Elven.nu

Nu har elven.nu vilat i över ett halvår och jag har velat vad jag ska göra med denna sida. Samtidigt vill jag gärna ha kvar denna och försöka ändra mig och skriva nyttiga, intressanta saker istället för hur taskigt jag mår…

Mycket har hänt sedan November… Klein-valparna kom och flyttade. Gina var en duktig mamma, både och föda och ta hand om dem. Alla valparna flyttade till Norge, en kommer troligtvis flytta vidare ut i europa, om han inte redan gjort det.

Mana har kommit… Mana är min Collie! Jess, fick henne tillslut och hon är redan över halvåret!

Andreas har hunnit vara i personlig konkurrs och löst sig ur den. Därav inte så mycket skrivet. Det var en känslo-berg och dalbana ett par månader men nu är det som sagt löst och han har fått jobb.

Vi är inte i hus ännu men söker aktivt. Både i Jokkmokk och i Porjus. Men det är få enplanshus till salu på båda ställena. I alla fall någorlunda friska enplanshus…

Har jobbat som ett djur, både ideellt och med firman.
Kroppen skriker efter semester så planerna är att fara till stugan i helgen, bara jag och vovvsen (tikarna).

Ska åter till tandläkaren imorgon. Det är enorm väntetid så småhålen som beslutades skulle lagas för ett år sedan har ännu inte lagats. Har fått göra tre rotfyllningar varav två inte är klara, de ska slutföras imorgon.

Och, jag kan inte alls sova inatt. Jag hoppas det bara är nerver för tandläkaren och deklarations-påskrivande imorgon.
Ska nog försöka blunda en stund till, och ses förhoppningsvis efter helgen igen.

Förresten vill jag tipsa om ett viktigt projekt om Collies mentalitet som pågår på SLU just nu. Har du ägt eller äger du en collie gå in och läs mer här.

Idag var det milt väder ute. Inte blött, inte kallt.
Så, jag trotsade min förkylning, packade in valparna i en hundväska full med filtar, tog River med och susade upp till pappa och kastade valparna i närmsta driva…
Nä, så illa var det inte. De fick sitta på en filt och om de ville fick de prova på att ta några steg i snön. Det gick bra. Vet ju inte när de får komma ut nästa gång.
Dock finns det filmbevis!

Eftersom jag ännu inte släpper in folk att hälsa på hos oss och valparna, tänkte jag ändå visa upp den för omvärlden… Med rörlig bild.
De har ju blivit lite roligare nu, de leker ju lite, men att hinna få dem på film när de inte somnade mitt i allt var en utmaning.

Håll till godo!

De har hunnit bli stora nu, mina pojkar.
Tre veckor blev de igår.

De äter nu vanlig mat med frisk aptit, men visst äter de från mamma också. River hade dock lite lite mjölk så det blev att introducera foder för dem redan när de var 15 dagar.
Klorna har hunnit klippas kanske 8 gånger tror jag. De växer verkligen fort. Fick ju till och med klippa dem innan valparna var ett dygn gamla, de var redan då så långa.

De är på benen, om än ostadigt. Men de försöker sig på några tjurrusningar.
De leker med varandra, eller, bråka är väl med rätt att säga… För oftast så sover den som blir attackerad.

Amazing Armin är fortfarande inte tingad… Sugen någon?

Almighty Amadeus flyttar hem till sin pappa.

Admired Adagio eller "Adde" som vi kallar honom stannar i kenneln men flyttar till Porjus till Theo och Kjell…

Så var den första kullen född.
Tre stora, starka killar föddes igår vid lunch.

Klockan sex igår morse fick River sina första värkar och en halvtimme senare kom vattenblåsan.
Men sedan, sedan kom inget alls, trots starka värkar…

Två timmar gick sedan vattenblåsan så ringde först till distriktets vet. Men satt en valp verkligen fast, som jag anade så kunde inte han göra något… Så det vara bara att sätta sig i telefonkö hos Gammelstads djursjukhus.

