saker som inte ens har med mig att göra, jag är extra känslig helt enkelt.

Andreas surfade runt på nätet en natt för någon vecka sedan, och han sprang på något. En sida som handlade om GAD (generaliserad ångestsyndrom). Han visade den för mig morgonen efter och bad mig läsa det. Såklart tog jag illa upp, "det är inget fel med mig!" men så började jag läsa och sätta mig in i det, och jag började fundera, att det kanske var något som inte stämde med mig.

Jag tar stress ganska ok tror jag, jag är i alla fall kall och klartänkt i vissa situationer som är stressande för andra. Men däremot så blir jag stressad om jag inte vet vad som kommer att hända.
Jag oroar mig ofta, för det mesta faktiskt. Oroar mig för framtiden, för morgondagen, för om jag sårat människor omedvetet eftersom jag själv tar ganska illa upp för saker som inte ens berör mig.
Jag har huvudvärk ofta, jag är rädd och orolig, jag känner vanmakt, jag blir lätt irriterad och har svårt att sova periodvis. Det är lite för mycket från den texten som passar in…
Vad jag däremot inte har är koncentrationssvårigheter.

Jag gjorde ett försök att inte ge mig tid att tänka på stundande tandläkarbesök genom att sätta mig själv i arbete med olika projekt. Hemsidor, lydnadsträning med River, research om Macdator, inventering på djuraffären, läsande av böcker mm…
Och jag mår bättre när jag gjort det, men jag kan fortfarande inte slappna av när jag inte jobbat mig tokslut. Jag får inte sova pga mina tankar på lugnande medel och skalpeller.

Ifall jag nu har GAD så har jag nog en lättare form. För jag låter inte min oro ta över hela mitt liv men att mista mamma var nog den händelse som orsakade det, för jag tror inte det finns i familjen sedan tidigare.

Jag blir livrädd att jag ska förlora människor nära mig för att jag är såhär, jag vill ändra på mig, och nu har jag gjort ett försök och sett resultat. Frågan är bara om min kamp kan skada på något sätt. Ifall jag försöker ockupera mina tankar för mycket och blir utbränd eller något.
En diagnos verkar jag inte kunna få pga min ålder. Men vetskapen kan kanske hjälpa en bit på vägen.

Äntligen helg! Men inte vet jag om det kommer bli mer vila för det… Mycket ska fortfarande in på Brukshundklubbens hemsida.
det har blivit väldigt mycket datortid senaste dagarna. För mycket. Har träsmak i ändan för att jag måste sitta upprätt och skriva på tangentbordet många timmar per dygn. Men tro inte att jag klagar! Absolut inte, det här är ju kul!

Jag försöker hela tiden lära mig nytt, vilket Andreas får erfara. Det är han som blir utan sömn för att jag väcker med frågor när han lagt sig att sova.

Men nu stundar helgen, och den inleds med några timmar Monopol hos grannen…

Jag hoppas få sova nu, när undersökningen är över. Hoppas det vad där skon klämde och inte att jag vänt dygnet helt åt…

Jag var i Luleå idag, men inte för någon rolig tur. Jag skulle röntga tänder och käke och det gick väl ok. Men hujja vilket tortyrredskap röntgenapparaten var! Hakan i en kopp men den fick inte ligga an neråt utan jag skulle trycka framåt och så två spröt som höll fast huvudet någorlunda (inte alls, den gled av hela tiden). Jag har svårt att hålla käken stilla, bitandes om något, pga ojämnt tränade muskler och tänk er då att gör det om och om och om och om igen. det var ju inte bara en plåt, det var tre. Rita mig i ansiktet skulle de också. Fina svarta streck på vänstra kinden.
Träffade jag min tandläkare/kirurg idag också. Trevlig kvinna. Hon var förstående och så, och det var skönt. Jag kan ringa när jag vill om jag har frågor. För frågor kommer jag nog att ha.
Röntgen visade nämligen inte så bra saker. Läkaren hann bara se en plåt innan undersökningen så jag får reda på mer om några dagar, men den plåten sa att jag har en krok på åtminstone en rot som ligger farligt nära nerver, och det fanns risk för nervskador vid en operation. Men jag tar hellre det än att den jäkeln sitter kvar.
Jag kommer opereras i februari, med bedövning och lugnande medel. Jag valde det själv, har varit så himla nervös för den här undersökningen, att jag nog kommer vara ett nervvrak i februari. Bra var det i alla fall att jag fick en tid efter marknaden, så jag hinner äta upp mig inför veckan/veckorna med soppa och/eller mosad köttfärs.

