Elven.nu

Jag har fruktansvärt dåligt samvete just nu. Har haft det hela eftermiddagen och kvällen.
Min hund, Theo, som samägs och bor med svärfar har varit hängig i ett par dagar. Har inte trott att det varit så allvarligt. Att han haft en släng av vintersjuka som också går hos både hundar och människor (både kräk och skitsjukan gör det).
Idag var svärfar så orolig att han kom in så jag fick titta på Theo… Trodde det kunde vara fulla eller inflammerade analsäckar, men, det var något värre…
På något sätt har han fått ett jättefult, väldigt inflammerat sår i ändan, men inte alls där analsäckarna är. Det var varigt och Theo var allmänpåverkad och hade feber. Och ont!
Efter rådgivning med jourveterinären hos Djursjukhuset Gammelstad tvättade jag såret rent (och det tog sin lilla tid) och så fick han smärtstillande som jag haft hemma sedan en sjukdom på annan hund.
Han har mått lite bättre mot kvällsidan rapporterar svärfar och imorgon kommer den lokala veterinären kontaktas som kan kolla hur behandling ska fortsätta…

Men jag kan inte låta bli att älta… Theo har ju varit hängig (troligtvis pga febern) i några dagar… Hur har JAG kunnat låta honom lida så länge? Hur har JAG kunnat tycka att "det är nog inte något farligt" när svärfar låtit så orolig?
Magen vrider sig på mig, jag lider med min lilla kille…
Hur han har fått såret vet vi inte. Om det har att göra med analsäckarna ändå, att han släpat ändan efter sig och skrapat upp ett sår…

Som om mitt dåliga samvete inte vore nog ha jag en äckligt hård migrän. Datorskärmen är på den lägsta ljusinställningen och jag sitter i ett mörklagt rum.
Men sova… Det kan jag inte, och medicinen ville så klart inte verka fullt ut den här gången. Så delar av huvudvärken är kvar, likaså illamåendet och ljuskänsligheten. Tur att det är natt och så många ljud inte förekommer heller… Då hade jag väl kvidit under kudden också. Det är väl mitt straff.

Jag har under två dagar stortvättat hemma. Allt är tvättat och rent nu och det är bara de tjocka munkjackorna med huvor och fickor som ännu inte torkat.

Jag är ganska så slut i kroppen, men huvudet jobbar vidare och ha gett mig lusten att bege mig ut tre turer med hundarna för att träna dem lite var för sig ute.
Frågan är hur många jag orkar… Är jag helt slut efter första hunden?

Står och velar också hur jag ska göra med SDHK:s utställning i Piteå i augusti. Har bra lust att fara med Theo… Han bör vara fullpälsad då, och kanske han kan få lika bra kritik som i Gällivare…
Ännu finns det tid att fundera. Anmälan går ut om ca 12 dagar…

Och så var det utställningarna i Sundsvall. Hur gör jag med dem? Vill så gärna fara med Theo och Gina, men så klart så är de på olika dagar och krockar med varandras specialer. Vem av dem ska jag välja, och hur tar jag mig dit, och vart ska jag bo…
Har River valpar då (11-12 oktober)? och kan jag i så fall lämna dem med husse?
Ett jäkla krångel…

Jag vill så mycket, men så mycket hänger på andra… Måste se till att få det här körkortet någon gång…

Utställningen gick bra i helgen. Theo blev BIM (Bäst i motsatt kön) och fick sitt första Cert.
River blev andra bästa tik och fick Reserv-CACIB.
Läs mer om det på kennelns nyhetssida.

Nu går jag bara runt och är trött och lite småborta. Men jag hoppas en natts god sömn ska kunna fixa det så jag är någorlunda pigg när jag anländer till skåne på måndag.

Sov gott alla där ute!

Utställning igår i Sjulnäs.
Är nöjd med dagen som helhet, även fast vi åkte fel först. Är van att även rasspecialerna är på samma plats som den större utsällningen, så vi for till den först. Men det stod inte heller annat i det PM jag fått hemskickat, så inte så lätt att veta. Men med hjälp av hjälpsamma parkeringsvakter kom vi rätt till slut.

