Elven.nu

Samma dag som min dator gick sönder var jag på ett litet äventyr.
Jag klev upp tidigt som tusan, i alla fall enligt mina hundar som gav mig konstiga blickar när väckarklockan ringde. Det var dags för svärfars hund Mollys vårklippning.
Så, jag satte mig på bussen mot Porjus, redan innan skolskjutsbarnen klivit upp och gav mig iväg. På natten hade jag inte sovit bra så det verkade inte bli en så jättebra dag.
Bussen var framme klockan sju och jag satte igång med en gång.
Molly, som är ganska van att jag tjorvig och gormar med henne ville verkligen inte ligga ner och vara snäll till att börja med. Men sedan insåg hon vad jag höll på med och då var hon så snäll och duktig lillgumman.
Hennes päls hade blivit rejält tovig under vintern så det var bara att använda en kam och sax, även fast de är mina verktyg jag behärskar bäst var det tungt. Det var nästan som att klippa fårull på vissa ställen. Tovorna låg väldigt tätt mot huden.

Svärfars Molly, under friseringen.

I halvtid tog vi en timmes paus och gick runt i byn med en halvklippt hund. Det såg inte klokt ut och man kunde inte annat än att fnissa när man gick där.
Sedan var det bara att sätta igång igen. Jag fick då och då skakningar och vi kom fram till att det var för att jag inte ätit eller fått i mig bra med vätska på dagen. Men inte slutade jag för det. Kjell fixade mat och dryck och jag åt under tiden…
Under de sista stressade timmarna kom även Andreas. Det var skönt att ha stöd av både svärfar Kjell och Andreas, för vid det laget var jag rejält trött. Både i kropp och huvud.
De sista två timmarna var stressiga. Osäkerheten om man skulle hinna med sista bussen gjorde att ansiktet inte klipptes som jag önskat, men jag ska fixa det nästa gång jag träffar henne.
Allt som allt tog det nio timmar. Och på onsdag och torsdag var jag nästan sängbunden för att ryggen värkte något innerligt…

Nå vad tycker ni? Någon förbättring?

Molly, före klippning.

Molly, efter klippning.