Elven.nu

Hujja. Nu väntar en lång dag av ominstallationer på min dator… Men det verkar som om Andreas ändå fått in operativsystem på burken. Hoppas nu bara den hår att starta.
Och när väl alla program är inne igen är det bara att försöka få tillbaka det som är backupat.

Vill gratulera Ann-Sofie till en fin valp. Jag längtar efter att få se den i verkligheten i juni.

Under tiden datorn har varit ur bruk har jag insett en massa saker. Hundforumet jag har suttit på har jag laggt undan men har eventuella planer på att starta ett eget. Ett för de intressen jag har, de raser jag kan tänkas ha om ett år eller så. Jag tror jag med Andreas hjälp kan göra det. Och kunde admin på det förra driva fem så kan väl jag kanske ett åtminstone.

Jag har hunnit klippa Molly. På tisdag satt jag nio (9) timmar i obehagliga ställningar och klippte ner hennes päls till en centimeters storlek. Bilder kommer så fort ja ghar program att redigera dem med.
Men det var ingen lek att kliva upp på onsdagen. Fy tusan vad stel jag var. OCh lila sa Andreas.

Nä, nu är det bara att ta tjuren vid hornen och sätta sig och mixtra med burken.

Tack älskling för ominstalation och för att jag fick låna din burk då och då…

Det här inlägget skulle egentligen postats vid fem tiden igår (16:e), men jag hade glömt att servern som sidan låg på skulle bytas ut. Så när jag skrev inlägget och försökte få upp det på sidan så fanns sidan inte och allt försvann, men jag ska försöka skriva samma sak eller i alla fall en samanfattning.

Pappa ringde på morgonen och sa att han skulle bjuda på lunch idag. En riktigt stadig palt-lunch blev det och under promenaden hem önskade jag bara att jag redan låg i sängen, i den djupa medvetslösheten som en palt-koma innebär. Men…
…mobilen ringde när vi hunnit halvvägs och det var Kerstin på Nit Noy's kennel. Pepsi, pomeranian tiken hade satt igång förlossningen. Ja, så det var bara att sprinag hem och lämna hundarna, pussa sambon och ge sig iväg. Tack och lov förstod pappa hur viktigt det var för mig att komma dit fort så när jag ringde för att be om skjuts var han förstående och körde ut bilen ur garaget igen, bara minuter efter att ha kört in den. Tack älskade pappa!
Väl framme gick det fort och allt gick jättebra. En tik kom först och bara fyra minuter senare en liten kille också. Sedan var det bara att vänta och se så att det inte var fler men det var klart.
Jag tycker det är så underbart att vara med vid hundförlossningar, när de går bra. Och det har ju alla två jag varit på gått också. Men att få sitta med en liten, levande varelse i händerna och massera den varm och torr, att höra de gny och sedan glatt snutta på sin mamma när det är över, det får hjärtat att smälta. De nu fyra valparna jag varit med att förlösa är väldigt speciella allihopa och jag hör mig för med Kerstin ofta när vi träffas om hon hört något nytt om dem. Tiken från den här kullen kommer nog stanna hos Kerstin ochså så då får man se vad det blir för varelse också.

När jag väl kom hem igen firades det i dubbel bemärkelse med tårta. Det var nämligen inte bara Nit Noy's F-kull som hade fördelsedag, det var även sambon Andreas födelsedag.

Jag vill ännu en gång tacka Kerstin för att jag fått vara med vid Pruppsans valpningar, det ger mig erfarenhet inför kennel Anthems kommande kullar!
Och grattis igen Älskling, tack för att du förstår att min hobby betyder så mycket för mig!

Så, blivande hurfrun Johanna satte vovvarna i duschen nu under kvällen. De var så söta så!

Mina monsterflickor! Blöta som troll och med lysande tokiga ögon…

River och Elven, nu torra och fina!

Nu sover de. Det är jobbigt att bli fina!

