Elven.nu

Johannas blogg

Gå till: Innehåll | Navigering | Sidfoten

Inlägg med taggen: visdomstand

Hör världen igen…

4 mars, 2008 (11:49) | Allmänt, Hund, Hälsa

…i alla fall på ett öra.

Förkylningen börjar äntligen släppa sitt tag om mig. Men jag hade lite panik under fredag-lördag när allt jag gjorde och sa gjorde ont.

Nu ska jag försöka ta nya tag och kämpa mig tillbaka till vardagen. Försöka få ordning på huvudet också.

Hålet efter tanden är ännu ganska stort och jag måste fortfarande tänka på vad jag äter. Makaroner går inte… Det far direkt i hålet och jag får själv skrapa ut det för vidare fräscht är det inte att ha mat liggande där.
Ris går förvånansvärt bra. Det har jag bra kontroll på i munnen och jag tuggar det på andra sidan och det far ingen annan stans än där jag sätter det.
Så, nu lever jag på ris!
Spelade inte så stor roll vad jag åt i helgen förresten. Inget smakade något.

Jag har ett dilemma… Jag fick igårkväll mail om att det i slutet av månaden är en papillonträff i Örnsköldsvik, och nu på morgonen ringde min far och sa att det kommer bli en släktmiddag bara kvällen före träffen. Vet inte hur jag sa göra.
Jag träffar inte hela släkten speciellt ofta, men jag känner nästan inget papillonfolk här i norr heller, och jag är ändå kontaktombud.
Åh, allt hade varit så mycket enklare om jag haft körkortet…

Fri

22 februari, 2008 (10:06) | Hälsa

Stygnen är borttagna! Jag är fri!
Tandläkaren sa att jag hade lite mer svullnad än medelantalet brukar ha, men att det bara var att höra av sig om den inte gick ner. Men jag behöver inte komma tillbaka om jag inte får problem! Underbart! Inte något bekymmer med tänderna längre!
Fast jag trodde inte jag skulle blöda så pass mycket bara för stygnen, men jag får väl fortsätta med den äckliga munsköljen som konstigt nog gav mig sämre andedräkt. Fast tog död på alla bakterier gjorde den i alla fall.

Funderingar

21 februari, 2008 (13:32) | Allmänt, Hälsa, Tekniskt

En vecka sedan operationen. Två veckor med mac.

För en vecka sedan precis släppte de hem mig från Sunderby sjukhus efter borttagningen av visdomstanden. Jag har haft mer värk än vad jag trodde jag skulle ha, och jag är glad att jag bad att få smärtstillande med mig hem för jag har behövt dem. Ett stygn har också gått i kinden och jag har ett rejält hack med vassa (!) kanter. Men det verkar i alla fall ha läkt invändigt i hacket för det svider inte när jag äter, däremot så har det kliat och killat infernaliskt, tecken på läkning antar jag.
Hålet efter tanden är enormt. Jag kallar det bottenöst. För ett hål är det rakt ner i ingenstans. I förgår tror jag det var åt jag ris, det enda som ja inte har fått ont av att äta, men till mig förskräckelse bestämde sig ett riskorna att hålet var ett bra ställe att bosätta sig på. Sagt och gjort, riskornet korkade igen hålet och irriterade mig fruktansvärt fast jag inte visste vad det var… Samma dag var första dagen jag kunde gapa ordentligt och när jag senare på eftermiddagen gjorde en undersökning för att titta hur många stygn det var hittade jag min hyresgäst… Höll på att få panik, tänk vad mycket bakterier som skulle hitta dit så pincetten åkte fram. Efter pillande och tonande med Andreas som ficklamphållare fick jag tag i riskornet och drog försiktigt upp det. Det var den sjukaste känslan jag varit med om, kan inte ens beskriva den, men jag får rysningar när jag tänker tillbaka.
Varför styr de inte igen hålet efter visdomstanden? I och försig syr de ju längst ner där roten suttit, för jag ser ett stygn längst ner, men ändå, hur mycket skit tar sig inte ner dit och har kalas?