Veten jag fick prata med sa att jag med tanke på att jag befann mig 14 mil bort och att det redan tagit två timmar, med en gång skulle sätta mig i bilen och komma, och det vi gjorde.

Väl framme blev det kläm och känn och röntgen, och visst satt det en valp fast, en stor en…
Under tiden plåten framkallades hade dock River fått så kraftiga värkar att en fosterblåsa började synas på henne, så när veten kom tillbaka med plåten bad jag henne känna om den ev kunde komma ut "vanliga" vägen.
Men icket, den låg fel och hade inte en chans att komma ut den vägen.

Så, jag fick se min River bäras bort och in på operation för att snittas.

En knapp timme senare kommer vet och säger att det gått bra, att tre hanar sett dagens ljus, alla valpar som fanns i magen levde.
River var dock lite medtagen så hon fick stanna en stund till inne på uppvaket.
Så, innan valparna hade burits ut till ett rum vi kunde vara i, fick de mest inblandade i historien, Andreas, pappa och hanhundsägaren lugnande samtal.
Valparna däremot bars ut i en kuvösliknande grejj. Tre enorma papissvalpar låg där i.
De protesterade. Visst var det varmt och gott, men de ville ha mat! De ville ha sin mamma som ännu inte var där.
Kirurgen som snittat River kom ut och berättade vem som suttit fast och att allt gått bra undr operation och visade hur vi skulle hålla igång cirkulationen på valparna tills dess att River kunde ge dem mat.
Och det jag gjorde. Valparna väsnades och protesterade vid mitt gnuggande, men det visade ju bara att de fått mer energi…

En sköterska kom med River och sköterskan berättade att hon sett normalstora papillonvalpar och dessa (mina tre pojkar) var enorma i jämförelse.

River var halvt vaken, halvt inte. Hon tittade trött på det underligt låtande små varma pälsklädda sakerna som lades vid hennes mage, en kunde hon pussa på. Men sedan gav hon mig bara en förvirrad blick och lade sig att fortsätta sova.
Tio minuter fick valparna äta, sedan packade vi in oss i bilen och styrde hem.
Jag med valparna inne i tröjan för River hade lite frossa och fick ligga under en filt. Hon var även ostadig och rullade endel hit och dit.
Efter halva Resan hade hon dock kvicknat till och funderade varför mattes tröja lät så konstigt.
Hon fick ha en valp åt gången att dutta lite med under resterande resa, bara för att de skulle binda sig till varandra redan då.

Och så var vi hemma och husse fick valparna i sina kläder istället medan jag tog hand om River på kisstur, duschade av henne blodet som var kvar i pälsen efter snittet och städade valpstationens kaos som vi lämnat i hast på morgonen.
Jag vägde valparna innan jag lade ner dem till River. De vägde mellan 212-235g… Normalt väger de kring 150g har jag för mig.
De hade varit omöjligt för henne att föda fram på egen hand…

River slog sig snabbt till ro, en visste väl inte egentligen hur hon skulle sitta eller ligga för att lättast skydda, pussa och mata dem.
Jag och Andreas har gått skift hela tiden för att vakta River, för hon har inte riktigt velat lämna navlarna eller sitt snitt ifred.

Sömn har det inte blivit mycket av. River gick ju ett dygn med låg temp innan hon började krysta, så ingen sömn den natten, och natten före det kunde jag inte sova för oron att något skulle gå fel höll mig vaken.
Jag är ännu rätt sliten efter skiftgång inatt. OCh så behövde ju alla mjuka saker från valpningens alla skeden tvättas. Det kom endel vatten från vattenblåsan och det rann även fostervatten ur River under bilresan. Och så klart fanns ingen annan tvätttid än nu på morgonen…

River är så tunn nu. Det är ovant att lyfta henne efter att ha känt 5 kilostyngden en tid.
Hon måste haft enormt mycket fostervatten…

Just nu ligger River på sidan och sover och alla valparna äter.