Svärfar var på besök idag, och han hade med sig vovvarna. Jo, han har ju två nu!
Han har ju den lilla vovven som blev i Kerstins Aussiekull i sommras. Hon som blev så liten.
Han fick ta över henne under tiden jag var och hämtade valpen, eller det blev i alla fall bestämt då, hon flyttade hem till honom veckan senare.
Frågan är nu vad hon ska heta, han tycker inte riktig om Fjant.

Svärfars hundar, Molly och Fjant.

Närmare bild på Fjant.

Med mina vilddjur går det bara bra. Liten valp har börjat sova hela sju timmar per natt, förut var det bara tre timmar och så ville hon ut.
Fick en bild som jag velat ha länge förresten. En där de sover tillsammans.

Trötta flickor.

Det var ett tag sedan jag skrev, men deet är lite jobb med valp och så ar jag inte varit riktigt pigg heller.
Jag har hunnit fylla år och jag är jättenöjd med hur dagen blev. Fick tårtor av pappa, en smörgåstårta och en prinsesstårta från City. De var precis lagom stora och räckte bra. Fick mig en frukosttårtbit också. Det var inte lika mycket folk som jag är van vid, men det var lika bra. Det visade sig nämligen att den lilla var lite blyg.
På sönadag kom Malin, hon var inte i Jokkmokk på lördagen, och då var River mera framåt.

De leker bra mina små, men de låter endel. Men de kan sova tillsammans också och det är jag glad för.
Jag lägger in lite bilder på när de leker.

Elven och River kampar om en leksak!

Och se vem som vann! Nä, det är långt efter första bilden, men jag tycker den är fin!

De kommer ganska bra överens nu, mina vovvar. Igår låg de, tillsammans med mig, på soffan och sov. Det var en rolig upplevelse faktiskt, trodde inte det skulle gå så fort.

Elven, River och jag vila en liten stund, bakom kameran husse.

Nu har jag varit hemma en dag och fått känna på vardagen med valp. Inte så jobbigt som jag oroat mig för, men det har ju BARA varit en dag också.

Det har varit roligt att se hur Elven varit under gårdagen och idag. Jag ska berätta hur allt varit…

När jag och River kom hem igår, var Andreas och Elven ute. Jag ville att de skulle träffas ute första gången. Elven blev såklart glad att se mig, men kände att jag luktade anorlunda och när jag visade fram valpen viftade svansen en stund.
Men när vi gick in blev Elven mer och mer osäker, jag kunde nästan se i hennes ögon att jag svikit henne eller något.
Resten av dagen gick, men varje gång jag gick ut med valpen såg jag de besvikna ögonen hos Elven. Gick på en promenad med henne, men hon drog nästan hem, troligen för att se vad River höll på med.
När det var dags att sova satte jag in River i den bur jag köpt in just för att hon skulle sova i den på nätterna, så hon inte springer fritt i lägenheten. Den står vid min huvudända någon decimeter från mitt huvud. Hon skrek så klart, gnällde riktigt högt occh då reagerade Elven. Hon skällde ut mig, eller i alla fall ville hon markera att hon tyckte att det jag gjort var fel mot valpen. de båda lugnade sig efter ett tag i allafall och vi fick sova.
Idag har det bara rullat på. På förmiddagen lekte Elven lite med River, men mest gick hon fram och tillbaka och River var inte många trippande steg bakom.
Men så var det dags att duscha River, förr hon luktade inte så jättemycket gosig valp, utan mer smutsig valp. Och då, mitt i Rivers desperata skrik då hon blivit blöt, förändrades Elven syn både på mig och River. Hon var påväg genom dörren tror jag, för att rädda River från det hemska som hände där inne. Så jag sa åt Andreas att släppa in henne så hon fick se att det bara var duschen som fått den lilla att låta så, så då var det ok. Hon började också se anorlunda på mig. Jag fick inte de besvikna blickarna när jag kom ut med en blöt valp, utan en mer förstående. Som om hon just då insåg att jag kommer göra samma saker med valpen som jag gör med henne, både det roliga och det mindre behagliga.
Vi satte oss på golvet, på ett täcke, för aatt torka River och tro det eller ej, hon torkar sig på samma sätt som Elven, genom att gnida nosen mot något och krafsa på underlaget. När Elven såg detta tog hon det som en lekinvit och båda började äntligen leka på allvar, på sätt de båda tyckte var riktigt kul.
Nu, under kvällen har det lekt av och till och den senaste leken började spåra ur. De var båda så trötta att det var stor risk att de i nästa språng skulle göra illa varandra. Nu sover de båda så sött.