Två veckor sedan min omvänjning till macfanatiker började.
Himmel och pannkaka vad jag trivs med min mac. Det är inte klokt vad jag njuter vid att sitta vid den. Faith (gamla PC:n) är nog inne i slutskedet just nu, nu krävs det ca fem omstarter för att hon ska komma igång och inte varje gång hittar hon nätverket. Hon står nest avslagen i sitt hörn dessa dagar, för hon irriterar mig bara.
Nä, tacka vet jag Butterfly (MacBook Pro) med OS X (X uttalas tio har jag fått lära mig) Leopard.
Få saker har irriterat mig som macägare, och det som irriterat mig har oftast gått att åtgärda. Och tänk så mycket bra gratisprogram det finns. Allt på macen är lagligt!
En bra ersättare till Office är NeoOffice (OpenOffice fast mer macvänlig). Öppnar både .doc och .xml.
Ftp-programet Cyberduck och jag är riktigt goda vänner nu när alla inställningar är rätt.
Smultron (textredigerare) hjälper mig med kennelhemsidan på ett ypperigt sätt.
Mail hade kunnat vara lite mer avanserat men den tar ju emot mail som den ska, och för första gången använder jag faktiskt regler för var e-post ska hamna om det är från speciella adresser.
iCal (kalender) säger åt mig om jag har något planerat och synkar jättebra med Mail.
iPhoto och jag kommer överens men jag använder också ImageWell för att sätta vattenmärken på bilderna som ska upp på hemsidorna, för det kan inte iPhoto göra.
iTunes och jag börjar komma överens, men jag lyssnar ju samtidigt väldigt lite på musik.
Och så har jag ju MSN igen, eller Messenger, eller Live eller vad den nu heter, det verkar ha bytt namn efter varje bojkott jag gjort. Den här verkar inte krascha datorn varje gång den är på… Fast just nu har jag bara Andreas på listan, han sitter sju meter bort, har jag inga andra MSN vänner där ute?
Adressboken använder jag gruvigt mycket. Den synkar med både Mail och Safari, och jag har fler hemsideadresser där än vad jag har i bokmärken. Och där ligger alla mailgrupper som jag använder ofta.
Dashboard är en underbar sak. Jag har koll på när mina favorithemsidor som inte har ett RSSflöde har uppdaterats där, har sparat dem som widgetar. Och så kan jag kolla temperaturen ute, inte för att den stämmer, men ändå, jag kan, och så visar den vad det är för väder, om det snöar eller inte, om jag inte ids gå till fönstret.
Och så har vi min bästa vän på macen… Safari! Åh, vad jag trivs med webläsaren Safari. Prenumerationen av RSSflöden är så smart. Och designen passar precis min smak, inte för lite, inte för mycket. Helt perfekt.
Och så är det så kul också, för många hemsidor är snyggare i Safari. Många av Andreas mallar är det, och han tycker det själv och är riktigt nöjd med det. Han är så duktigt!
Nu är det ju bara det att alla hemsidor inte funkar i safari, och inte i firefox heller. Men de webmastrar som har sådana sidor får veta det, för jag mailar dem om det. Även fast windows och exporer är de mest använda betyder ju inte det att vi som inte använder det ska lämnas utanför, eller?
Jag och Andras ser ju till att våra mallar och designer funkar i de webläsare vi kan kolla i alla fall. Är det att vara överambitiösa?

Dagens tips

16 februari, 2008 (07:55) | Allmänt, Hund

Idag är Jokkmokks brukshundklubbs officiella hundutställning för bruksraser nere i stallet. Ide börjar elva har jag för mig om någon vill fara ner och titta.
Föregående år har jag varit med och hjälpt till. Men iår sa jag ifrån ganska tidigt att jag inte kunde vara funktionär alls. Jag har inte kunnat vara i stallet den här säsongen för jag reagerar väldigt starkt på ridhuset den är vintern. Min allergi har sagt ifrån. Och så skulle jag ju vara nyopererad.
När jag sa det skrattade folk och sa att det är ju ingen fara, du är pigg och på benen dagen efter. Jag svarade att det spelade ingen roll eftersom jag inte kan vara i stallet pga allergi. Men nu undrar jag vilken tur de hade som kunde ta så lätt på detta med operationen. Visst är jag på benen, men jag är varken pigg eller vacker. Kinden är lätt dubbelt så stor och värken gör mig inte till en snäll människa. ..

Men idag ska jag försöka vara snäll… Dagens andra tips är nämligen att gratta min kära sambo på födelsedagen.