Det var 20 papillon anmälda (och 2 valpar) 7 hanar och 13 tikar. Theo fick en etta, blev placerad tvåa i unghundsklass med ett CK och så blev han 4:e bästa hanhund, kritiken var jättebra.
River hade ett hårdare motstånd. Av de 13 tikarna var 8 anmälda i unghundsklass. Hon fick en jättebra kritik, fick en etta, men blev inte alls placerad i unghundsklass. Hon ville inte riktigt visa sig till en början och gick inte alls bra på hela första varvet. Hon hade inte en bra dag helt enkelt och det får man ju ta, det kan ju hända den bästa.
Läs Kritikerna på Rivers och Theos sidor på kennelhemsidan.

När det var avklarat gick vi en sväng till det stora området och kollade in läget. Det var ju underbart väder och mycket människor och hundar. Träffade lite folk man känner och pratade lite strunt en stund, men sedan for vi hem för jag var inte riktigt pigg. Hade varit vaken sedan två på natten då jag lade mig lite för tidigt kvällen innan.

Idag väntar nu lite vila efter en lite småjobbig morgon och ikväll fortsätter min ringsekreterarkurs.

Gårdagen hade inte bara tråkigheter med sig, Med Mollys bortgång och allt.
Det var nämligen dags för papissarna att ögonlysas och knäledskollas.

Resan till Öjebyn startade utan minsta nervositet. Men för varje mil som lades bakom oss, desto mer kröp nerverna fram. Så mycket hängde ju på bra resultat.

Att droppa i ögonen var inget problem när man var två. När jag skulle lysa Elven 2006 fick jag ju både hålla henne, hålla upp ögat och droppa själv och jag använde väl upp en halv flaska inna jag fick in två droppar i hennes ögon.

Och så denna väntan. Att bara sitta och titta på sjuka hundar är inte kul när man är nervös. Eller alla var inte sjuka, bara sövda för HD röntgen.
Men så var det dags och på darrande ben klev jag in i den mörka rummet, med River vid min sida.

River var otroligt nog den hund som skötte sig bäst. Hon försökte bara krångla sig ur veterinärens grepp när en annan hund gnällde någonstans. Och jag fick en så rolig blick av henne när han kände på hennes knän… Den var som "Matte… Det här var en närgående domare!", för hon stod ju på ett bord…
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Så var det brosan Theos tur och han har ju sådana problem att stå stilla. Han gör ju stora ögon för ingenting, men nu försökte han verkligen knipa ihop dem så hårt han kunde. När inte det fungerade så försökte han klättra upp i veterinärens knä, men karln var duktig och utnyttjade det och fick ett bra grepp och kunde fullfölja resten av ögonlysningen.
Knäna gick utan problem, förutom att han inte ville stå på frambenen heller, utan ville ligga i mitt knä. Men det var snabbt över.
Resultat: Öga U.A, Patella 0/0

Och så var det Elven som man tycker ska vara veteran. Men hon ville inte alls vara med igår.
Hon flackade med ögonen och ville inte titta på vet, och så försökte hon krypa upp i famnen på mig.
Men det var ju klart sedan, för hon har ju redan kollade knän och det behöver man bara kolla en gång.
Resultat: Öga U.A

Nöjd men trött for vi hem och jag uppdaterade kennel-anthems.com…

Vaknade klickan fyra på morgonen med rejäl värk i kinden, nästäppa och full blåsa, så det var ingen chans att somna om. Så jag klev upp, tog värktabletter vilade på soffan framför TV:n och sedan var det arbete framför datorn som gällde. Mailade endel mail jag tänkt skriva ett tag och fortsatte sorterande av fotona. Ju mer jag sorterade, desto mer saknade jag Theo… Jag kom nämligen fram till bilderna på killens ankomst ill norr och blev sentimental.
Så när klockan närmade sig sex hörde jag av mig till svärfar för att höra om han var vaken och villig att ta emot mig om jag kom med bussen som gick kvart över sex. Det gick bra så jag klädde mig snabbt och stressade iväg till bussen.