Valp 1
Det var han som satt fel. Han vägde 222 gram.
Han har samma teckning som sin mor och en liten bonusfläck. Han har Rivers vita i ansiktet, lite bredare dock, men han har också hennes fläck vid höften, fast på motsatta sidan.
Han har även en fläck vid svansen, som sin far, men valpens fläck går lite längre ut på svansen tror jag…

Valp 2
Den här var den minsta med 212 gram, inte för att 10 gram gjorde honom så mycket mindre.
Han har ett vitt parti som går hela vägen från nos, över hela huvudet och kopplas samman med det vita på halsen. Han har tre fläckar på kroppen, en mitt på ryggen, en vid ena "armen" och en vid svansroten.

Valp 3
Den här var störst med 235 gram.
Låt er inte luras av hur teckningen på huvudet ser ut nu… Den lilla pricken kommer att växa ihop sig med den övriga pigmenterade delen och han kommer få en fin bläs.
Övrig teckning är mycket lik valp 1:s. Även valp 3 har Rivers höftfläck, fast på fel sida, och han har pappas fläck vid svansroten…

Det var ett äventyr och nu är jag en erfarenhet rikare. Nu ska vi se hur resten av resan går…

Det kanske inte ser ut som det i min lilla kalender, men den kommande veckan och nästa vecka är så sprängfyllda med aktiviteter för min del att jag inte riktigt vet var jag ska vända mig.
Möten och annat som rör företaget och så har jag inte lagt upp i kalendern.

Var jag ska ha tid med ringsekreterarutbildningen är en liten gåta, men det löser sig säkert det också.
Och midsommar spenderas på hundutställning, precis som det ska vara!

Under de kommande elva dagarna kommer jag att springa runt, lätt förirrad, var förberedda på det…

Men så efter de elva dagarna kommer min belöning… Min enda semester i sommar. Min resa till Skåne, för att hämta Gina.
Så jag ser fram emot det, tror inte ni förstår!

De har nämligen smått där nere också…
Några små collievalpar har pluppat ut och är väl någon vecka när jag kommer ner, så glutta lite i en dörröppning hoppas jag på, ett ögonblick när jag inte lär känna Gina förstås.

Är rätt trött, men ska försöka sammanfatta min dag ändå…

Morgonen var ganska tråkig. Jag fixade med kommentarerna här på elven.nu men ides inte börja med taggarna då jag inte riktigt förstod vad jag höll på med.
JAg surfade runt lite och upptäckte att Kerstin på Nit Noys kommit hem med sin nya pomeranian-valp. så jag hörde av mig till henne och frågade när jag fick komma och kika lite, och titta på mina tre små shih-tzu skyddslingar. Det skulle gå bra på kvällen…

Så ringde telefonen och jag blev inkallad att hjälpa till lite och inventera på den lokala djuraffären. Jag erbjöd mig före nyår, för jag tycker faktiskt att det är kul att hålla på med hundgrejjerna i alla fall, även om det "bara" gäller att räkna dem.
Jag hann skriva fyra och en halv A4 på de tre och en halv timmarna jag var där. Är nöjd med det.

Så var det dags att ge sig iväg till Kerstin.
Väl där fick jag träffa en väldigt energisk liten 10 veckors pomeraninan valp som de kallar Loppan. Svart som natten, och lika busig och snabb i svängarna.
Jag gosades med Flisan och Pepsi (andra pomar) och så var det dags att se valparna.
I valprummet fick jag en överraskning. En fjärde valp fanns där, en svart en.
Det visade sig vara en valp som tragiskt förlorat sin mamma och Bell tog emot och agerade amma åt.
Så söta små!

Nä, ögonen protesterar. God natt!