Jag är så glad att de äntligen kommer överens. Det som kunde göra allt ännu bättre är om Elven visat lite mera att hon är ranghögre och inte bara ger allt till valpen. Jag vill att gränsen ska vara klar redan från början. Men även det har jag sett har börjat ändras lite smått. Elven har börjat kampa lite med River om leksaker. Annars brukar hon bara släppa dem och gå därifrån och se sårad ut.

Jag kommer lägga in en rolig bild på dem båda som jag fick till idag på Hundarnas sida, jag är riktigt stolt att jag fick en så cool bild idag.
Ha det bra!

…innan jag hoppar i säng!

Jag, River och Elven en liten stund efter att vi kommit hem idag!.

Så, nu sitter jag i skåne med valp i knät… Känns bra kan jag säga.
Vi fann varandra fort, och hon är inte lång efter mig om jag går någonstans, stannar jag sitter hon snabbt mellan mina fötter.
Första natten med henne har gått bra. Vi sov båda två många timmar och jag känner mig redo för resan hem, även fast det känns lite nervöst.
Om ni vill se hur vi ser ut så kan ni gå in på Andreas hemsida. Jag kan inte lägga in några själv just nu.

Om några timmar, fyra tror jag, sätter vi oss på tåget, imorgon vid två är vi nog hemma i byn. Ha det bra!

Idag var första dagen jag kände att all cirkus med River och hämtning och verkligen ha två hundar hemma om mindre än tjugo dagar inte upptog mina tankar. Och då menar jag inte att jag haft mycket att göra, utan att de tankarna helt enkelt var borta, de fanns inte i mitt huvud. När jag insåg att jag inte tänkte "rätt" på framtiden blev jag helt klart förvånad, eftersom det varit en sådan stor del av sommaren. väntan på att få valpar, och när inte det blev av så kom det snabbt på att ta en valp från Ewa.

Det rättade dock till sig när jag nu under kvällen pratat med Sofia. Att få höra hur liten är till sättet nu, en vecka sedan sist jag hörde något om det.
Hon har börjat leka med sina syskon nu, och jag är glad för det. Men Sofia säger att hon ändå är en liten diva, för humör har hon. Men samtidigt är hon lite filosofisk, och kan bara sitta tyst och fundera över vem vet vad. Och en stund senare kan hon få riktig fart och hoppa och skutta fram, kanske lovande agility-hund, vi får se. Hon älskar transportburen och andra krypin och kojjor, verkar lovande för hemresan då hon ska sitta i bagen när jag inte kan hålla henne.
Det verkar som om jag knappt hinner kliva av tåget innan jag får träffa henne också. Konstigt nog pirrar det i magen när jag skriver det, jag ska få träffa henne snart.
Jag fick höra valparna gluffsa i sig mat också, ett innerligt smackande, så sött så! Och ett litet pip från River, hjärtat stannade nästan.
Vi pratade länge, men det verkar vara svårt att lägga på luren när man pratar med både Sofia och Ewa. Det är så kul att prata hundar och höra hur det är i andra hem med rasfränder till elven och River.
Nä, ska nog gå och lägga mig. Har förnekat en innerlig huvudvärk sedan tre idag. Jag är ju sådan, jag botar förkylningar, migrän och allt möjligt genom att förneka att jag känner det. Inte så effektivt men om jag är envis och fortsätter kanske det går. Jaag kanske får ett Nobelpris om något år!