Väl framme möttes jag av en osäker Theo, för jag ville inte tjuta som jag brukar när jag ser honom. Det gjorde helt enkelt ont att göra det. Men jag var tvungen, han kände ju inte igen mig. Men hujja vilken glad svans jag fick när han förstod att det var jag.
Sedan var det bara gos och kel som gällde. Lite träning också. Det är så trist att man inte kan klicka in honom, för han hoppar lätt en meter av skräck när man gör det… Men jag såg at tjag fick igång tänket på honom och då slutade jag, vill inte trötta ut honom och få honom att tycka att träningen är tråkig.
Vi tog en promenad, bara jag och Theo, men det var inte populärt. Han ville hellre gå med husse och Molly. Så när vi vände om och började gå hemåt igen drog han! Han har aldrig dragit tidigare för han har lite känslig hals. Och så kom vi hem till svärfar och till Theos förskräckelse var ingen annan hemma. Så vi gick ut igen för att söka reda på dem. Och oj vad glad killen blev när de återfanns.
När det närmade sig tiden att åka hem kom jag på att jag skulle duscha Theo innan jag åkte. Att duscha Theo går jättebra, han står stilla och är så snäll. Problemet är bara att all tillit brukar skakas om och han blir väldigt osäker om man ska göra något annat jobbigt med honom och man brukar inte kunna närma sig honom timmar efter. Han springer bara iväg och gömmer sig.
Men döm av min förvåning när lillkillen verkade tacksam och var lika go som innan duschen. Jag tror han börjar bli vuxen.

Jag var hemma halv elva igen och då var det bara att vila. Var helt utpumpad och var rätt öm i kinden. Så efter några timmars sömn är jag ganska pigg igen, men har gett mig attan på att inte ta några värktabletter förrän värken är outhärdlig.
Jag kommer hädanefter säga värk i kinden, för tanden kan jag ju inte säga, den är ju borta. Och randraden känner jag inte när jag biter ihop så nerven är nog påverkad. Frågan är om den skadades vid utdragningen av roten eller om det beror på svullnaden.
Jag bekymrar mig inte i alla fall. Är glad att jag inte har ont där i alla fall.

Ser ni mig ute (vilket inte är så troligt då jag nästan isolerat mig igen) de närmsta dagarna, snälla, bortse från min bulldog-kind…

Jag är påväg till Porjus för att träffa Theo. Jag ska klippa lite klor och så, trimma tassarna lite och kamma ordentligt igenom honom och se så inte han också fått eksemet som Elven hade över jul-nyår.
Måste lämna datorn ett tag tror det blir nyttigt. Ska försöka få något nytt foto på lillkillen. Han har fått sådan hiskelig päls i vinter…
Och ikväll när jag kommer hem bär det av till klubblokalen för styrelsemöte och utvärdering av hemsidesstarten. Fullplanerad Måndag med andra ord.

Ha en bra dag!

När jag var ner till Sundsvall i oktober på hundutställning så träffade syskonen sin syster Edit. Hon bor just i Sundsvall med sin matte och lillhusse.

Min kamera ville inte alls fungera i de förhållanden som var (inomhus med dålig belysning). Blixten slog hela tiden fel och jag ides inte tjorva och blända en massa hundar bara för några foton.
Men Edits matte och hennes bekanta fotade lite, och i dagarna fick jag några av dem på mailen.

Människor från vänster: Johanna och Lotta.
Hundar från vänster: River, Theo och Edit.

Det var kul att se Edit. Hon är lika liten som Theo, om inte mindre. De var ganska lika varandra, och River var verkligen det svarta fåret i kullen. De två små väger ca två kilo var, medan River väger lite över tre och ett halvt.

Det gick bra för hela kullen i Sundsvall. De fick alla ettor båda utställningsdagarna och Theo och Edit fick var sitt CK, första dagen, och River blev bästa juniortik dagen efter.
Jag tror definitivt att jag kommer åka på de utställningarna nästa år igen om jag bara kan.

Den 1:a januari kom jag på att nu var det tid att göra en enskild kennelhemsida.
Sagt och gjort. Senaste två dygnen har jag intensivt suttit och pillat med den sagda sidan, och idag är den nog klar för att läggas upp och presenteras för världen.

Adressen till sidan är http://kennel-anthems.com och ni är välkommna att titta in på den, om ni är intresserade.
Jag är så innerligt stolt över den, tycker väldigt mycket om den…

Tanken är också att bloggen ska få nytt utseende, men det får nog vänta några dagar. Jag måste sova igen den sömn jag förlorat de senaste dagarna. Jag har till och med drömt om hemsidan och inte fått nog med ro att sova, utan jag ville jobba vidare med den, till den var klar.

Förresten, gott nytt år alla där ute!

God jul och gott nytt år alla läsare!

Det kommer nog inte att skrivas något nytt här på ett tag. Jag ska byta tema på bloggen och sidorna och under tiden vi lägger in och jag redigerar så får vi se hur mycket som skrivs…

Hoppas alla har bra kommande helger och att ni blir nöjde med alla arrangemang.