Nit Noys G-kull och bonusvalpen

Igår kväll så hjälpte jag fem små Shih-tzu valpar till världen. Eller för att vara noga så hjälpte jag fyra till världen, den första hann komma innan jag var framme hos Kerstin.
Bell hade varit i öppninsstadiet länge, så länge att jag till och med hann vara hos Kerstin nio timmar, sedan fara hem och sova och vila upp mig några timmar, innan hon väl kom sig till att föda dem.
Men nu ligger de små i valplådan och snuttar på sin mamma, kan jag tro. Tre flickor och två pojkar.
Jag lärde mig så mycket om valpning under tiden. Eftersom jag bara varit med på valpningar med två valpar tidigare, så hade jag som ingen tid att titta, tänka och fråga innan det var över. Nu kunde jag titta på några och fråga under tiden. Hinna få in lite rutin och inte bara säga "Hjälp, hur gjorde jag igen?"
Nu hade jag allt inne så det fött på de sista två valparna. Torka lite, berömma Bell, föra protokollet med tid, kön och utseende samt väga och skriva upp vikten. Sedan lägga tillbaka valpen och försöka få den att förstå att man måste öppna munnen för att få mat. Nä, det var de ganska duktiga på, men en var bara så envis och pep för den ville ha mat, men fick ju inget i munnen.

Nyfödda valpar är så söta tycker jag, men jag är väl ensam om det. När de fortfarande är lite småfuktiga och okoordinerade. Innan magarna är sådär uppblåsta av all mjölk… Då är de så söta.

Den 22:a var det ett år sedan jag kom hem med min River och jag har tänkt på det och sett på River annorlunda de senaste dagarna. Jag har till och med varit riktigt sentimental och plockat och fixat mer med henne än vanligt. Hon har nog tyckt att jag varit lite konstig.
Hon är just nu dessutom inne i någon trotsålder/spökålder så hon är i valpstadiet igen eller något. Hoppar omkring och biter i kopplet när man är ute. Skäller på allt, även om det bara är ett löv osv.
Men oj vad jag älskar den hunden. Samtidigt verkar hon lite osäker på mig. Troligen för att träningen blivit lite lidande av min långa förkylningsperiod. Men nu har jag börjat träna lydnaden igen när det bara är jag och hon ute, och hon visar framsteg, om än små.
Hon är väl inte så speciellt vacker i pälsen dock. Hon har fläckvis fällt ur… Det vill säga att hon är nästan helt kal på vissa ställen, medan på andra har hon lång fin päls. Svansen ska man inte tala om, snacka om risruska…
Min lilla tjej, som kanske om ett år är mamma… Vi får ju se om hon är frisk, nog mentalt mogen och allmänt en bra avelshund först. Men jag tycker om att leka med tanken ändå.

Titta! Liten blir stor!

River som åtta veckor och 14 månader.
Foto av Ewa (Kennel Dagsljus) och husse Andreas.

Under oktober förra året upptogs mina tankar av en liten tjej, min lilla River, som jag kom hem med den 22 oktober.
Det mailades en hel del bilder till mig och så klart var mina ögon upptagna med att beundra den vackraste tjejen, min River. Men det fanns ju två andra valpar i kullen. En till flicka, och en pojke. Flickan vad Edit, min Rivers syster, som verkar ha det bra tillsammans med sin nya matte.
Pojken heter Flip, och bor idag tillsammans med sin mamma Phoebe, jack russeln Sally, collien Naomi och så matte Sofia. Men, Flip kommer flytta den här sommaren… Till min svärfar. Det blir alltså ingen ny ras för Kennel Anthems iår, som jag skrivit i ett tidigare inlägg, det blir en till papillon. En pojke, på foder.
Jag far iväg för att hämta honom den första juni. Kommer hem en fyra fem dagar senare.
Jag ska försöka ställa honom samtidigt som River i sommar. Förhoppningsvis blir första utställningen i Gällivare den 30 Juni.

Så de senaste dagarna har jag gått tillbaka till Rivers valpbilder, för att titta på pojken i kullen.

Inte trodde jag ju att jag skulle ha båda dessa hundar hos mig den här sommaren för bara en månad sedan…

Flip till vänster och River till höger, 6 veckor.