Inför sommarens stress
Nu har jag tröttnat på att vara orkeslös och försöka vända på dygnet utan att lyckas. Så nu gör jag det som alltid annars funkat…
Jag åker till stugan…
Men jag åker först när jag vet hur det blir med Armin. Hans hjärta ska undersökas på onsdag och ser det inte allt för illa ut kommer han få en ny ägare.
Så, jag åker till Nautijaur när han har flyttat… och jag tar flickorna med mig. De kan också behöva lite lantluft.
Det härliga nu är ju att jag inte behöver ha internetabstinens där uppe. Jag har en iPhone jag kan surfa med nu. Bara att kunna kolla mailen är en trygghet, annars har jag ju i halvtid i stugan blivit orolig att jag släpat efter med några plikter som kommit med mail.
Jag verkar vara en bakvänd person. Jag får inte höstdepression, jag får det på våren… Det här är tredje året jag åker för att vara själv med hund uppe i stugan kring senvinter/vår, och det är nyttigt.
För mig som övertänker allt, från alla vinklar, och som påverkas mycket att läsa och höra vad andra säger… Att bara vara ensamen med mina egna tankar, att kunna lägga upp egna planer om upplägg för kommande sommars stress, det känns säkert.
Jag kommer inte åka därifrån förrän jag vet precis hur jag ska göra, och när jag känner att dygnet har 24 timmar igen.
Jag, flickorna, ett renskinn, en stickning och en termos te i solen… Jag saknar dig stugan, men snart är jag där!

Senast kommenterat