Theo-abstinens

15 februari, 2008 (17:58) | Allmänt, Hund, Hälsa

Vaknade klickan fyra på morgonen med rejäl värk i kinden, nästäppa och full blåsa, så det var ingen chans att somna om. Så jag klev upp, tog värktabletter vilade på soffan framför TV:n och sedan var det arbete framför datorn som gällde. Mailade endel mail jag tänkt skriva ett tag och fortsatte sorterande av fotona. Ju mer jag sorterade, desto mer saknade jag Theo… Jag kom nämligen fram till bilderna på killens ankomst ill norr och blev sentimental.
Så när klockan närmade sig sex hörde jag av mig till svärfar för att höra om han var vaken och villig att ta emot mig om jag kom med bussen som gick kvart över sex. Det gick bra så jag klädde mig snabbt och stressade iväg till bussen.

Väl framme möttes jag av en osäker Theo, för jag ville inte tjuta som jag brukar när jag ser honom. Det gjorde helt enkelt ont att göra det. Men jag var tvungen, han kände ju inte igen mig. Men hujja vilken glad svans jag fick när han förstod att det var jag.
Sedan var det bara gos och kel som gällde. Lite träning också. Det är så trist att man inte kan klicka in honom, för han hoppar lätt en meter av skräck när man gör det… Men jag såg at tjag fick igång tänket på honom och då slutade jag, vill inte trötta ut honom och få honom att tycka att träningen är tråkig.
Vi tog en promenad, bara jag och Theo, men det var inte populärt. Han ville hellre gå med husse och Molly. Så när vi vände om och började gå hemåt igen drog han! Han har aldrig dragit tidigare för han har lite känslig hals. Och så kom vi hem till svärfar och till Theos förskräckelse var ingen annan hemma. Så vi gick ut igen för att söka reda på dem. Och oj vad glad killen blev när de återfanns.
När det närmade sig tiden att åka hem kom jag på att jag skulle duscha Theo innan jag åkte. Att duscha Theo går jättebra, han står stilla och är så snäll. Problemet är bara att all tillit brukar skakas om och han blir väldigt osäker om man ska göra något annat jobbigt med honom och man brukar inte kunna närma sig honom timmar efter. Han springer bara iväg och gömmer sig.
Men döm av min förvåning när lillkillen verkade tacksam och var lika go som innan duschen. Jag tror han börjar bli vuxen.

Jag var hemma halv elva igen och då var det bara att vila. Var helt utpumpad och var rätt öm i kinden. Så efter några timmars sömn är jag ganska pigg igen, men har gett mig attan på att inte ta några värktabletter förrän värken är outhärdlig.
Jag kommer hädanefter säga värk i kinden, för tanden kan jag ju inte säga, den är ju borta. Och randraden känner jag inte när jag biter ihop så nerven är nog påverkad. Frågan är om den skadades vid utdragningen av roten eller om det beror på svullnaden.
Jag bekymrar mig inte i alla fall. Är glad att jag inte har ont där i alla fall.

Ser ni mig ute (vilket inte är så troligt då jag nästan isolerat mig igen) de närmsta dagarna, snälla, bortse från min bulldog-kind…

Saknar lite visdom

14 februari, 2008 (18:45) | Hälsa

Puh! Här är jag! Still kicking, typ!

Operationen gick bra. Fick lugnande och funderade på underliga saker istället för att oro mig under operationen, och vips så var fulingen ute! Måste detta göras igen med de andra visdomständerna kommer jag inte vara nervös, det var en barnlek!
Fast Andreas säger att när ruset väl lagt sig ordentligt finns en chans för bakfylla… Hmm, det lär jag väl märka.

Det enda som stör mig nu är stygnen… Ett stygn sitter rätt högt upp i kinden och kittlar mig på tungan mest hela tiden, men det kanske ger sig när svullnaden går ner. *hoppas*.

Sov gott gjorde jag i alla fall av det lugnande medlet, efter operationen… Under operationen var jag vaken, och jag minns det mesta. Fast samtidigt så tappar jag mer och mer minnet av den. Underligt.

Tanden såg förresten rätt rolig ut. Den hade inte bara en krok på ena roten, det var en spiral! Hade nog kunna ställa till en del besvär om den satt kvar.