Har i över en vecka nu försökt vända dygnet till en normal tid. Jag började nämligen vara uppe till morgonen och gick och lade mig vid 5-7 på morgonen. Inte en bra idé att gå och lägga sig när det börjar ljusna kan jag tillägga, för det vande min kropp sig snabbt vid. Och nu har jag som sagt ledsnat på att vara vaken, enbart på dygnets mörka timmar.

Jag tror jag hunnit prova allt för att få tillbaka en normal dygnsrytm. Men nu har det slutat med att jag sover tre timmar i stöten, två gånger om dygnet istället. Det är ännu värre…
Så nu gör jag ett sista försök, den här veckan, att vara VAKEN ett dygn och gå och lägga mig imorgon kväll, men vaka inatt. Jag gissar att det blir endel koffein, men det är sådant man får ta. Jag orkar inte det här längre.
Klarar jag inte att vända den här veckan så väntar jag till vansinnet hos käftis (läs tandläkaren) nästa vecka är över och ringer en läkare och frågar om jag kan få några sömntabletter…

Jag tror min utdragna förkylning berott på avsaknaden av ordentlig dygnsrytm. Jag har inte kunnat somna förrän under morgontimmarna, alltså där mellan fyra och sju på morgonen. Alltså så har jag, om jag fått sova i ett sträck sovit snällt förbi de ljusa timmarna på dagen, och vaknat först när det börjat skymma.
Visst har jag väl gjort halvhjärtade försök att vända på dygnet, men det har inte hjälpt. Har jag väl lagt mig tidigare så har jag bara sovit tre timmar i stöten, tre gånger på dygnet istället.
Det får en att må riktigt konstigt att inte se mycket dagsljus.
Men nu satsar jag helhjärtat. Har fått sova två timmar, men tvingade mig upp nio i alla fall. Hoppas jag har disciplin nog att hålla det.

Är förövrigt "On call" igen, ifall det blir några valpar hos Kerstin (Nit Noys kennel) och de behöver ett par extra händer har jag erbjudit mina…

Jag har senaste tiden haft svårt att sova. Jag har lagt mig vid ett och vaknat vid sex-sju tiden, trött. Så igår försökte jag lägga mig timmen tidigare, och vad händer… Jag vaknar klockan fyra istället, och jag kan verkligen inte somna om.
Det verkar dessutom bli en dag med migrän. Har synstörningar just nu, och jag vet att det kommer bli en tung dag när jag inte fått sova och inte kan somna om.

Jag blev riktigt chockad imorse förresten. Jag slår på TV:n där vid fyra, då en hel del barn kan vara vakna, så vitt jag minns. Och jag möts av ett mycket lite barntillåtet program. Jag tänker inte säga vad det var, men jag generades…

Jag har haft halsbränna tre dagar i rad eller så, men jag har lyckats spåra det tillbaka till ett nytt kosttillskott jag börjat ta. Eller nytt och nytt, jag han använt det tidigare och kan inte minnas dessa biverkningar. Men jag får nog sluta med det. Hatar att ha halsbränna.

Fick plötsligt lust att se Scream filmerna igen. Måste vara något behov att plåga sig själv som kom på, eller så är det för att det just var "The Jamie Kennedy Experiment" på TV. Världelöst program förresten…

Nä, dags för dagens första drink mot huvudvärken. Om jag är grinig under dagens eventuella grillning för mina vänner ursäkta, men jag är gärna med i alla fall.