Glad alla hjärtans dag alla!

I nattmössan

13 februari, 2008 (18:37) | Allmänt, Hälsa

Det var tänkt att jag skulle skriva om min vistelse i stugan… Men jag orkar inte.
Det var tänkt att jag skulle göra en massa plikter innan jag gick och lade mig, men energin finns inte.

Jag kan sammanfatta det. Snöstorm, stuga, lösa pinaler ute, brasa som inte vill brinna, kalla fötter, frusna hundar…
Lugn, harmoni, ensamhet, Pardiset!

Men pga allt löst skrot ute som envisades med att blås på stugan, så fick jag inte många timmars sömn inatt. Kanske lika bra då jag är riktigt trött nu och drar mig mot sängen.

Stor dag imorgon. Äntligen ska ängslan ta slut för operationen. Äntligen ska jag kunna koncentrera mig på annat.

God natt!

Oro i kroppen

13 januari, 2008 (11:16) | Allmänt, Hund, Hälsa, Jobb

Jag har påverkats verkligt mycket av denna visdomstands-historia. Jag är till och med så skadad att jag knappt klarar av att gå in på thesims2.se… Varför?
Det kommer ett nytt expansionspaket (Freetime) till The Sims 2 den 28:e februari och de har en nedräkning till då på hemsidan. Jag vet att jag ska till tandläkaren den 14:e, alltså 14 dagar innan detta expansionspaket kommer ut. När jag ser nedräkningen på thesims2.se så sätter hjärnan med en gång igång att räkna hur många dagar det är kvar till operationen.
Idag exempelvis är det 46 dagar kvar till den 28:e… alltså 46-14, 32 dagar kvar till operationen.
detta är ändå min första operation. Jag har i och för sig fått ett födelsemärke utskuret en gång. Men då kunde jag inte se vad som hände eftersom det var på halsen/nacken, i hårfästet.
Men nu så är det en operation i ansiktet typ. Jag kommer ha en jäkla duk över huvudet och inte ha koll på vad som händer, men veta att det är en massa knivar och bängel i munnen, bara decimetern från ögonen.
Jag ska erkänna att jag nu, redan 32 dagar innan är livrädd!

Då är det tur att jag har saker att göra. Jag har elven.nu, jag har kennel-anthems.com och jag har jokkmokksbhk.se att pyssla med. Jag hinner inte tänka så mycket.

Fast jag är också lite fundersam. Hur många dagar efter operationen kommer jag ha ont och tvingas gå på värktabletter? Det händer nämligen så mycket under dagarna runtomkring.
Nit Noys-kennel väntar Australian Shepherd valpar 15-16.
Jokkmokks brukshundklub har utställning för brukshundarna den 16:e…
Och jag kommer nog ligga nerbäddad i sängen och ha ont…

Chock?

19 december, 2007 (22:32) | Hälsa

Mitt humör är helt åt fanders idag. Jag har fått sova lite mer än vad jag gjort senaste veckorna, men ändå verkar kroppen ha bestämt sig för att hålla inne på energin. Jag har inte ork att gör mycket, jag ligger mest på soffan och stirrar på TVn.
Jag börjar fundera om det är chock. Blev ju ganska rädd över det tandläkaren sa om nervskador i måndags. Jag menar, ska jag redan vid 23 års ålder tappa känseln i nedre, vänstra delen av käken? Inte kunna känna just där om jag biter ihop eller inte? Inte känna av ifall jag har ett hål som inte syns i någon tand? det skrämmer mig lite. Även fast kirurgen igår sa att det såg ganska bra och lovande ut…

Bättre nyheter idag

19 december, 2007 (00:20) | Hälsa

Tandis ringde tidigare idag med resultatet av röntgenplåtarna. Det var tack och lov inte så illa som hon först trott, men jag ligger ändå i riskzonen vid en operation.
Rötterna låg inte så nära nerven som hon uppfattat av första plåten och det är lite hinnor och så ivägen så det ska nog inte hinna bli värre till i februari. Men det kan ju hända något när de väl är där och gräver, jag har åtminstone en krok på en av rötterna (hmm, kan man säga så tro).
Det var i alla fall skönt att få veta det, då kan jag kanske slappna av lite fram till det närmar sig operationsdag.